Ni som har barn som behöver särskilt stöd i skolan.
Har erat barn fått den hjälpen dom behöver från skolan?
Hur gick det till?
Var det lätt eller svårt?
Fick ni "bråka" med dom eller var det en självklarhet?
Om ni fick motstånd från skolan, hur gjorde ni så att dom ändrade sig?
Berätta gärna.
Idag vi jag läsa om ytterligare 2 barn som inte kommer nå sina mål i vår skola, för att dom inte får någon hjälp.
Jag vet att våran skolan är placerad långt ner på listan över fungerande skolor, men är det verkligen bara i vår skola det fungerar så dåligt.
Vi i familjen visste att min bror hade något problem redan i lågstadiet, vi kämpade som attan men fick höra att det var han som var ouppfostrad. I nian (!) fick han en ADHD-diagnos, efter mobbning från både lärare och elever. Hade han fått rätt hjälp från början hade han inte behövt bli lika illa behandlad och beskylld.
Det var så härligt då man möter hand fd lärare som berättar att de trodde att han hade ADHD redan då (ettan) - men att göra något var visst för mycket begärt. Är själv lärare numera och så arg då skolan lägger all skuld på eleverna! 
Vi i familjen visste att min bror hade något problem redan i lågstadiet, vi kämpade som attan men fick höra att det var han som var ouppfostrad. I nian (!) fick han en ADHD-diagnos, efter mobbning från både lärare och elever. Hade han fått rätt hjälp från början hade han inte behövt bli lika illa behandlad och beskylld.
Det var så härligt då man möter hand fd lärare som berättar att de trodde att han hade ADHD redan då (ettan) - men att göra något var visst för mycket begärt. Är själv lärare numera och så arg då skolan lägger all skuld på eleverna! 
. Jag vet en kille i min dotters skola som blev mobbad både av lärarna och eleverna för att han inte kunde eller var lika snabb som dom andra. Rektorn sa rätt ut till han att det var hans eget fel att dom mobbade honom. Han ville ta sitt liv till slut.
Inte vill? Det kanske inte finns resurser. Ge er på politikerna istället! Skolan gör oftast, men inte alltid, vad den kan med de knappa resurser som finns.
Tuffen: inte min bild! Snarare så tar de flesta på skolan och friskriver sig och sätter allt ansvar på en ensam spec. "Det är inte mitt jobb" hör jag ofta i skolan!
Sedan får inte skolan de resurser som behövs, men bra mycket bättre kan många prestera idag! Man blir så glad då man ser skolor som tar sitt ansvar och brinner för elevernas välbefinnande, de är tyvärr inte i majoritet enligt mig...
//Utbildad lärare
Jag är lärare i högstadiet och detta ser jag.
- lärare vänder ut och in på sig för att räcka till, klasser på upp till 30 elever med många barn med speciella behov i varje klass.
- Det finns resurser i form av specialpedagoger som träffar barn med diagnoser och som vill 1-2 timmar varje vecka.
- Specialpedagogerna försöker hinna med att handleda lärare.
- Inga resurer i klassrummen utan som lärare ska du se alla barnens behov och kunna köra 30 olika pedagogiska metoder. Du ska kunna hålla koll på 7 elever med koncentrationssvårigheter som springer omkring, sitta ner nästan hela tiden med de 2 väldigt svaga eleverna som behöver guidning hela tiden. Samtidigt ska du kunna utmana och uppmuntra de starka eleverna och hålla ordning så eleverna får en bra arbetsmiljö. Till din hjälp får du..... ingenting, ingen resurs, inga hjälpmedel som hörlurar, avskärming osv, inget material som är till din hjälp.
- Till detta har man föräldrar som ringer rektorn och klagar på att barnen inte får utmaningar eller att det är rörigt eller att man tagit någons telefon osv.
- Av rektorn får man bara skit, ingen uppskattning, en bra pedagog klara detta, du är ingen bra pedagog som inte kan klara av allt detta utan hjälp.
Kan säga att många orkar inte. Att vara lärare i dag är mycket otacksamt. Jag och mina kollegor önskar att alla barn får den hjälp och det stöd de behöver. Men tyvärr är det en ekonomisk fråga och detta är resultatet av att skolorna blev kommunala istället för statliga.
Vi i familjen visste att min bror hade något problem redan i lågstadiet, vi kämpade som attan men fick höra att det var han som var ouppfostrad. I nian (!) fick han en ADHD-diagnos, efter mobbning från både lärare och elever. Hade han fått rätt hjälp från början hade han inte behövt bli lika illa behandlad och beskylld.
Det var så härligt då man möter hand fd lärare som berättar att de trodde att han hade ADHD redan då (ettan) - men att göra något var visst för mycket begärt. Är själv lärare numera och så arg då skolan lägger all skuld på eleverna!