Struliga kvällsrutiner

Hej!

Ni verkar ha en sund inställning till hur man lever med barn, med inspiration från Juul och Gutsafsson.

Min erfarenhet är att barn i hans ålder ofta är speciellt knutna till föräldern av motsatt kön. Så att han föredrar att du lägger honom, är inte så oväntat.
Det vill gärna vara vuxna, samtidigt som de också inser att de (fortsatt) behöver föräldrarnas trygghet och vill inget hellre än att bli sedda och uppmärksammade. I allt detta börjar de även inse sin förmåga att påverka andras känslor och förstå andras avsikter.

Förmodligen vill han inte alls gå och lägga sig och gör allt för att motverka detta.
Precis som ni har en rutin kring läggningen vore det kanske bra att ha en rutin även innan läggning. Till exemepl så kanske hans pappa varje kväll kan ge honom femton-tjugo minuter. Låt er son bestämma vad de skall göra, rita, bygga lego eller vad det nu kan vara.
På så vis får de även tillfälle för egentid, vilket gynnar deras relation.

Då barn i hans ålder inte har någon exakt tidsuppfattning, ger det trygghet/kontroll att veta vad som skall hända härnäst. Påminn honom om, att efter middagen och disken är klar så är det "pappa-tid" och därefter dags att läsa med mamma. Att han skall sova vet han redan, så det behöver ni inte påminna om.

När "pappa-tiden" börjar lida mot sitt slut kanske pappa kan föreslå att er son skall överraska dig, med att ha klätt av sig och kissat, för då skulle du bli så glad! På så vis får han chans att göra sin älskade mamma både glad och stolt.

Hur som helt är jag övertygad om att ni kommer uppleva att detta blir enklare och enklare med tiden. Även om vissa barn aldrig kommer gilla att gå och lägga sig (jag har själv en av varje), trots alla välmenande ansträngningar från föräldrarna.

Lycka till!

MVH Christine

Tack så mycket för ditt svar. Det låter klokt det du föreslår så det ska vi prova. Jag har precis som du funderat kring uppmärsamhetssökande.

Sonen har alltid varit väldigt knuten till mig. Detta kan min man ibland uppleva lite jobbigt (och jag med för övrigt fast på ett annat sätt). När är det enligt din erfarenhet vanligt att det vänder och han börjar söka sig mer till sin pappa?

Jag skulle också vilja be om några tips på böcker som beskriver utveckling från 3,5 års ålder och framåt? Detta är vårt första barn så jag tror att det skulle underlätta att vara mer förberedd på hur han utvecklas. Gärna böcker som ger exempel på hur man ska hantera situationer praktiskt så som du gjorde i svaret till mig.

Hej!

Jag skulle rekommendera att läsa boken "utvecklingspsykologi" som beskriver människan från födseln till vuxen av Philip Hwang och Björn Nilsson. Det finns även en väldigt lättläst bok "titta vad jag kan", av Ylva Ellneby. Den går dock inte lika djupt som första boken, men är helt klart läsvärd och ger både inspiration och ideér.

För övrigt skulle jag rekommendera både Gustafsson och Juul som du förmodligen redan läst mycket av. Några boktitlar som jag tror skulle kompletera en utvecklingspsykologiks bok är "Växa-inte lyda", "Lotsa barn" båda av Gustafsson och "Här är jag! vem är du?" av Juul.
Dessa böcker ger även konkreta exempel som du är ute efter.

Min erfarenhet är att barn mer och mer tyr sig till föräldern av samma kön, någonstans i skolåldern. Oftast sker det då barnet börjar identifiera sig med andra männsikor. Även om de ofta föredrar idoler, kompisar eller en lärare så får föräldern (av samma kön) en betydande roll. Naturligvis kan det se olika ut och vissa barn förblir mer eller mindre mammas eller pappas pojke/flicka, vilket jag dock misstänker ligger mycket i föräldrarnas engagemang.

Med tanke på ert förhållningssätt och medvetenhet, så är jag säker på att ni kommer hantera er sons utveckling på bästa sätt.

Trevlig helg!

/Christine

Tack så mycket för ett bra svar