Förtur till förskolan?

För vår del är det ganska enkelt; vi måste helt enkelt börja jobba i höst!

Andrahandsvalet är inte helt otänkbart, men vi slåss för vårt förstahandsval eftersom vi hade blivit lovade att sonen skulle komma in på förstahandsvalet. Hade vi vetat att vi inte skulle komma in på förstahandsvalet hade vi inte jobbat på att sonen skulle känna sig så hemma där, då hade vi gått till förskola nr 2 och vant honom med den.

Jag ska träffa vår socialsekreterare nästa vecka och kan då fråga denne om våra rättigheter i dessa frågor. Om du vill? Kanske kan du tex skriva en ansökan, och om du får nedslag överklaga någonstans?

Gnista; det vore jätteintressant att få höra er socialsekreterares åsikt! Jag avvaktar svaret från vår kommun, och sen får vi se om jag behöver skriva en ansökan, kontakta vår socialsekreterare osv.......

ok ja det är ju viktigt att de ska känna sig trygga..Oavsett de är adoptivbarn eller biologiska.

Nu har jag träffat vår socialsekreterare. Hon skickade sedan över följande:

"Socialtjänstlagens 5 kapitel handlar om särskilda bestämmelser för olika grupper, barn och unga.

Måste förtydliga: Jag berättade alltså om TS situation och därefter skickade socialsekreteraren över texten från Socialtjänstlagen.

TS: Vår socailsekreterare tyckte även att ni skulle fråga om er utredare kan skriva ett intyg på adopterades behov.

Det kan ju vara så att det finns andra barn med större särskilda behov än er son som behöver gå på den aktuella förskolan. Sådant vet man ju som förälder inget om.

Oj vilken tur att inte svenskfödda har förtur.
Då Hade den här tråden dissats ner som rasistisk, eller nåt.

Fast det handlar ju inte riktigt om det... Utan att ansvarig menar att  adopterade: "har inget behov av förtur och han förstod inte alls mina argument" och "att han inte såg någon anledning för vår son att gå före andra i kön".

Vilket är fullständigt felaktigt. Faktiskt. Att det sen förstås kan komma andra barn med STÖRRE behov är en sak - men nog har adopterade småbarn som grupp generellt sett ett större behov av trygghet och förutsägbarhet än "medelbarnet". Tänk så mycket som hunnit hända dem under deras ännu så korta livstid!

Vi är i nästan samma sits som ts när det gäller skol- och förskolestart. Lillebror ska börja på storebrors förskola i höst, när storebror går vidare upp i skolan. Vi åberopade både syskonförtur (skola och förskola hör ihop och tydligen kan man få syskonförtur då, trots att de inte går på förskolan tillsammans) och adoptionsförtur - och någon form av förtur verkar vi ha fått eftersom vi fick plats, och det är svårt att få plats där nu. Vilken vi fick vet vi inte, eller om båda bidrog, men vi drog alla kort vi kom på direkt - och hade inget andrahandsval utan vi satsade allt på ett kort. Och det gick hem. För oss kändes det (också) helt otänkbart att börja skola in lillebror på en helt annan förskola - när vi valt den här för storebror eftersom det var den bästa vi hittade OCH lillebror varit med vid hela inskolningen av storebror och vid varje lämning och hämtning. Han är praktiskt taget redan inskolad själv och känner både personal, barn, lokalerna och utemiljön och har redan börjat fråga om det är idag som han ska få vara kvar där själv Men hjälp så fånigt... Menar du att svenskfödda barn med speciella behov inte har förtur? Jo. Det har de. Adopterade småbarn har speciella behov by default när det kommer till att behöva lämna sina föräldrar och danas in i en barnhemsliknande miljö på dagarna - kanske bara ett endaste år från att de överhvuvudtaget fick föräldrar!

TACK snälla Gnista, du har verkligen hjälpt oss mycket! Jag pratade med "förtursansvarig" igen förra veckan men kom ingen vart, han hänvisade till ett samtal med sin chef där de säger att de inte alls förstår våra argument. Jag jagade chefen hela veckan utan att få kontakt, och jakten fortsätter i morgon bitti........ jag vill verkligen prata med chefen för barnomsorgsfrågor i vår kommun!!

Ethi; tack för ditt inlägg - det var intressant att läsa. Skönt att det har löst sig för er!

Hoppas du får fatt¨på den ansvariga. Denne borde ju inte kunna gömma sig i evighet Du kanske kan maila över paragraferna från Socialtjändtlagen och skriva att du kommer ringa och diskutera ert ärende utifrån lagtexten. Då har ju även kommuen allt på papper, så att säga.

Lycka till!

Vi fick förtursplats till vår son. Det var ingen diskussion om saken alls, "Klart han ska ha förtur". Fast vi ringde till SPC (=specialpedagosiskt centrum), det är dem som utreder om barn ska ha förtursplats till fsk eller ej.
Nu är vårt barn 4 år, hande han varit mindre än 2 år vid adoptionen skulle det visst inte varit lika självklart.

Fick äntligen tag på högsta chefen för barnomsorgsfrågor i vår kommun häromdagen, och hade ett långt samtal med henne. Mina argument vägde tyvärr inte tungt alls, och det enda hon hade som svar på det var "att alla kommuner gör olika och vi har bara två kriterier för förtur i vår kommun: syskonförtur och barn som har dokumenterat (av läkare) stora medicinska och psykiska besvär".

Men, jag har goda nyheter ändå: igår em ringde förskolechefen för vårt förstahandsval och sa att vår son kommer in på samma förskola som storasyster går idag! Vi kommer att få ett erbjudande om plats! Förskolechefen har ett barn som slutar, och hade pratat med kommunen om en plats till oss så nu löser det sig iallafall!  Det lönar sig trots allt att göra sin röst hörd och att kämpa för sitt barn, även om det nu inte var kommunen som "gav sig" utan att jag fick extra hjälp av förskolechefen! Jag känner mig mycket lättad och glad, och det känns mycket bättre nu när jag vet att sonen ska skolas in på en förskola som han känner!

Nämen så bra!! Frustrerande det där med kommunen dock men härligt att det gick ändå Jo, visst lönar det sig ofta att vara lite om sig och kring sig

Hittade inte den här tråden förrän nu och tänkte favorita den för att se hur det går, men ser ju nu att man får gratulera till platsen! Vad skönt att det löste sig för er!!!

Om det är ok tänkte jag kapa den lite också ... för vi var i nästan samma sits -- fram till en liten tid sen. Då inträffade något på äldsta (biologiska) barnets förskola som var droppen och känns helt oförlåtligt -- adopterade småsyskonet vill jag nu på inga villkor ha in där!!!!! Så det är lite panik, minst sagt. Jag har inte sovit på en vecka utan bara gråtit och haft migrän och spänningsvärk i hela kroppen, detta känns helt absurt. Småsyskonet är ju redan halvinskolat i och med alla hämtningar och lämningar och lek på gården, och jag var visserligen inte helt nöjd med allt på denna fsk-avd, men såg mellan fingrarna och försökte ha en positiv syn på allt.

Nu känns det omöjligt, och jag vet inte hur jag ska gå vidare.   Det var i alla fall fantastiskt att i denna tråd få ta del av alla tips -- jag måste väl ringa kommunens kösamordnare i nästa vecka och försöka förklara att vårt småsyskon absolut inte ska gå på denna avdelning -- som hen antagligen har något slags förtur till, i och med att hen är äldre än de flesta andra som ska börja nu, och dessutom då har haft ett syskon där (som slutar där nu och går upp till storbarnsavd, thank God!!!)

Jag orkar bara inte, vet inte var jag ska hitta all energi. Jag som känner mig som konflikträdd har haft så många schismer med personalen på denna avd på sistone så jag kan inte längre räkna alla tillfällen. Nu har det låst sig helt, och jag känner att jag inte ens kan prata väder och vind utan att de tar illa upp på märkliga vis.

Nu återstår att se om jag ska prata med (biträdande?) rektor först eller kösamordnaren. Vi vet inte ens var det äldre syskonet hamnar i höst, inte där vi vill i alla fall!!!!!!!!!!!

Sorry, var tvungen att klaga av mig lite ... Kan ju tyvärr heller inte vara mer specifik i en öppen tråd så här ...

Knase: Inboxar dig. Vi har varit i samma situation.