Hejhej! Min dotter har kommit upp i den åldern att hon undrar vad döden är. Hittills har jag inte kommit på ett sätt att förklara det på ett bra, icke-skrämmande sätt.
Hur gör ni?
Kan man säga att en del tror så här och andra tror så här ... eller?
försök att inte komplicera det för mycket. Ta frågan när den kommer. Min mormor dog i helgen, och då berättade vi det för sonen (snart 4år) och då frågade han varför dog hon, vi svarade att hon var gammal och hjärtat slutade att slå och nu är hon ibland stjärnorna, för det är så vi ser på det.
Ett svårt ämne. Min morfar dog härom veckan och min äldsta dotter är 5 år. Vi har försökt vara så öppna som möjligt om allt och försökt förklara som allting är. Hon var med och sjöng för honom när han låg i sängen samma dag som han sen gick bort. Min mamma vakade då. Med gamla är det ju mer naturligt. Svårare när det sker mer oväntat. Sen har vi valt att tala om att gammelmorfar är i himlen nu med en ny kropp som orkar göra annat än bara sova. Att vi försöker se det som att det finns något mer efter döden även om det givetvis inte är något vi vet. Men man kan ju få hoppas :)
Det finns en jättebra bok för barn på Fonus som handlar om döden.
tycker det är så svårt när hon undrar vart man tar vägen. jag vill inte säga att man blir till ingenting för det tror jag inte själv, men samtidigt så vet man ju inte vad det är som händer.
Vi har pratat myyyycket död de senaste året med tre närstående som dött. Vi säger att vi inte vet och framförallt vår äldsta har många egna teorier. Jag tror att man bara ska säga som det är utan att dramatisera. Jag försker också att inte ge mer information än de frågar efter. Visst önskar jag att jag kunde skydda dem från rädslor och skrämmande tankar men jag tror inte att det går. Jag upplever dessutom att barnen mer har reagerat på hur vi föräldrar mår och varit uppmärksamma på hur vi hanterar situationen. Det är en större grej att vi föräldrar är ut balans än att någon är död eftersom döden är så svår att greppa.
Det är bara vuxna som är skrämda över döden.Barnen tycker det är helt naturligt, vilket det är.. Jag skulle säga att personen som är död inte går att träffa längre men den finns kvar i minnet.
Var öppen att detta är ett område som även vuxna inte allt om. I min familj har tyvärr många dött och mina syskonbarn har frågat mig precis som sina föräldrar och det bästa är bara att säga att man inte vet men man kan tro och gissa. Man kan berätta vad man själv tror och vad andra tror tex att vissa tror att när man dör kommer man till en ny kropp, att man blir en ängel eller att ingenting händer att man bara försvinner.
Jag brukar ofta diskutera livsfrågor med min son, nu är han 5 år, men vi har pratat om det länge. Han undrar vad som händer när man dör och jag berättar vad jag vet. Att kroppen bara blir ett tomt skal, som grävs ner i jorden. Sen allt det andra, det jag inte vet något om, det säger jag att jag inte vet. Vi pratar om att en del tror så, och en del tror si. Sonen har bestämt sig för att han tror att man blir en stjärna när man dör, och det säger jag att han gärna får tro. Så det är inte svårt alls att prata om. Det gäller bara att vara ärlig och inte linda in allt man själv tycker är obehagligt för att "skydda" barnet.