Otrohet, ibland ok och ibland inte? Hur ska man ha det???
Jag blir inte riktigt klok på det här med otrohetens olika glasögon och att ibland är det ok och ibland inte.
Om min väninna är otrogen så är det ok, eller grannen ja även dotter, men om min man är otrogen då jävlar! Är det samma människor som tycker det är ok och inte deras sak o bry sig om deras vän är otrogen, men i samma andetag bli skogstokig ifall ens enga parnter bedrar?
Är det verkligen samma mäniskor som tycker så olika? Det är ok om jag eller min vän är otogen, eller mitt barn eller mina föräldrar, borde det inte vara ok för ens parnter oxå få vara otrogen?
Ibland misstänker jag att människor är så barnsliga att de bara ser om sitt, så länge de inte själv blir sårade så gör det inget om vännen/kusinen/mamma/pappa/ sårar sin man/fru. Varför saknar folk ryggrad för att verkligen även markera mot vänner/familj och samhälle att otrohet är inte ok?