Bråkar era barn med varandra?

Lövet 2: klockrent!

Jag har 16 månader mellan mina och just nu bråkar dom varje dag mer eller mindre. Fast det är sällan katastrof Lite småkiv och sen är dom bästa vänner igen 5 min senare *haha* Dom tycker väldigt mycket om varandra och har alltid gjort och lite kiv får man räkna med.

Nja, jämfört med vad som beskrivs ovan så bråkar nog inte mina barn alls med varandra. De kan småretas och tjafsa lite, men är överlag goda vänner. Och innan de kom upp i skolåldern så var det i stort sett aldrig ens något tjafsande. Nu blir det mest på semestrar och ledigheter om de har tvingats vara med varandra en längre tid utan att få leka med sina egna kompisar.

Japp, de slåss inte och drar varandra i håret men de har riktigt onödiga tjafs.
Vilken volym tvn ska ha (båda går och ändrar volymen hela tiden), om ketchupflaskan ska stå upp eller ned (vid matbordet vänder den ena på den såfort den andra vänt osv), vilken styrka våran dimmerlampa ska ha osv.
Dessa tjafs om vem som har rätt också, de kan sitta i en kvart och försöka övertyga varandra om vilken färg en viss pryl har, "MÖRKBLÅ" "GRÖN" "MÖRKBLÅ" "GRÖN" "MÖRKBLÅ"
Man blir trött på detta eviga tjafs vissa dagar men de leker och har jättekul mellan varven också.
Jag låter dom hållas när de tjafsar, men ibland får jag gå in och säga till dom för att få ett slut, eller så gör jag så att de är ensamma en stund.
Tex att stora flickan är ute och leker och lilla får ta ett bad, så går dom inte varandra på nerverna och kan vara vänner sen igen när dom fått lite tid ifrån varandra.

Jag har nog gjort en del fel med mina för jag försöker till varje pris få dem att sluta bråka och tjafsa, men det slutar alltid med att jag blir fly förbannad och sen helt slut. Verkar som att det bästa är att låta dem hållas.
Mina barn bråkar väl inte så blodigt heller men de tjafsar ofta och det tycker jag är asjobbigt att höra.

Jag har testat en massa andra saker också men inget annat  funkar som sagt...

Ja de bråkar flera gånger om dagen, mest om vilka saker de vill ha. Ser den ena att den andre leker med en leksak, så nog ska den andra ha samma sak.
De är 2 år och 3 och 1 halvt år.

ts, mina barn är lite för små för att jag ska kunna svara på din fråga trior jag,.., storebror bråkar med lillebror men inte tvärtom, ÄN.

sedan vidare: undrar jag, vad skulle det vara för skillnad på enäggstvillingar och tvåäggstvillingar gällande att bråka???

är själv tvåäggstvillingar och vi bråkade jämt!
slogs och skrek o hade oss.. men vi lekte ihop minst lika mycket också.. ;)

idag är vi iaf bästa vänner!:) (vi har samma kön kanske ska tilläggas).

Här hemma är det bråk nästan varenda dag. Har nu varit ledig med barnen 2 dagar och det ska bli väldigt skönt att skicka dom till dagis imorgon :).
Har en 4 åring och en 2-åring. Båda i trotsålder, med gap och skrik. Och den ena är tetigare än den andra. det knuffas och puttas och jagas och bits och rivs och..... jag kan fortsätta i evighet att räkna upp allt som dom gör. Men bakom allt detta så är det också helt underbrt med syskon och barn. För i nästa stund så leker dom och har roligt tillsammans.

Jag sökte aktivt upp den här tråden efter att har haft en lång och bråkig dag med barnen! Visste väl att den inte var långt bort...
Idag har det bråkat om ALLT! Rättvisa in i det minsta och en jävla massa tjat och gnäll helt enkelt... Inte ens en hel lekpark hjälpte. Nu har de "pratförbud" med varandra! Haha - kanske inte det bästa men orkar helt enkelt inte mer!!!!

Åhhh... jag blir gaaalen snart. Mina två, 13 år och snart 12 år har också bråkat idag och fick inneförbud. Jag körde ut dem i friggeboden, resten av dagen. Jag blev så inihelv... arg så jag skulle kunna tagit den ena och slagit (ihjäl) den andre med.

Har en känsla av att de kommer att bråka tills de flyttar hemifrån, det gjorde jag och mina syskon. Till och med då jag hade flyttat så kom jag *hem* till mamma och bråkade med dem. Antar att jag nu får vad jag förtjänar.

Sen är man 'The bad guy' då de blivit vänner igen...

Vår regel är SLÅSS INTE SÄRSKILT INTE TILLBAKA. Men dom gör det ändå absolut ingenting hjälper. Jag ger dom utegångsförbud hjälper inte ett dugg. Särar på dom. När dom blir tillsammans i en sek så börjar dom igen. Jag pallar inte mera. Allting blir värre.Desstu större dom blir desstu hårdare slår dom. Dom får inget godis ???? på flera väckor det hjälper inte dom fortsätter. Vad man än säger sätter dom i gång. Bara dom bråkar. Det är inte så att vi har 2 barn. Vi har 4 ungar som bråkar.

Yngsta:3

Näst yngst:6

Näst äldst:8

Äldst:11

Det är allas fel. Bråket handlar tex. Det älsta råka säga fel då börjar 8 åringen gå på henne. När 8 åringen börjar då börjar 6 åringen o 3 åringen. Sen blir det slagsmål. För att den älsta råka säga ett fel engelska ord tex.

Hej!

Det var ett tag sen jag skrev denna tråd.  

Jag har särat på mina bråkstakar så att den ena bor hos pappan och den andra hos mig. Orkade inte mer helt enkelt.

Jag ler när jag läser ditt svar!! Inte för att jag är elak utan för att jag tycker det är ärligt av dig att säga som det är, och så har ni 4 era stackare  
Det känns ibland som om folk inte säger sanningen när det gäller syskonbråk. Man blir helt galen, i alla fall blev jag det, men nu är problemet löst, som sagt...

Jag lider mer er!!

Jag har två barn som i princip aldrig bråkar. När båda är trötta och hungriga så kan dom väl börja tjaffsa om något, men that's it! Jag har alltid haft väldigt mycket fokus på att bygga på deras relation sinsemellan. Har sen start sett till att dom får göra roliga saker ihop, mysa ihop osv. Jag vet inte om det är för att vi aktivt jobbade med det och hade en tanke på det eller om vi bara hade tur och att dom funkade bra ihop, eller så är det kanske en kombination? 

Jag lider med er som har det så bråkigt varje dag, jag hoppas att det löser sig! Men försök tänka lite "teambuilding" och se om det gör någon skillnad! Om inte - håll ut!

Ärligt talat så tror jag inte att det går att förebygga. Jag försökte göra det men det har inte funkat alls.
Jag tror inte att vissa människor passar ihop helt enkelt. Bara för att man är mor och son eller mor och dotter etc så behöver man inte gilla varann.
Så länge barnen är små så är de i beroendeställning gentemot föräldrarna så då har man en fördel som förälder men så fort barnen blivit vuxna och flyger ut så får man passa sig som förälder, för en dag petas man obarmhärtigt.

Barnen har inte riktigt samma ställning gentemot varandra utan är snarare antagonister och måste slåss om föräldrarnas gunst eller whatever.