10 månader och kryper inte, står inte. Fler?

Vårt första barn kröp inte förens han var över ett år. Gick gjorde han inte förens han var 18 mån. Så det är så olika, du behöver inte vara orolig.

Hej!
Har inte sett förrän idag att du skrivit.

Min grabb är nu 13 månader. Han kryper fortfarande inte utan han drar sig fram på golvet och skjuter ifrån med benen. Ser nästan ut som han simmar och det går i rasande fart. Han reser sig upp på händerna och ibland alla fyra några sekunder, sedan lägger han sig ner igen.
Han lärde sig sätta sig upp själv när han var ca 11 månader .
Han står rätt stadigt när man håller honom, han kan ännu inte stå själv. Han kan inte heller stå lutad mot någon möbel så att han kan hålla i, utan jag måste hålla honom i midjan för att han ska stå. Men jag upplever honom som stabil och han kan stå länge när jag väl ställer honom upp. Han gör ingen ansats till att gå.
Jag tror han är lite på gång att försöka resa sig mot möbler, det ser så ut.

I övrigt är han en väldigt glad och pratig liten kille och säger 5-6 ord, så det är väl den sidan som utvecklats först hos honom

Jag har en dotter som verkar vara lika gammal som din son, hon är 12 1/2 månad nu. Hon kunde sitta utan stöd vid 7 månader  och började rumphasa med en alldeles egen teknik vid 10 1/2 månad. Nu kan hon stå om man håller henne, men hon är inte speciellt intresserad. Gör inga försök att ta sig upp eller stå själv, hon kan sätta sig upp själv på mjuka underlag, i vagnen eller i sängen, men lägger man henne på golvet så försöker hon inte ens.

I övrigt är hon fullt normalt utvecklad. Säger några ord som Hej, Tack och namnet på vår hund. Är oerhört "med" och social, duktig på att fippla och pilla med fingrarna.

Vi upplever att hon faktiskt inte vill riskera att misslyckas med något! Hon ville liksom inte sitta innan hon visste att hon kunde! Efter att hon själv började vilja sitta är det bara en handfull gånger hon tappat balansen. När hon började ta sig fram genom rumphasning hade vi lockat henne enträget i en månad genom att hålla något hon ville ha precis utom räckhåll och gjort en lek av det, men inte förrän hon verkligen kunde utan att misslyckas så började hon göra det på egen hand.

Nu övar vi att stå. Om jag sitter på golvet med benen rakt ut och något uppdragna knän kan jag lägga henne på mage över mitt lår och då sätter hon i fötterna i golvet och hjälper till med armarna för att resa sig upp, men så fort hon liksom är uppe så vill hon sätta sig, om jag inte busar och distraherar henne. Jag kan lägga något intressant på soffbordet och ställa henne där och få henne att hålla i sig i bordskanten och sträcka sig efter föremålet men hon försöker aldrig själv.

Jag tror faktiskt inte att det där med att man inte ska träna är riktigt riktigt. Alla barn är individer och vår tjej behöver uppenbarligen få lite hjälp på traven, dels med motivationen och dels med tryggheten att inte behöva misslyckas för stort. Lite kan jag önska att vi börjat "träna" tidigare, men jag tror egentligen inte att hon varit riktigt mogen förrän vi börjat.

Lite skönt att läsa om något annat barn som är lite långsammare. Känns som om alla runt omkring oss snarare har varit tidiga i utvecklingen.

Hej igen på er!

Våran lilla ängel vill fortfarande int krypa, men det känns att han utvecklas på andra sätt hela tiden. Just nu busar han mycket och vill bli bekräftad nästan hela tiden. Jättekul och fantastiskt. Hans leende kan väcka upp döda!! Det är helt otroligt hur allt liksom blir rätt hela tiden. Tack ni som svarat och vi kommer att skriva mer. jag har börjat förstå lite mer av denna ibland hysteriska utvecklingstänkandet nu. Har kikat på föräldrar runt omkring mig, hur dom försöker snabba på sina barn för att själva bli stolta , eller inte skämmas eller vad det nu kan vara. Men visst är det bra att ens barn utvecklas och mår bra. Så sanningen ligger väl någonstans där i mellan son Leonard Cohan sjöng.
Sen all denna statistik som finns när barn börjar göra olika saker tror jag skulle se helt annorlunda ut om man tog hänsyn till att barn nu för tiden inte sover på mage.
Men som sagt var att ha ett litet barn är underbart och som en gåva från ja jag vet inte vad.Ett litet under.
Och vad trött jag blir på att alla föräldrar som jag pratar med bara jämt talar om när deras små underverk började gå eller krypa. Tar liksom bort kärleken och det fantastiska känns det som, blir mer prat om siffror och statistik Jäääääsp. Men det är svårt att stå emot i all galenskap. jag tror att jag skulle bli smittad av det där också om våran lilla grabb hade börjat gå när han var 8 månader.
Fantastisk kärlek och galenskap liknar ju varandra
Må gott där ute och pussa på era små kärleksbebisar.

Vår tjej är snart tio månader och har precis börjat  åla på mage (drar sig fram med ena armen och sparkar med ena foten) och rumphasa Hon kan absolut inte stå på knän och händer. Hon kan inte stå själv med stöd, hon kan inte sätta sig upp eller lägga sig ned och hon kan inte rulla. 
Hon anses av BVC som sen med det grovmotoriska men är hur normal, alert och energisk som helst i övrigt. Hon går gärna när man håller i händerna och har börjat prata lite. Nyligen pekade hon på mig när jag läste och sa "Mamma bok!".
I övrigt gör hon allt det vanliga, vinkar, klappar händer, äter med händerna, dricker ur mugg och så. Vi är inte ett dugg oroliga, vår magkänsla säger att hon utvecklas i en perfekt takt för henne själv. Det är mest BVC som är lite noga med hur det "ska" vara... 
Er knodd är säkert en helt peftekt kalaskille!
 

Dottern ålade vid 7 månader, ställde sig upp mot saker vid 9 månader ( släppte inte) kröp vid 10 månader, släppte taget vid 13 månader, gick vid 13 mån och 2 veckor.

 

Det kommer

vi har en väldigt tidig tjej som nu vid 8,5 månader börjat ställa sig själv mitt på golvet o ramlar o slår sig heeeela tiden o de e inte ett DUGG kul o mitt mammahjärta blöder varje gång jag ena stunden inte vet vart hon är för att hon krupit eller gått efter möbler nånstans o ramlat o slagit sig.

de e vårat första barn så vi har inte haft nån koll på hur tidig eller sen hon vart förrän nyligen o jag hade inte blivit ett dugg besviken om allt hade lugnat sig i några månader till, för problemet är att hon inte är ett dugg redo mentalt för denna utveckling utan bara stark och envis.

så njut av era goa ungar som tagit tid på sig tills de är redo på alla sätt för hemma hos oss är det hysteriskt för att vi oavbrutet jagar vår lilla tjej som blir ordentligt upprörd när man sätter henne i en barnstol om hon inte ska äta o gåstolen var som att kasta pengar i sjön för den tar hon sig bara fram snabbare i för att riva ner saker hon inte nått annars....

tolka mig inte fel, jag älskar henne över allt annat men någon oavbruten njutning sedan hon var sex månader har INTE varit eftersom man oroar sig hela tiden. lycka till o NJUT

Hade också en "rullare". Han började gå vid 13,5 mån. Kröp aldrig!

Alla barn kryper inte.
Äldsta sonen satt eller hoppade omkring i hoppgungan. Hatade att ligga på mage och kröp ingenting. Han gick direkt från sittande till gående(med hjälp av träningen från hoppgungan som han älskade).
Den yngre grabben kröp inte heller, han hade en egen sittande krypstil när han använde ena benet för att mer eller mindre hoppa fram på rumpan. Så det mesta kan nog klassas som "normalt"

Hej,

Brukar mest läsa här på fm men nu vill jag gärna dela med mig! Min äldsta tjej satt ganska stadigt redan vid 4.5 månad och jag tänkte att "här kommer det gå undan i utvecklingen" men , inte då. Hon satt där så nöjd och glad till hon var 11 månader. Då började hon ta sig framåt liksom hoppandes på rumpan. När hon lärt sig det satt hon still igen, liksom nöjd att hon lärt sig. Tre dagar innan sin ettårsdag tog hon sina första steg och sedan satt hon still igen!! Tre veckor senare började hon gå.

Hon är nu fyra år och verkar inte lida några men av att hon aldrig kröp!!  

hej
kan ni berätta har en tjej på 9 månader snart 10 kan inte krypa bara åla på golvet skjuta med benen och armarna kan inte krypa kan inte reser från liggande till sittande eller till stående vet inte anses som normalt av bvc .

jag tycker hon är mycket sent med den grova motoriken

Jag skrev ursprungsinlägget här, har sedan dess bytt nick. Har inte varit här inne på evigheter, och ser att denna tråd låg överst, lustigt

Jag påtalade för BVC ett par gånger att jag tyckte han var väldigt sen, men svaret blev att avvakta.
Kan berätta att han fortsatte att inte göra särskilt mycket När han var 18 månader startades en utredning då han fortfarande inte gick och kunde inte stå själv. Sjukgymnast, neurolog, barnmedicin. Man hittade inget specifikt egentligen, generell muskelsvaghet var väl det närmsta man kom. En hel del sjukgymnastik blev det.
Strax innan sin 2-årsdag tog han sina första steg. Nu är han snart 4 år och ikapp sina jämnåriga

hey
har skrivit inan mit barn går inte mycket als inte kan lyfta overkropen als snart 10 månader kan inte står på alla fyra frågat min lekaren på lekar besöket fast han svarar aldrig bara lysna . inkompetenta mäniskor , sekert att det går inte bra med min lila tjej .

Länge sedan men svarar ändå.Är jätteorolig för mitt barnbarn på 1 år.Kryper inte och vill inte resa sig/dra sig upp, sitter octadigt och faller lätt bakåt.Hoppar framöver på rumpan.Sen med att svälja puréer "kväljdes.Har lite kunskap och röd flag viftade för mig :"spina bifida occulta"!.Ur och läsa på nätet och tyvärr stämmer mycket ! Vågar inte delge föräldrarna mina farhågor och det finns ju ändå ingen bot....

Zansahannade vet inte vad det är för sjukdom du nämner, men är bara dumt att läsa på internet om sånt. Min dotter är lika sen, kontaktade barnmottagningen och fick träffa läkare som startade utredning. Det finns jättemånga olika anledningar till att de är sena, och det behöver inte vara något fel. Nu utreder de behandlingsarbete sjukdomar, en ev. Utvecklingsstörning är för tidigt. Det bästa de kan göra är att kontakta barnmottagningen. Det viktigaste är att de inte backar i utvecklingen.

Diagnosen är ryggmärgsbråck, men det finns flera olika grader/omfattningar och benämningar av den.Har haft lite med barnhabilitering att göra och nervskadorna beror på nivå och annat.Någon egentlig bot är inte för handen.

Min dotter har de tagit mängder med prover på ämnesomsättningen och näringsupptaget, nu börjar jag hoppas att de ska visa något enkelt så man kan få en förklaring. En behandlingsbar ämnesomsättningssjukdom hade känts okej, annars rör mina tankar sig på cancer eller utvecklingsstörning eller något annat allvarligt. Nu är hon 14 månader och förflyttar sig fortfarande inte och kan inte heller sätta sig upp. Och ett huvudomfång på 42 cm vilket är mycket stressande.

exakt så var min son. nu 11 månader. När han "fyllde" nio månader så plötsligt började han gå. (Men bara om man ställde upp honom för han kunde inte resa sig själv) =P  
Men nu när han är elva månader så tar han sig upp och springer överallt nu. krypa? Tja det har han nyss börjat med lite grann.. om man kan kalla det för krypa, mest hasa sig framåt.
Så det kommer ska du se =)
Det var skönt att han bara satt där innan. men nu får man ju springa runt o kolla vart han tar vägen ;)

ser nu att det är en gammal tråd =)