Jag vill bara få slut på det NUUUUU!!! Och våga så klart
Jag lever i ett förhållande om man nu kallar det så. Vi har två barn en stor och en mindre.
Till historiken hör att vi varit i familjeterapi för ca 3 år sen och var då överens om hur vi skulle respektera varandras olikheter.
Nåväl nu till varför jag vill skriva av mig.
Vi har levt ett långt bra liv i hop men nu de senare åren har jag nog börjat säga ifrån eller knyter näven i fickan vilket jag vet är dåligt.
Vi har olika men lika intressen. Jag är jättesocial och vill umgås med folk. Han vill helst bara vara med sina fotbollspolare.
Han är helt beroende av ett vist fotbollslag och deras matcher. INGET kan hindra han från att se dessa.
Låg bland annat mer ensam i förlossningssalen än hade sällskap p.g.a. match. Då ska vi inte ens tala om middagar mm man blir bjuden till och inte kan komma för att det är match eller så fara ensam för att det är match. Blir ju så att vännerna slutar bjuda en….
Sen är hans humör beroende på matchens utgång och hur det går i ligan. Nu har jag väll extrem otur att det har varit två dåliga år och hans humör är där efter. Han kan inte missa någonting som händer runt laget vilket innebär att han ständigt är uppkopplad och läser alla forum både före under och efter matcher. Ja jag ska inte ljuga, det är dygnet runt.
Han går ofta in i någon sorts depression under hösten och vintern vilket vissa är förstärks av en dålig säsong.Jag har sagt det snällt och på skarpen att det får vara nog, tro mig jag har inga problem att peka med hela handen.
Till saken hör att han nu varit arbetslös i två år och jag står för inkomsten i familjen. Pengar och räkningar är inte det roligaste jag gör så det har han tagit på sig. Vi har inga problem med betalningar på de sättet men…. Vi lever snålt och sparar för att kunna köpa det barnen behöver. Jag slösar INGET på mig själv. Jag jobbar som chef och MÅSTE hålla mig modeklädd på jobbet mm så en viss slant går till detta men inte är det mycket.
Nu har jag tagit över betalningen av räkningarna och insåg då att han ”tagit” pengar från mitt konto för att betala hans intresse. Eller styrt alla räkningar från mitt konto. Vi har inte delat lika på räkningar utan det har varit betalning 80% mot 20%. Jag kan godta att jag står för mer mat och kläder till barnen eftersom att BB går in på mitt konto. Men jag ska inte betala mer för att han ska fara på en viss festival i somras och nu i helgen en resa till sitt älskade fotbollslag. Jag insåg detta före jul då resan var bokad för vems pengar….
Känner mig så inihelvete lurad och dum. Det sveket känns så stort. Jag har gett mina krav som var att avboka resan och stanna hemma, så nu är det skilsmässa som ska ske.
Familjerådgivningen är bokad och dit ska vi om två. Kommer bli samma som förra gången att han ska lova att se mina behov mm och sätta en annan priordning. Om man skulle pressa och verkligen få fram hans prioritet så är det: 1 Fotboll, 2Fotboll, 3 Fotboll, 4 barnen, 5 Fotboll ocj jag kommer nog inom ramen för topp 20 ialla fall. Men det erkänner han inte, fast de han sa sist var att fotboll barnen och jag var på topp tre…..
När vi gick i terapi för tre år sen var han väldigt dålig att bry sig om barnen och jag hade under många år förklarat att du kommer ångra dig om du inte bryr dig och involverar barnen i ditt och deras intressen. Då fick jag fnysningar och idiotförklaringar. När hon på Fam.rådgivningen vände sig till honom och sa: när dina barn är stora och frågar dig varför du aldrig brydde dig om dom vad ska du säga då?? Det satte fart och han har ett fantastiskt förhållande med båda. Detta tar jag alltid upp när jag har mina invändningar om hans prio. Jag börjar alltid med :-Jag tycker du är en underbar pappa till N & N.
Jag vet inte vad som hänt med mig de två sista åren. Jag är sur alltid då han är i närheten, vi har inte haft sex på två år och jag vill bara inte(det var fantastiskt för tre år sen och bakåt) men sen hände något och det blev ett typ ”töm glöm” sex parti. Jag tappade helt sugen och slutade ”offra” mig. sen dess har det varit dött och jag ser att jag får tvätta lite extra handukar ibland bara.
Just i helgen mår jag toppen och jag och barnen har det helt fantastiskt skönt när jag slipper suporterklubben här hemma skrikande runt matchen. Jag trivs i hemmet och med livet fast jag är besviken över att han farit till sitt lag.
Fast jag är en stark person på jobbet som alltid är glad och peppar alla mina anstälda så är jag livrädd att bli ensam. Jag har varit sambo sen jag var 16.... Fast fan vad skönt ändå.
Tack till dig som orkade läsa tills hit!