Att prata med min sambo är som att prata med en vägg...blir så jäkla trött!!

Jag älskar honom, därför vill jag leva med honom. Han är oerhört snäll och omtänksam...men på ett annat vis, han talar inte mycket men visar det på annat vis många gånger. Han ställer alltid upp när jag verkligen behöver honom och jag vet att jag kan lita på honom i vått och torrt...så han äri inte på något vis en dålig människa, en elak pojkvän eller något liknande, jag bara önskar att jag kunde få honom att intressera sig mig för våran relation och för mig som person.

Jag vill nå fram till honom mer, jag ser ju när han är intresserad av nåt...då pratar han på riktigt, han rycks med och beskriver...men då handlar det oftast om hans jobb eller om fotboll och även om jag inte tycker det är världens mest intressanta ämnen så lyssnar jag, ställer frågor och intresserar mig eftersom det är något han vill dela med sig av...tyvärr tänker han inte likadant.

Är det så att han inte bryr sig (på riktigt, trots att han säger det) och därför aldrig kommer på någon följdfråga, eller har han svårt för att generellt för att föra samtal, dialoger? 

Pratar han någonsin om något han finner intressant? Är det med dig eller med andra, hur låter han då, ställer han följdfrågor, deltar aktivt i samtalet? Om inte, så kanske han inte riktigt behärskar samtalet och det sociala spelets ädla konst. Om det är så eller om det bara är dig och dina saker han inte bryr sig om genuint kan bara du avgöra.

Jag hade inte heller kunnat leva med någon jag inte kan ha en dialog med, men jag hade även varit mycket tydlig med vad jag saknar hos min sambo. Att säga att han inte bryr sig eller är intresserad räcker nog tyvärr inte då han uppfattar sig som han gör just det. Du måste exemplifiera exakt vad som gör att du inte känner att han bryr sig. Här i tråden har du gett flera bra exempel ta dom för din sambo med.  

Ah, såg nu att du redan svarat på att han kan ryckas med i samtal (om honom själv eller fotboll). Säg till honom att du saknar att han inte ställer några följdfrågor, att det inte räcker att han bara säger vad kul baby utan att ens fråga hur det känns, om det är nervöst osv. 

Du måste få honom att förstå att du behöver mer engagemang från hans sida, att han anstränger sig lite för din skull. 

Idolatri - där gav du mig en rejäl funderare...kan bli så frustrerad att jag känner att han inte bryr sig, men han har kankse lite svårt för det sociala, när jag tänker efter så har han inte så mycket att komma med i samtal med vänner heller...om det inte handlar om sport ;) Han säger ofta rätt saker men det låter liksom inövat, kommer man utanför ramarna så får man ingen respons...låter kanske konstigt. Om jag säger att något är jobbigt så säger han ju inte ryck upp dig, eller det är väl inte så farligt...utan han säger ju å vad typsikt eller förstår dig men det stannar där och sen känns det som om det räcker...medan jag kankse är i behov av att dela med än ett ord med honom.

Kanske ska sätta mig och vara tydlig med det jag känner och säga mer exakt hur jag ser på det...men när jag väl talar med honom på allvar och säget att det här tynger då börjar han överkompensera med annat men bättrar sig liksom inte...och våra problem handlar alltid om kommunikation tyvärr.

Hehe, börjar visst bli lite trött.

"Motiveringen" ska det ju stå så klart! 

Att han överkompenserar, om än med fel saker, visar ju faktiskt att han bryr sig. Han blir säkert så ivrig att göra rätt att han genast sätter igång och försöker åtgärda det han tror är fel att han inte tar sig tid att lyssna på vad du egentligen säger och egentligen behöver. Otroligt frustrerande ja, men säkert lika frustrerande för honom om han känner att han försöker och försöker, men det aldrig duger.

Om det bara är kommunikationen som brister och ni både vill hitta en lösning, dvs att han verkligen bryr sig om ert förhållande och att det ska vara bra, så tycker iaf jag att det är något som är värt att kämpa för. Det gäller att vara övertydlig och ge flera konkreta exempel på vad man menar. Ett annat tips är att när du känner att du förklarat klart, fråga honom om han förstått vad du saknar/vill ha, be honom upprepa det. Hitta sedan på ett "fall", (en situation som skulle kunna uppstå) och fråga honom hur han skulle agera i denna, då märker du om han förstått hur du tänker. Tro mig, har man problem med att man pratar förbi varandra är det inte alls säkert att han verkligen förstår vad du menar även om han lyssnat och kan återupprepa allt du sagt.

Det kan även vara så att han har svårt att sätta sig in i hur du tänker, känner och resonerar och därför utgår ifrån hur han själv fungerar och därmed agerar utofrån hur han själv skulle vilja bli bemött och inte utifrån hur du vill bli bemött. 

Då skulle jag nog föreslå familjerådgivning.
Dels för att han då lär förstå hur viktigt det här är för dig, men även för att jag faktiskt tror att ni behöver hjälp utifrån. Någon som kan hjälpa er att förmedla det ni själva inte klarar av.

Du skriver att du tagit upp det flera gånger och det blir ingen förbättring. Att han blir sur när du tar upp det tyder också på att du på något sätt framför det så att det inte låter bra för honom.

Därmed inte sagt att någon av er gör fel. Ni behöver nog bara lite hjälp för att förstå hur den andra tänker och resonerar. 

Tack för era råd...har fått mig att inse att han visst bryr sig...det visste jag väl redan men jag blir så frustrerad när jag känner att jag inte får repsonsen. Måste bli tydligare, har insett att jag kanske inte är det och istället surnar till och säger att han aldrig är intresserad och då blir han sur för att han tycker jag är orättvis. Sen är det ju ändå han på på något vis ber om ursäkt så bryr sig gör han ju. Imorse hade han gjort frukost och talade om att han var stolt över mig som kommit så långt som till intervju och även om jag inte får jobbet så tycker han att jag är skitduktig som pluggar pendlar och vill jobba....blev helt chockad över hans fina ord kan jag säga. Känns som han hade tänkt till och förstått varför jag blev besviken. Men med det sagt ska jag ändå på ett lugnt sätt tala om hur jag känner...att jag inte känner att jag får så mycket responds ibland och att jag upplever det som att han inte är intresserad när vi talar med varandra, jag ska försöka ta upp detta på ett bra sätt och fråga hur han ser på det. Vi får väl börja där, tror ändå att jag måste få honom att inse att det får mig att tvivla på förhållandet lite, det är viktigt för mig att ha en partner som man kan dela vardagen med.

Hej! Jag förstår precis din frustration. Jag är också sambo med en vägg. Jag själv är en person som behöver prata av mig, och inte alls mår bra av att bara låta problem flyga förbi. Min sambo däremot är tvärtom, har vi några problem vill han helst bara blunda, och gå vidare. Det har hänt saker för många år sen i vår relation, som jag tänker på än idag- för att vi aldrig pratade om det. Jag har försökt, av hela mitt hjärta men det går inte, jag får inga svar. När vi träffade varandra flyttade jag från alla mina vänner, och jag har ingen relation med min familj. Mins gamla vänner har nu nya liv, flyttat eller på annat sätt växt ifrån varandra. Jag har försökt få nya vänner men det är svårt som vuxen, så jag har bara min sambo, vilket han vet om.. Därav blir det såklart extra jobbigt för mig att inte ha någon annan att ventilera med heller, 

Han trivs med att sitta tyst på andra sidan soffan, och svarar bara - ja, nej, eller vet inte, när jag ställer frågor eller försöker prata om något. Kollar vi film så suckar han och pausar när jag säger något, minsta lilla, som om jag vore besvärlig om störde hans filmtittande. Han var Inte såhär när vi träffades, då var han rolig, pratsam och sprallig, vilket han fortfarande kan vara när han pratar med andra än mig. Jag kan ligga och gråta, hyperventilera eller få en ångestattack framför hans ögon, och han säger ändå ingenting. Han bara sitter där och ser lite sorgsen ut. 

Jag skulle råda dig till att prata med någon vid sidan av, någon professionell, som kan hjälpa dig nå fram till honom innan du hamnar där jag hamnat. Kanske kan ni gå till en terapeut tillsammans, men också du själv vid sidan av. Man blir galen av att aldrig få svar, av att vara med någon som HÖR men inte LYSSNAR. Hade jag insett tidigare var min relation var på väg hade jag gjort så iallafall.. Ta hand om dig. 

Som man kan jag relatera till det någon skrev ovan, kvinnor pratar om allt och ingenting vilket gör att man till slut tappar intresset.