• Anonym (rädd)

    behöver snabba svar.Gör jag rädd som skickar mannen till älskarinnan..:(. ???ångest!

    min man har haft en älskarinna sedan 4 månader tillbaka. han har smsat o ringt jättemycket (det såg jag på räkningarna) så de har väldigt tät kontakt.
     Han åker dit några gånger i månaden, inte alltför ofta eftersom hon bor i annan stad. Nästan på en gång ville han skiljas eftersom han säger att han tappat känslorna för mig och känslorna för henne är så starka.
    Jag har såklart vart under isen , chockad eftersom jag alltid har sett oss som det stabila, trygga paret ..har alltid haft det bra..fast de sista åren såklart har det vart slentrian i det hela med vardag och 3 barn, jobb och vad allt det innebär.
    Jag har bönat o bett om familjeterapi..eller åtminstånde ett försök att hitta tillbaka till varandra..men det är tvärnej. ändå har sexlivet fått sig en rejäl skjuts uppåt..(ja vi har fortsatt...enda närheten jag får nuförtiden:(  )
    Han har dock väntat på en lägenhet i ett spesiellt område så det har tagit tid.
    Men nu sist häromdagen när jag tog upp en till diskussion om att vi borde försöka tillsammans att få fart på vårat förhållande igen, att våra 3 barn är värda ett rejält försök....Men nu tog det tvärstop. Han VILL inte mer och nu skulle vi inte enns ha sex osv..jag måste inse att det bara finns en väg..skilsmässa. ..såger han ..han vill inte ge mig falska förhoppningar.
    Jag försökte tala om detta att känslorna för henne kanske går över, att det är nyförälskelse, spänning , det förbjudna som gör henne till en *underbar person* de har ju bara träffats vid enstaka tillfällen...men nej.. Han var kall o sa att han tar första bästa lägenhet... Vägrar att vänta. pratade även om  Bonusfamiljer o att det krävs så otroligt mycket kärlek för att få en bonusfamilj att funka... Han sa att han förstod vad jag menade men att han känner att han MÅSTE prova med denna nya.
    Efter ett tag  slängde jag ur mig... Men åk dit en månad o se då om det är riktig kärlek!!!innan du skriver på för  ny lägenhet.
    Du får åka en månad, men då ska du vara där o inte komma hem till barn o mig ( om du inte tänker komma hem för alltid förståss;)) det kanske är nyttigt att få distans o se hur det är att sakna barnen! O förhoppningsvis se det bra i vårat vardagsliv!

    Han funderade ..snabbt .. bestämde sig( såklart!) för att prova det.
    Hoppas såklart att när han väl sitter där och allt är tilllåtet ...så känns det inte lika spännande och han börjar längta hem..inse att hon inte är perfekt och att han kanske har det rätt bra trots allt hemma.......

    Eller reserar jag allt nu(för hoppet finns ju alltid att han skall ångra sig här hemma med mig och se vad han har..) hon hade ju kunnat tröttna på att vänta på honom om det dröjer att få lägenheten)

    ÅNGEST!!Gör jag rätt eller fel?

    Vi säger till barnen att det är jobbresa.. Ångrar han sig o vill komma hem så är det bra, då behöver dom aldrig få veta o detta hemska som jag låter han göra är värt varenda ångestsekund!!!!
     Eller så gör han som han tänkt hela tiden .. Tar ut skilsmässa och flyttar..... Ja jag vet inte. Kan vara det dummaste jag gjort... Eller det bästa. Men det känns som om det inte kommer att kunna göra det värre än vad det är nu , att han tänker på henne hela tiden , ser bara flytt, flytt,flytt...osv.
     ångesten sliter i mig ... Vi skulle fundera tills imorgon och bestämma definitivt!! Hjäälp... Vad har jag gjort??
    TIPS?? RÅD?? FUNDERINGAR?? hjälp mig!!!Känner att det är så långt med en månad som jag drog till med, men är det inte bara så att skickar jag dit honom en vecka så är det ju jättespännande iallafall?? Han har inte en chans att tröttna eller längta hem då ju...
    samtidigt..en månad utan honom blir jobbig...men skiljer vi oss så blir det ju ett helt liv utan honom så det är väl lika bra att vänja sig.Jag kan fortfarande säga att han inte får åka....men hjälper eller stjälper det??


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-10 18:37
    uppdaterar:)
    Efter att ha läst era kommentarer höll jag fast vid vad jag sagt.Han var ju iallafall påväg så jag hade inget att förlora.NU vet jag om det var rätt beslut eller ej...DET VAR RÄTT!!!! För 3 dagar innan han skulle åka insåg han vad han var på väg att göra, vad som var påväg att hända...och ångrade sig. Vi försöker att hitta tillbaka till varandra..och det känns fantastiskt.Detta kommer vi att klara. Vi kommer nog aldrig att slarva bort varandra igen i vardagstrisess och vardag...VI får se till att denna hemska kris faktiskt inte var i onödan utan att vi lärde oss massor.
    Evigt tacksam att jag stod fast vid detta..hade han flyttat och ångrat sig så hade vi ju fått dragit in barnen i detta hemska...nu är de lyckligt ovetande, även om de såklart märkt att något vart på tok...
    Tack alla för svar...det slutade såå mycket lyckligare än jag vågat tro!!hade väl på sin häjd vågat fantisera om att han skulle komma hem efter en vecka...men såhär!!!glad,glad,glad:)
  • Svar på tråden behöver snabba svar.Gör jag rädd som skickar mannen till älskarinnan..:(. ???ångest!
  • heliora

    Oftast i såna här situationer så tycker jag folk gör fel, men tycker faktiskt att ditt sätt är riktigt smart.


    För jag tror säkert att i 9 fall av 10 så är det en fråga om att gräset är grönare på andra sidan. Det kanske han inser.


    ELLER, så använder han henne för att ta sig ur ert förhållande, och kommer inte fortsätta med någon av er när han blivit singel.

  • Friedegard

    Ja du har en poäng, han hade ju åkt ändå, men nu har du chansen att han ändrar sig och inser vad han har och saknar. Men jag undrar, vill du verkligen ha tillbaka honom om han ångrar sig?

    Vad är det om gör honom värd att kämpa för? Han verkade inte vara så intresserad att rädda ert äktenskap ens innan älskarinnan. Rent instinktivt skull jag säga att du förtjänar en bättre man, som vill vara med DIG och ingen annan. 

  • mum27

    Hej
    Jag har varit i din sits för sex år sedan.
    Böna inte... vem vill egentligen ha någon som inte älskar dej ?, ditt liv kommer att gå vidare och du kommer att hitta en vardag utan mannen, förnedra dej inte mer.
    Ta med det goda som ni en gång hade... men inse att det var då. 
    Även om han kommer "Tillbaka" kommer han inte att kunna hålla sej borta från henne.
    Föregå honom inse att det är över... planera för dej och barnen. 
    Många styrke kramar från en som varit där och ÖVERLEVT samt fått ett mycket bättre liv efteråt.
     


    "efter regn kommer solsken"
  • Anonym (rädd)

    ja, jag vet inte. Hade aldrig kunnat tro att jag skulle ha tagit i en man med tång enns om han var otrogen...Men det var innan jag utsattes själv. Vi har vart ihop i snart 20 år, och det har vart jättefina år.Han är en underbar pappa och man(ja tills för 4 månader sen dååå;))
    Nu känner jag knappt igen honom...lite kall och distansierad, som man förmodligen måste vara om man är otrogen..:(
    Men på något sätt känner jag att för mina barns skull så måste jag verkligen göra allt för att han inte bara ska dra i all hast och förälskelserus.. Tänk OM han hade kunnat inse att hon inte var så himla bra, att ångesten över att inte vara med sina barn inte uppväger ..nyförälskelsen...att han inser att familjelivet inte är så dumt.DÅ hade det ju kunnat bli bra i förhållandet igen. OM han verkligen ångrade sig så skulle vi ju ta vara på varnadra mycket bättre i framtiden...är min fantasibild. OCH då är jag säker på att jag inte skulle älta detta..om jag märkte att han var närvarande och sitt *förra* jag igen...det är vad jag TROR iallafall...
    Sen ska jag verkligen försöka satsa på mig och barnen när han är borta. För ska jag gå och tänka på vad de gör håller på med ..ja då går jag under.Försöker tänka att det iallafall skulle skett om ca 3 månader när han får lägenhet..MEN DET ÄR INTE LÄTT....ALLS!!
    Jag vill ju bara ha min gamla fina man tillbaka.
    Låter iallafall som om det är flera som tycker att jag gör rätt...och det är väl sant.Jag kanske inte behöver ha så mycket ångest över att jag skickar iväg honom...för det fanns bara en väg kvar och det var skilsmässopapper inskickade.Nu väntar vi med det och lägenhetspåskrivningar tills han kommer hem och får ta det från där.Ingen som kommer på nåt tips/krav jag ska ställa?
    Tänker ju iallafall att jag inte skall ringa och fråga om saker ...utan verkligen låta honom vara.
    Att han får ringa barnen när han vill....och till skillnad från när han vart iväg annars INTE hålla på att skicka mms bilder på barnen och skriva mail om vad de gör....för så gör man väl inte sedan efter en skilsmässa direkt..?

    barnen är 9,11, 16 år..

  • Smörkola

    Jag känner igen mig, är "mannen" typ...efter många år då allt gått i slentrian släppte jag bomben för fyra v sedan. Fick då samma erbjudande, men nappade itne. Har i dag berättat för barnen (8 och 12) och det känns rätt kass...även om det kommer att bli bättre sen.

  • Anonym

    Usch, måste kännas tufft för dig :/

  • Anonym (rädd)

    smörkola...hur talade ni om det? sa ni att du blev kär i annan...eller att det var bådas val? varför nappade du inte på erbjudandet? Var du säker på att det aldrig blir din man och du oavsett? eller kändes det fel?eller?kan du inte berätta hur du tänker? är väldigt intresserad...som du förstår:) intressant att höra nån från andra sidan. Ska jag be honom att värkligen tänka medans han är borta o säga att jag älskar honom...eller ska man försöka vara kall och hård?

  • Anonym (rädd)

    är det annan som har tips på vad jag ska skicka med honom för "visdomsord" eller andra tänkvärda saker?? vad säger man när han skall gå...trevlig resa liksom??.ha det bra?  tänk på oss?.tror inte det!....men vad??

  • Tazzme
    Har bara läst TS.

    Jag tycker att du gör ett bra beslut!

    Han kan, och vill, tydligen inte välja dig i nuläget. Så vill du ha honom tillbaka så ser jag det som att enda möjligheten är att han faktiskt får pröva på att leva med denna kvinna och eventuellt komma fram till att han inte vill ha henne, utan dig istället.

    Tror att det kan vara en bra möjlighet för dig också. Vill DU verkligen ha HONOM? Vill du verkligen ha en man som inte vill ha dig? Någon som gått bakom ryggen på dig redan en gång lär ha lättare för att göra det en gång till. Vågar du leva med den ovissheten för resten av er eventuella framtid?
    När han är borta i en månad får du lite perspektiv, kanske du kommer fram till att du klarar dig bra utan honom. Kanske det kommer att vara DU som inte vill fortsätta efter att månaden har gått...
  • Smörkola
    Anonym (rädd) skrev 2011-04-01 21:03:28 följande:
    smörkola...hur talade ni om det? sa ni att du blev kär i annan...eller att det var bådas val? varför nappade du inte på erbjudandet? Var du säker på att det aldrig blir din man och du oavsett? eller kändes det fel?eller?kan du inte berätta hur du tänker? är väldigt intresserad...som du förstår:) intressant att höra nån från andra sidan. Ska jag be honom att värkligen tänka medans han är borta o säga att jag älskar honom...eller ska man försöka vara kall och hård?
    Jadu, jag nappade ett tag, men sen kändes det fel bara. Vi har haft ett förhållande utan kärlekmo sex i många år, så visst var det frestande. Det som stoppade mig var att min fru sa att "jag tänker inte gå här och låtsas som att du inte är hos din nya o har raj-tan-tajtan". Men nu är vi där. Fruktansvärt jobbigt. Skicka privat meddelande om du vill veta mer...
  • Anonym (stå upp)

    Stå upp för dig själv. Sluta be om att få honom tillbaka. Vårda din självaktning, ta hand om dig själv. Slicka dina sår, men gå inte tillbaka för att få fler.
    En skilsmässa måste inte vara katastrof för barn. Jag är själv skilsmässobarn och trots att mina föräldrar inte alltid skött skilsmässan jättesnyggt har det gått bra för mig.
    Jag förstår att detta kastar hela din värld uppochner, men du kan själv vända den rätt.

  • Anonym (xxx)

    Jag har varit i en liknande situation själv. Fick reda på att min sambo hade en älskarinna (som han tänkte fortsätta med). Han, som alltid har varit en väldigt kärleksfull man, betedde sig helt kallt och hjärtlöst mot mig. Han bara ljög och ljög. Jag tvingade honom att bryta kontakten med älskarinnan omgående, dock. Jag skulle aldrig fixa att han skulle åka och träffa henne. Jag har rivit upp himmel och jord pga denna otrohet. Jag har gråtit floder. Jag har kännt att jag aldrig någonsin kommer att kunna vara lycklig med en annan man. Vi har gjort försök att lappa ihop, men jag tror inte att tilliten någonsin kommer att komma tillbaka. Och nu, fyra månader senare, är jag faktiskt GLAD över att vi ska gå skilda vägar.

  • Anonym (xxx)

    ...ett litet tillägg. Denna kvinna, som min sambo var så "galet" kär i (hans egna ord) var i stort sett glömd någon månad senare. Enligt det jag läst (och jag har läst en hel del angående otrohet under dessa månader) är det viktigaste att den otrogna bryter helt med sin älskare/älskarinna för att förhållandet ska ha en chans...

  • Anonym (förstår)

    Har varit i samma sits. Var helt säker på att allt var över, trodde inte att det skulle bli vi två igen. Jag bokade tom resan åt honom. Han åkte och jag var ensam med barnen i 4 dagar allt kändes hur bra som helst, så skönt att klara sig själv. Han kom tillbaka och allt hade känts helt fel för honom, de hade gjort roliga saker och han hade tänkt på mig medans han var med henne, att han hade velat uppleva allt roligt med mig. Vi gick på familjerådgivning innan för att separera på ett bra sätt. Vi fortsatte efter han kom hem. Vi bodde i samma hus av ekonomiska själ. Efter ca 4 mån sa det klick igen mellan oss, helt chockerande, men hur bra som helst. Vi hade innan det bearbetat allt som hänt och vad som gjorde att det blev som det blev. Vi har ett helt annat (mycket bättre) förhållande idag än innan "uppehållet".

    Jag tror att du gör rätt, men om du släpper honom så måste du släppa honom och stå för att du gör det.

    Jag skulle nog vilja att han gick med på familjerådgivning för att få hjälp med er framtida relation som partners eller separerade föräldrar.

    Lycka till. 

  • Anonym (rädd)

    uppdaterade trådstarten..läs där om intresse finns för hur det slutade...han har vänt tillbaka.Beslutet att skicka iväg honom var förmodligen det bästa jag gjort !!
    Nu gäller det bara att kunna gå vidare tillsammans..att jag kan släppa detta.Jag hoppas verkligen att jag kan det.5 månaders helvete är slut! Jag önskar inte min värsta ovänn detta..

  • Tow2Mater

    Tack for uppdateringen! Fantastiskt att det löste sig for er, iallafall för nu. Lycka till i fortsättningen!

  • Anonym (Skilda)

    Och nu är ni säkert skilda för ingen kan väl förlåta det han gjorde ?

Svar på tråden behöver snabba svar.Gör jag rädd som skickar mannen till älskarinnan..:(. ???ångest!