har en dotter på 1.5 år som träffar sin far varje helg ( läör-sön ) i några timmar.
hon har nu börjat ta min telefon o säga pappa och blir galen om jag tar telefonen ifrån henne.
kan hon känna den saknaden att vilja ringa o prata?
min dotter är ett och ett hallvt, och hon är FRUKTANSVÄRT pappig, då pappa är hemma duger bara han och kommer vi tillsamans och hämtar henne hos tex farmor så springer hon till pappa. Men jag ahr aldrig upplevt att hon saknat pappa då han inte är här, snarare att hon mins att "just ja, det fanns ju en pappa också, hjälp vad jag saknat honom" då han kommer hem. Men det är mina erfarenheter inte säkert alla alla barn är så.
barn har inget tidsbegrepp så saknad är nog sällan så farlig hos barn. det att hon blir arg kan ju vara bara för att du tar telefonen, det är ju inte kul då någon tar det roliga från en 
Min dotter som är 17 mån saknar absolut den förälder som inte är hemma. Kan gå runt och leta eller gråta efter den föräldern. Även på dagis kan hon komma på både mamma och pappa och "prata" om oss och bli ledsen. Jag tolkar detta som saknad.
Sonen på snart 15 månader brukar leta efter sin pappa när han är på sin utbildning. Men det handlar nog mer om vad han är van, att pappa är hemma. Han är inte ledsen, men vill kika i alla rum så inte pappa gömmer sig någonstans. Här handlar det ju mer om att han märker att pappa är borta, men det är inte så mycket mer med det.
Skulle han höra pappas röst i telefonen så skulle han säkert bli sur om han inte fick prata. Men det handlar väl mer om att de faktiskt HÖR sin andra förälder och inte direkt saknad i ordets rätta bemärkelse.
Det är väl bara att titta på barn man lämnar på dagis vid den åldern. Min son hade ren separationsångest, och när vi var där på inskolning kunde man se barn som gick omkring och var ledsna i timmar efter att de blivit lämnade