Vad vill han, vad bör vi göra?

Hej,

Jag lever i en relation som jag inte riktigt blir klok på.. och skulle därför vilja ha en utomståendes syn på det hela..

 För att göra en lång historia kort: vi träffades i slutet av 2006 och bestämde oss för att flytta ihop under 2007 - vilket inte blev som det var tänkt då killen bytte jobb och flyttade till annan ort.. Istället träffades vi på helger och längre ledigheter eftersom jag inte hade möjlighet att flytta med pga medicinsk behandling..
Under 2008 börjar killen med nätdejting, vilket han säger är i egenskap av att finna nya vänner då han inte känner någon på den nya orten.. I efterhand framkommit att han varit ute på ett par dejter men som inte lett någonvart (dvs inget mer än högst en puss på kinden - enligt utsago).. Vi pratade ut och enades om att försöka på nytt - samt med mål att bo tillsammans..
Under slutet 2009 bröt vi upp och enades om att fortsätta som vänner.. vilket höll i ett par månader innan vi återigen var tillsammans.. Under 2010 enades vi om att göra ett sista försök - och denna gången bo tillsammans.. Vi fick tillgång till vår gemensamma lägenhet i december och vid jul brakar helvetet löst.. 

Anledningen till detta är att han bjudit en "väninna" han aldrig träffat, bara haft kontakt med via msn samt  pratat med på tfn, på en weekend resa samt tillägger "du skulle bara känna dig som tredje hjulet, så du kan ju stanna hemma alt ta med en väninna".. Innan dess har han pratat om att bearbeta denna tjejen till att delta i en trekant (vilken är en av hans fantasier) vilket jag bestämt påpekat inte är en aktivitet som jag tänker delta i - varpå han menar att det bara är en "fantasi".. Vi talade ut och han sa att den kontakten skulle läggas på is..

I veckan som gick visade det sig att kontakten fortfarande var aktiv.. Pojkvännen pratade med hög och tillgjord röst så fort han kom i närheten av mig, dock stängde han in sig i sovrummet i slutet på samtalet och var helt tyst.. Detta menade han på var för att hon pratade och han lyssnade.. Återigen pratade vi ut, varpå han säger att han skall säga upp den kontakten eftersom vår relation mår dåligt av den..

Dagen därpå går han ut med hunden, ringer under promenaden och säger att han blir sen hem.. Öhh, jaha? Gör inte hunden ifrån sig så får man väl gå en stund till, inget konstigt med det.. Under samtalet (som var på hans ena telefon) kommer ett sms - från "väninnan som kontakten var bruten med".. "Jag svarade ju, kram".. Pojkvännen kommer hem och jag meddelar att hans "väninna" vill att han ringer igen.. varpå han blir jättekonstig och säger att det inte var något viktigt.. 

En stund senare ringer pojkvännens arbetesmobil - sent på kvällen - eftersom pojkvännen låg i badet ombads jag att svara.. Möttes av "Hej, du ringde ju aldrig upp igen.." varpå jag sa "du kanske vill prata med M?" och vips avslutades samtalet med ett hastigt klick.. Kort därefter ringer även hans privata mobil, samma nummer.. Återigen ombeds jag att svara och möts återigen av ett "klick".. Jag frågade pojkvännen om det var något jag borde veta, men han menade på att det fanns det inte.. 

Dagen efter ber jag pojkvännen ringa denna "väninna" och förklara att det kanske inte är så lägligt att bara kasta på luren i örat.. varpå han menar att det var fel att hans "vän" att göra så, men att det ingenting betyder - inte heller vill han ringa upp eftersom han måste ha något att säga, annat än att hans flickvän/sambo vill prata med denna person..

Han säger att han vill leva tillsammans med mig resten av sitt liv, att han trivs bra tillsammans och att vi har ett väl fungerande sexliv.. Han vill att vi skall bo tillsammans och kallar mig flickvän/sambo/särbo utåt.. men oss emellan är han mer "ensamvarg".. Han säger då att han trivs bra med att bo själv, dock är jag välkommen att komma och hälsa på hur ofta och länge jag vill.. Att han känner "stark vänskap och lite till" .. Kramar, puss på kinden samt att ha sex är helt okej MEN inte att pussas på munnen??? Han säger att han iom detta inte vill ge mig några falska förhoppningar? Han säger att han känner sig kluven, att han funderar mycket samt att hans hjärta säger en sak och hans förnuft ett annat och att då slutresultatet blir att han inte vet.. Han funderar en hel del på vad som är bäst för mig - samt för oss båda.. Han säger även att det inte finns någon annan samt om det vore så skulle han också vara ärlig med detta..

Så efter ett långt inlägg - vad är det han vill??? Och hur bör vi agera framåt.. Är det bästa att återgå till enbart  stark vänskap eller finns det en framtid för oss tillsammans?..

 Mvh en som snart slår dubbelknut på sig själv av undran