Pyris skrev 2011-03-10 19:54:54 följande:
Jag hade tvärtom jag.
Mina förlossningar går dundersnabbt och det finns ingen tid för bedövning förutom lustgas.
Men min bm trodde hela tiden att jag ljög om hur ont jag hade o fick ingen lustgas alls knappt. Hon gjorde undersökningar som gjorde mer ont än vad värkarna gjorde o jag bad och skrek åt henne att gå bort o sluta med sin hårdhänta undersökning, även min man röt i till henne, men hon dissar hon mig totalt o låter även sin elev och göra en undersökning.
Sen ställer hon sig o börjar prata om vilken slags bedövning jag vill ha o jag säger till henne att det kommer inte hinnas med någon bedövning, för han kommer snart vara ute. Jag påpekar för henne att mina senaste förlossningar har gått på 40 minuter, en av dom hann vi inte ens in. Då flinar hon bara åt oss, precis som om jag inte vet vad jag pratar om.. lite "lilla vännen".
Hon gick iallafall ut o jag hade så ont så jag höll på att avlida, ingen lustgas o värk efter värk utan avlösning. Det gick väl 10 minuter efter att hon hade gått så kände jag krystvärkarna. Min man slänger sig ut i korridoren, men innan dom har masat sig in till oss så är allt redan klart.
Sen kommer hon med en spruta i högsta hugg o ska ge mig, trots det står klart o tydligt i mina journaler att jag ska INTE ha några sprutor om jag inte själv ber om det, eftersom jag är så jäkla spruträdd. Men envisas med att jag ska ha den här sprutan, för det har jag fått innan påstår hon. Det spelar ingen roll vad vi än säger, vi ljuger säger, alla får den här sprutan. Jag var helt utmattad av den snabba förlossningen o plus att det var mitt i natten så jag kände bara så ledsen o helt uttömd när hon satte igång. Min man ser detta o ber henne att avlägsna sig och att dom ska ta in en annan bm istället. Men hon hänger sig kvar o står och tjafsar om den här jävla sprutan o att vi ljuger osv osv. Till slut ställer han sig bara upp och skriker ta ut kärringen härifrån. Men inte fan gick hon.
Hon var jätte otrevlig och hade nog pratat massa skit om oss till personalen som kom o avlöste, för dom var jätte kyliga mot oss.
Sen var jag förbannad över att hon gjort som hon gjorde. Jag sa att det skulle gå snabbt o hon sket fullständigt i det. Tänk om hans navelsträng legat runt hans hals. Eller han inte kunnat andas eller något sådant. Han räknades dessutom som en riskgraviditet. Så jag beställde mina journaler för jag tänkte göra en anmälan på henne.
Så jävla chockad jag blev när det står i mina journaler att min son kom ut med navelsträngen runt halsen, men att dom tog bort den vid framfödandet. Dom ljög för att skydda sig, för hon visste att det hon gjorde var fel.
Jag hade jätte mycket problem under graviditeten med honom, fick åka in var och varannan dag och stoppa värkar, plus att dom sa att hon var jätte liten. Många gånger när vi kom in så var hon där och hon var likadan mot oss där. Jäkligt otrevlig varenda gång.
Dom hade t.ex. lovat oss om vi kommer till vecka 36+0 och kommer in så skulle dom inte stoppa det, för det fanns ingen anledning till det. Så när vi var inne, 36+1, tror jag det var, så skulle dom prompt stoppa det iallafall. Minns hennes snorkiga attityd.. "vaddå, du trodde väl inte att du skulle få föda barn idag eller, det ska stoppas". Jag skulle iallafall få min bricanylspruta och eftersom jag är så spruträdd så bad jag om att få emla, vilket jag har fått dom andra gångerna vi varit inne. Men det ville hon inte alls sätta på mig. Sen gick det väl en halvtimme o värkarna upphörde. Då sa jag till henne att värkarna vara borta så jag ville åka hem och sova (mitt i natten). Men nej, redan där trodde hon att jag ljög, värkarna KUNDE inte vara borta. Jag fick sitta med ctg på mig i en timme, som visade inte en enda värk. Sen hade hon glömt säga till läkaren att vi ville åka hem så vi fick sitta där ytterligare en timme innan han kom o skrev ut mig.
Efter denna pärs var jag totalt livrädd för att föda barn.
Men jag fick 2 barn till och jag skrev ett tydligt förlossningsbrev med dom två att jag absolut INTE ville ha denna kvinna i min eller mitt barns närhet. Jag har sett till att dom verkligen har läst det så att dom är införstådda mina önskemål. Det har gått jätte bra dom andra två gångerna. Men tur att jag hade brevet, för annars hade jag fått henne, men som tur var så hann dom ändra det efter dom läst mitt brev.
Sista gången nu fick jag en underbar bm som ansåg att detta var mitt 6:e barn, så jag visste vad jag ville o hur det skulle gå till. Hon var där inne med oss hela tiden som ett jätte bra stöd.
Fy vad oprofessionellt och dåligt av en yrkesmänniska att bete sig på ett sådant här sätt mot en patient! Man mår ju dåligt av att veta att det finns personer som är aktiva i sitt yrke som håller på såhär, och att det inte sätts stopp för!
Det tråkigaste när man kommer som ff är ju att man inte kanske vågar ställa kraven och vet vilka som är "dåliga," man kanske inte heller vågar stå på sig då man inte vet hur det SKA gå till. Det är synd att man måste vara med om en skräcködla innan man kan avsäga sig den.
