Han har inget tålamod!

Jag och min sambo har en 21-månader gammal tjej som väl är som 21-månader gamla barn ska vara, med allt vad det innebär

!

Det jag upplever som jobbigt är att min sambo inte direkt har något tålamod med henne när hon är på dåligt humör eller vaknar på nätterna (och inte somnar om på en gång). Ibland är han hur pedagogisk som helst, men ofta är det som att det rinner över för honom.....

Han kan till exempel säga till henne med höjd (arg) röst; NU ÄR DU TYST, VAD ÄR DET FÖR FÅNERIER, NU ÄR DU BARA LÖJLIG, NU SLUTAR DU OMEDELBART när hon skriker och inte vill somna om på en gång. Oftast blir hon ju tyst och somnar om efter en stund, men jag får en känsla av att hon gör det mest för att hon blir skrämd och inte vågar annat, kan det vara så? Kan hans beteende hämma henne?

Detta gör att jag oftast nattar henne och tar henne när hon vaknar på nätterna för att hon ska "slippa" sin pappa. Han tycker ju i sin tur oftast att jag är för mesig, att jag daltar och att jag "måste säga ifrån", medan jag tycker att det är en del av utvecklingen och att hon beter sig på ett visst sätt av en anledning (som kan vara nog så svår att förstå ibland), men att det inte går att "uppfostra bort". Hon måste ju få uttrycka sig på de sätt hon kan!!

Hur hantera man en tålamodsfattig partner? Han är ju hur kärleksfull som helst mot henne övrig tid, men som sagt, när hon är skrikig och gnällig så pallar han inte trycket....

Hej!

Det är sannerligen en konst att sätta gränser utan att kränka sitt barn och inte bli kränkt själv för den delen!

Det är inte ovanligt att småbarns föräldrar har problem med tålamodet på natten. Vilken tur för er dotter som däremot har en mamma med tillräckligt. Naturligtvis skall det inte innebära att du sliter ut dig och alltid behöver ta nätterna, för vakna kommer hon att göra (med all säkerhet) ett tag till framöver.

Jag tycker att du kan prata med din man om hur ni skall hantera nätterna. Kom överrens om att orkar inte den ena så får den andra ta över. Många familjer delar även upp natterna, så att båda får sova ostört under en längre stund.

I långa loppet skulle jag tro att er dotter påverkas av elaka kommentarer, som att hon är löjlig till exempel. Att det händer någon enstaka gång påverkar henne förmodligen inte, speciellt om han lugnar sig efter och rättar till det.

Precis som du poängterar är hon i den ålder då det krävs mycket tålamod, för att upprätthålla någon form av uppfostran. Man skall dels värna om att hon lär sig rätt och fel men även lära henne kompromiss och hantera konflikter. Det kräver att hon måste lära sig acceptera ett nej emellanåt, men även att hon skall få chans att få sin vilja igenom.

Jag kan varmt rekommendera att läsa "Växa-inte lyda" en bok skriven av barnläkaren (och fembarns pappan!) som ger en bättre förståelse för hur vi påverkar våra barn. Även familjeterapeuten Jespe Juul har skrivit en bok om barnuppfostran, som inte bygger på auktoritära metoder, nämligen "Att sätta gränser utan att kränka".
Ibland kan det vara bra att läsa om det man upplever som förälder, för att bekräfta att det man går igenom är normalt och tillhör barnets utveckling.

Upplever du att du och pappan inte kan komma överens finns det möjlghet att prata med familjeterapeuter genom BVC.

Lycka till!

MVH Christine

Han har inget tålamod!

INNEHÅLL