Vad är det egentligen med män och sjukdomar?!

Jag och min man är bägge magsjuka, våra barn håller precis på att bli friska. Jag spenderade natten med att må skit och kräkas, det gjorde inte han utan det var först efter jag kom tillbaka från toan som han insjuknade. Sen fick jag sova en kvart längre imorse medan han gick upp med barnen. När jag sen kom ut var han nästintill döende, enligt sig själv iallafall, och lade sig och sov i två timmar. Jag väckte honom sen för jag tyckte att vi faktiskt får hjälpas åt med barnen, jag mår precis lika kass som han! Sen dess har jag försökt samla ihop mig, städa av lite, fixa mat till barnen trots att jag mår skitilla och han sitter mest och ojar sig. Jag känner mig jätteelak som inte kan ta hans halvdöende tillstånd på allvar, men grejen är den att han ALLTId blir sjuk när jag är sjuk, fast värre. Han har alltid också ont i ryggen, fast värre..(mitt onda beror på ledsjukdom dessutom, han är fullt frisk) .. han är alltid snäppet värre! Jag är så trött på att alltid vara den som drar hela lasset själv, trots att jag mår skit. Jag försöker prata med honom men det hjälper föga... han är som ett barn som inte inser att våra barn är vårt gemensamma ansvar och att allt inte bara ska hänga på mig.. någon som känner igen sig?