Skäms ni också för att ni skrek eller ballade ur under förlossningen?

åh inte kan man skämmas för att man skriker när man föder barn!! =)
Alla hanterar smärtan olika, jag går in i mig själv och säger inte ett knyst inte ens när jag blir tillfrågad något.. skrek inte under mina förlossningar men som sagt sa inte mycket annat heller än något "fan va ont det gör!" Totalt fokuserad på att andas för att inte avlida typ haha
Så jag skulle säga att det är sunt att skrika eller vad man vill göra, bara ungen kommer ut välbehållen och frisk :)

Jag skrek inte, men jag svor, bad sköterskorna dra åt helvete, ingen fick röra mig, prata med mig eller säga något alls i rummet öht.. Det skulle vara knäpptyst, och alla lampor tända, och om det ens knarrade på golvet från tofflorna de har blev jag helt rabiat..Hahaha... Helt sjukt.. Jag blev fruktansvärt aggressiv och bad exet dra åt helvete när han skulle gå och köpa en macka, för att han lämnade mig i sticket, den jävla skitstöveln.. Typ.. Detta pågick under de 60 timmar min förlossning var.

Men skäms gör jag inte, man gör knäppa saker när man har ont och är i en utsatt situation.

Men det är väl inget konstigt att du var trött! Inte ska du skämmas över det?

TS;

Nej, jag skäms inte.
Första förlossningen var rätt ok ända fram till när barnmorskan ville att jag skulle låta bli att krysta och det kändes som hela mellangården brann. Då bad jag henne hålla truten och låta bli själv om hon nu trodde det var så jävla lätt att hålla emot när det sitter ett jävla bebishuvud i f****n. Ungefär så formulerade jag mig och min man skämdes, minns jag. Barnmorskan tog det som en hel kvinna och jag gissar att hon var van vid urballade mammor.

När nr 2 kom så gick det så attans fort att jag inte hann med någon som helst smärtlindring och några pauser var det inte tal om. Då skrek jag något fruktansvärt för det gjorde verkligen så ont. När jag fick börja krysta sedan var det bara skönt och då skrek jag inte längre. Men öppningsskedet var hemskt. Men nä, inte skämdes jag. När ska man annars skrika om inte när det känns som om man har två elefanter hakade till sig och som drar en åt varsitt håll? Har för mig att jag faktiskt nästan bröt upp makens armbågsfraktur då....

Är inget att skämmas för. De som jobbar där har varit med om det mesta!! 

Oj vad jag skrek. Som en stucken gris. En bekant var på samma avdelning och frågade senare om det var jag som skrek.
Och jag skäms inte ett dugg. För det gjorde ont och det gjorde så att jag fick fokus på krystandet.
Personalen är ju van och jag skiter i hela den här "jag födde minsann utan bedövning och skrek inte alls/hade inte ont"-propagandan som vissa människor använder sig av för att framstå som perfekta.

Både jag och sambon diskuterade detta innan förlossningen då vi hört om fall där personalen sagt åt kvinnan att inte skrika. Båda var rörande överens om att OM vi skulle fått en sådan BM så skulle sambon ha sett till att vi fick byta. Om jag inte hade varit i stånd att be om det själv.

Det är din förlossning så skrik om du behöver.

Nä, skrek inte faktiskt, men berättade för den sista bm att hon var jävligt jobbig och att jag inte alls tyckte om henne.. att berätta för henne hur sugig jag tyckte hon var, var väl mitt skrik typ..första fl, låg jag nästan o garvade hela tiden och grät att jag vill inte bli gammal och dö, om man kissar på sig då..

Gäller att få en bm som ej haft en dålig morgon, så taskig och jobbig man kan vara.. Inte många andra yrkesarbetare som tar så mycket skit som dem egentligen..

jag skrek, bad om ursäkt , skrek , bad om ursäkt. Så nog skämdes jag väl då. Men inte i dagsläget. När man sett så många förlossningsprogram så vet man att man är normal

Jag svor och skrekte men bad om ursäkt emellanåt ;)
Men jag skäms inte även om sista skriket gjorde att barnmorskan nästan hoppade till och att undersköterskan i korridoren hörde mig vrååååla.
Min bebis kom ju ut snabbt iallafall, tack vare skriket kanske.

skrek gjorde jag hur mkt jag ville/behövde men det kan inte varit överdrivet mkt iallafall för ingen bad mig sluta.. hahaha.. skrek åt barnmorskan att sluta iallafall för det hon gjorde gjorde ont.. stog där och drog... fyyyyy det var allt det värsta på hela förlossningen

Jag skrek, spydde, kved, spydde och ville bara där ifrån och bad min 15 åriga dotter att säga till sin pappa att han aldrig får sätta på mig igen. De två skrattade åt mig men jag var hög som ett hus av lustgasen och hade djävulsks pinvärkar.

Jag skrek men tror inte jag bajsade på mig men skulle inte skämts för det heller, jag bad om att få gå hem och att jag inte ville vara med längre vid första förlossningen och så skrek jag så mycket så att en bm sa att jag skulle försöka vara tyst och använda den kraften till att krysta istället men jag skrek nog vidare men ut kom ju ungen!

Varför skäms du över det?
Själv låg jag och krystade i ungefär 3 timmar innan vår son bestämde sig för att komma ut och när huvudet väl börjad ekomma ut trodde jag att jag skulle DÖ! Trofan man skriker när det tränger ut en unge mellan benen, det är ju inte gött direkt.
BM är ju hur vana som helst vis skrik och gråt. :)