HJÄÄÄLP med våra snart 7-åring, vi går under!!!!

Rent spontant så känns det ju faktiskt som om ni tappat bort varandra i familjen. Och hur mycket du än avskyr att höra det så är det nog dags att sluta tjata. Uppenbarligen fungerar det inte ändå och ni blir bara på dåligt humör av det.

Påklädningen på morgonen, var med och se till att kläderna kommer på. Prata om något, vad ni ska göra efter skolan eller laga till middag eller vad som helst så att ni har kontakt och i konversationen flikar du in Glöm inte strumporna, och så på med byxorna när strumporna är klara. Ett plagg i taget och glöm inte att säga t ex Vad bra att du tog på strumporna, det gick ju jättesnabbt osv.

När det gäller plocka undan så säg Nu när du är färdig med målandet vill jag att du plockar undan efter dig. Jag kan hjälpa dig. Skölj av penslarna så tar jag hand om färgerna. Och så beröm när han sköljt penslarna! Sitt ner och måla med honom en stund själv också. Helt kravlöst utan snack och pekpinnar och tjat.

Vad gäller dig och din mans relation - försök hitta varandra igen. Vi har också haft det galet jobbigt här hemma med mellansonen och en relativt färsk bebis men så illa att vi inte ens har sex har det aldrig blivit. Prata med varandra, hjälp varandra och fundera på hur ni bemöter varandra och hur ni vill bli bemötta.

Livet blir inte roligare än man gör det och har man roligt blir det lättare att bemästra svårigheter och hitta det lilla extra tålamodet som krävs ibland. Ett solklart litteraturtips är Eva Sanners bok Kåt, glad och tacksam. Den handlar inte om att vara kåt hela tiden eller knulla non stop. Den handlar om hur mycket gladare och roligare man blir av rätt bemötande och närhet.

Våga släpp taget om tjatet. Istället för att tjata, var snäll mot dig själv. Och istället för tjat, sätt ord på känslorna. Istället för att tjata om att plocka undan, förklara att du inte tycker om att det ser stökigt ut.

Börja helgen med att lova att sluta tjata. För din skull och familjens.

*kram*

lite snabbtips på vägen

säg inte nej.. skippa ordet helt och hållet i ett par veckor.

försök att inte säga ordet inte heller..  det blir en mening som är svår att förstå för barn som har svårt att förstå ett negatvit ord i en mening.
(finns fakta om det)

barn frågar tec

får jag se på tv.. vi säger nej du har läxa
istället borde vi säga.
när du har gjort klart din läxa kan du få se på tv framt ill klockan 20.

så alltså man ska inte svara nej du ska göra läxor för barnet hör nej och sedan slutar det lyssna oavsett vad man säger..
alltså säg inte nej. då lyssnar barnet bättre.

ta aldrig bort saker utan lägg alltid till.

tex..  säg inte. om du inte gör läxan får du inte se på tv..
säg.. om du gör läxan nu med mig så hinner du se på tv.

allt ska sägas i positiv antydan.. och ej i negativ antydan.

äter du inte upp maten blir det inget lördagsgodis är helt fel att säga.

säg, det blir gott lördagsgodis efter vi ätit upp maten.
omdu äter upp maten blir det lördagsgodis. (eller vad nu barnet vill)

säg inte saker som är svårt att tolka som
var ite här, gär inte så,

var inte en förbudsskylt utan visa barnet alltid vad somär rätt.

var där och lek, gör så här.

använd dig av konsekvens och straffa inte. konsekvens är en naturlig följd av handligen och straff är något på hittat.

om barnet inte vill äta blir det hugrigt.. det är naturligt.
men det är onaturligt att om barnet inte äter att det inte får leka.

låt barnet hjälpa till mer hemma.
sätt ut ett belöningssytem där barnet bara kan få mer.. du får aldrig aldrig ta bort en intjänad belöning!!!

patrik brask har förut haft på sin hemsida en text om hur barn regarera p när mansäger ordet inte och varför de inte förstår det.

nu har han gjort om sin hemsida men du kan säkert maila han och få en förklaring.

http://www.vemuppfostrarvem.se/index.html

här står det om att unvika ordet inte  och nej
http://www.jamstalldskola.se/larande-ex-forskola/minska-negativ-uppmarksamhet.shtml

http://www.piggabarn.se/blog.php?bid=293

Ojojojoj, jag vet precis hur du har det! Har varit där med. Har en son som snart fyller åtta (och en dotter som är 1,5 år yngre), men för ett par år sedan var han hemsk. Jag satt hemma och grät och kände att jag inte ville ha honom och, precis som du, att han förstörde hela vår familj... Efter mycket om och men kom jag i kontakt med KOMET dit vi föräldrar fick komma och gå i gruppsamtal. Det var vändningen för oss! Vi fick hjälp och "verktyg" att själva kunna hantera detta, och framför allt bryta vårat eget beteende. Vi har fortfarande till och från dippar, men inte alls så som det var då.  

De som säger "sluta tjata" vet inte hur det är att ha ett "extra krävande barn" (som de benäms i bla Trotsboken). Googla på "extra krävande barn" så får du upp en del information om dessa barn som är "väldigt  intelligenta och väldigt starka". Lycka till! Hoppas att även du kommer till rätta med allt och också kan leva ett bättre familjeliv!

Hej,

Vet inte hur gammalt det här inlägget är men har en 7-åring med samma problem. .. men mest i skolan. Skolan har vi möte m var tredje vecka samt nu nästa vecka har de bjudit in SFT familjeteamet. ..

Man känner sig värdelös som förälder när man hämtar från skolan och får ständigt höra klagomål om utåtagerande ogenomtänkt ilska från vår son som normalt är väldigt go och social och pratglad hemma.

Vi är väldigt nya när det gäller det här med familjeTeamet. .. min fråga till dig är: hur har det gått för er?

Vår son är som din 7-åring väldigt smart och påhittig... men klarar inte av att sitta still i klassrummet en längre tid, svårt att uttrycka känslor och prata ut om vad han känner och så vidare. ..

vi får se vad de säger på mötet nästa vecka. ... skolan har antagit att vi inte aktiverar vår son tillräckligt på hemmaplan -vilket är helt fel. Vi gör vårt bästa!

Jag är rådlös.... känner mig otillräcklig. ... men tänker inte ge upp!

Lycka till med allt!

Mvh

lakritspinnen

Har också 2 killar på 5,5 och 7, år och vår 7 åring är likadan.. men jag tänker inte att det är onormalt. Utan trots, testa gränser! Visst det är tufft men det lär gå över!Man får kämpa på!

Vår son fyllde 7 häromdagen. Han är precis likadan och jag känner precis som du. Det är väl som med allt annat, det är en fas- det går över. Håll ut! Jag läste att barns beteenden förstärks om de får uppmärksamhet - negativ som positiv. Så våga strunta i hans "tokiga" beteende. Ta kontakt när han är mer sansad. Jag tycker också att det hjälpt lite att prata med min kille om att bli 7 år, vad som kommer att hända (dvs inget särskilt). Min kille blir ofta orolig i övergångar, han är intelligent och känslig och har säkert många tankar och faNtasier som skrämmer.

Hej ett tips att läsa denna artikel och sen följa de 7 stegen. Kanske kan vara till hjälp :). All lycka !!

www.supermorsan.se/naturlig-halsa/stark-ditt-barns-sjalvkansla.html

Min spontana tanke är väl att du kan fa bättre rad av en psykolog.....