Extremt tidigt födda barn, se hit!

Välkommen till EPT-tråden! Där finns många föräldrar med barn i olika åldrar som är födda extremt för tidigt.

www.familjeliv.se/Forum-3-142/m50273671.html

Min dotter föddes v.24+0 och är nu ca 2år. En pigg och glad liten tjej, som utvecklas bra, men som inte gillar att äta...

vi fick en liten son v 26+6 för 2 veckor sen. ligger på neo i skåne.

Hej

Vi fick en dotter i v 24+0 hösten 2001, så hon har hunnit bli 3 år redan!
Vår tjej kom också med dunder och brak, utan att någon vet varför. Hann vara inne på förlossningen i 20 minuter så var hon född. Kan känna nu i efterhand med lite perspekiv att det ju var en himla tur att vi hann in i tid, annars hade vi definitivt inte haft henne nu.

Fick ni också ligga på Akademiska ett tag eller? Vi låg där i 7 veckor innan vi flyttade till hemsjukhuset.

Född vår son i vecka 24+4, jag fick HF och blev akutsnittad, han vägde 516 gram var 20% tillväxthämnad och var 29 cm lång i Augusti blir han 3 år och är precis som vilken lite 2,5 åring som helst! Bor i Uppsala så vi låg på Ackis hela sjukhustiden.

mina12: Tack för inbjudan =)

bdmc: Å, bara 2 veckor sedan, du har en tuff tid framför dig, men som tröst så får jag nog lov att säga att det känns som att det var igår våran tjej föddes, och det har redan gått 5 månader. Man är så inne i sin bubbla att både tid och rum försvinner bort, och nu när jag blickar tillbaka så är det bara fina minnen jag har, stort lycka till! Styrkekram!

Adni: vart bor du?

Casiopeja: Oj, i vecka 24 redan? Det är otroligt tidigt, jag antar att tiden var tuff, vad innebär tillväxthämnad? Men vad härligt att allt är bra idag, snart 3 år senare.. Kan du känna att du saknar kliniken ibland? Ibland tror jag att jag är riktigt onormal!

Vi bor i Falun

Tillväxthämnad betyder att han var för liten för tiden han vägde som en bebis gör i vecka 22, i vecka 24 brukar dom väga runt 600-640 gram nått men han vägde som sagt 516 gram.
ja det var en tuff tid p sjukhuset men såhär efteråt så känns det sååå avlägset och långt bort. Det svåraste och fortfarande är är att förklara för utomstående om hur det var och hur det känns. Många säger "-men han över levde ju" och ja han överlevde men det finns det är ju så mycket annat runt omkring.
Jag saknar väl inte kliniken sådär jättemycket men det skulle vara kul att få komma på lite fler läkarbesök och visa upp vilken fin kille han blivit och hur bra det har gått för han

har en son född 31/1-2011 i v22+6. Vi är på Ackis.

Hej,
Jag har en liten tjej som inte är extremt tidigt född men skriver till dig ändå för jag har kännt mkt som du, att det har tagit hårt på en.. Hon kom i v 32+0 med akutsnitt för att jag helt plötsligt började blöda en massa. Vi bor några mil från Uppsala så låg på Ackis, 95F. Jag kan också känna att man kan sakna dem som jobbar där, vi fick så otroligt bra stöd o när vi blev utskrivna blev det superjobbigt för mig för man kände sig så otrygg o helt plötsligt skulle vi klara oss själva när vår lilla tjej var 34 veckor o vägde 2000g. Hon är nu nästan 11 mån (9korr) o superpigg liten tjej men jag kan fortfarande känna oro o m åste kolla henne så att hon andas när hon sover o så.
Det är svårt att prata med folk som inte varit med om liknande för de kan inte fatta att man inte släppt det som varit...

Kram

Hej! vet exakt hur du känner. Själv födde jag 2 tvillingpojkar 3 nov, 2010, i vecka 25+4.  Åkte till sjukhuset för smärtor och blödning, men trodde inte i min vildaste fantasi att det var dags att föda. Blev undersökt och fick beskedet att jag i princip kunde föda inom närmsta timmarna. Har aldrig någonsin mått så dåligt, kändes som ett totalt kaos. Lyckades ligga en vecka i strikt sängläge innan mina små troll ville komma ut på riktigt, den veckan är guld värd. Tiden på Neo var både hemsk och härlig på ngt sätt, personalen var så fantastiskt och att behöva lämna dom var sjukt jobbigt.  Tänker ofta på varför detta hände oss osv, varför fick inte jag vara gravid i 9 månader och bli en tjockis, känner mig väldigt snuvad på dessa 3 månader. är tydligen en vanlig känsla hos prematurmammor fick jag höra.. Nu i dagarna blir pojkarna 6 månader och mår efter omständigherna relativt bra. känner tyvärr inte att jag hunnit njuta av att bli mamma utan har haft en ständigt gnagande oro. igår blev de helt utskrivna från neo och deras hemsjukvård, nu står vi på egna ben och ska såklart fixa det, men ingen som inte varit med om samma resa kan nånsin förstå vad man går igenom, därför känns det väldigt skönt att veta att man int e ensam!!!