Ser du dig själv som genusmedveten kring dina barn?
Dagens fråga i lokaltidningen.
Vart ställer ni er?
Dagens fråga i lokaltidningen.
Vart ställer ni er?
och fortfarande har jag inte ens fått veta här vad problemet är!?
problemet är alltså inte färger, det är inte att ni vill sätta klänning på pojkar, och det handlar inte om vad man ska leka med!
vad handlar det om egentligen? att ni vill ha uppmärksamhet?
Ja, jag är medveten och försöker aktivt att inte falla ner i de värsta fällorna, men faller mer än jag önskar ändå......både medvetet och omedvetet....och som sagt troligtvis oftare än jag tror
.
Men diskussionen handlar väl inte om klänningar, dockor och bilar? Jag har två pojkar som är väldigt olika INDIVIDER. Båda tycker att det är roligt att köra tåg och bilar (vilket jag älskade som barn också som flicka), att måla, att leka med pärlor, att läsa m.m.
Min äldsta är inte den motoriska typen utan han gillar att klura ut hur saker och ting fungerar och att sortera och räkna.......och det är lika kul att ta isär en mobiltelefon som att trä pärlhalsband och att samla siffror och bokstäver som glittrande bokmärken med änglar. Han är inte alls intresserad av kläder, eller att klä ut sig. Han har aldrig velat testa en klänning, men heller aldrig velat testa ett par byxor. Det är liksom inget han bryr sig om mer än att han inte vill frysa och att det ska vara en färg han gillar - blå, grön och lila är hans favoriter. Det får gärna glittra och ha hjärtan och fjärilar på....liksom bilar (snälla varianter
.
Min yngsta är den "görande" typen och väldigt här och nu. Han vill cykla, klättra, springa, kasta boll. han gillar till skillnad från sin äldre bror att leka rollekar. Och han rolleker med allt - bilar, tåg, dockor, djur, städredskap etc. Favoritfärger - rött och gult.
Hade det varit någon skillnad om de varit flickor?
Medveten och medveten. Det kommer naturligt liksom.
Jag själv har alltid legat lite "mitt emellan" könen. När jag var liten lekte jag både "flick- och pojklekar" och blev ibland lite utstött då jag inte riktigt passade in i vare sig i pojkgrupperna eller flickgrupperna." Jag kallades ofta för pojkflicka. Har också alltid klätt mig lite mer unisex.
Iom detta blir det att jag automatiskt ger barnen alla sorters leksaker och klär dom oftast i unisexkläder (men även om de då och då blir "flickkläder" eller "pojkkläder").
När vi leker pussas leksaksgubbarna både flickor och pojkar och familjen kan bestå både av en mamma och pappa eller två mammor/pappor och ibland även mamma, mamma, pappa, barn tex (vi är poly själva). Vi varierar oss mycket och struntar i vilka normer som råder i samhället.
Genustramset hör inte hemma i världens mest jämnställda land, dessa ickefrågor bör förpassas till papperskorgen där de hör hemma.
Jag ser mig som genusmedveten, men jag har inte klänning på pojkar och undviker rosa på flickor... Dom får ugnefär samma utbud av leksaker, och skillnaden beror på personlighet och inte på kön, även om det till en del landar på ganska traditionella val.
Jag anser mig medveten eftersom jag tänker på hur jag bemöter dom, att det inte ska vara könsstereotypt, men det är inte heller så att jag gör tvärtom, bara för att det ska vara så. jag pratar med barnen om olika normer, och hur man ska ställa sig till dom.
Vi pratar om könsroller, jag strävar inte efter att uppfostra könsneutralt, men däremot att vara medveten, att lyfta frågan, både med mig själv och direkt med barnen.
Självklart är jag genusmedveten. Jag skulle aldrig uppmuntra mina barn att inte tänka själva och att "rätta in sig i ledet". Könsroller/könsnormer är alltid av ondo och jag kommer så länge jag lever aktivt arbeta för att mina barn (och andras barn också förresten) ska veta att de inte behöver känna sig begränsade och/eller konstiga för att h*n inte är stereotyp.
Min lillekille älskar att vara på dagis "lillebo" där de har vagnar, dockor, säng, bokhylla, bord stolar spis, allt i barnstorlek. Där stormtrivs han. han älskar att vara med ocj göra maten hemma, och går alltid två decimeter före mig med sin egna dammsugare och sedan med sin Wiledamopp. Inte tycker jag att detta är Tjejlekar, förhoppningsvis flyttar han hemifrån nångång och kan då ta hand om sitt hem. lika mycket älskar han brottningslekar med storebrorsan, sparka fotboll och kasta bollar, spela innebandy och ja allt med bollar helt enkelt. Den store är mer pysslig och tycker om vackra saker, pärlor, smålego, sortera, skriva rita, måla och pyssla...Jag klär dem i funktionella kläder, mycket mjukisbyxor och tshirt....Hade nog klätt en tjej i samma på grund av att jag själv aldrig gillat kjolar och klänningar, eländiga strumpbyxor och rosetter....Ser inget praktiskt i detta alls....Först som vuxen jag tycker om att ha kjol eller dyl.
Men de älskar båda att leka med bilar, briotåg etc Och jag uppmuntrar dema tt leka med sådant de själva tycker om istälelt för att tivnga på dem rosa Hellokitty klistermärken...., vilket hade vart ok om de själva ger anspråk på att de VILL ha sådana....