Beter sig era 5-6 åringar på detta vis?

Visst kan barn ha fixa idéer och göra konstiga saker utan att det är någon fara. Vår äldsta flicka får fortfarande utbrott ibland när det inte blir som planerat eller om någon bryter en regel. Ordning och reda vill hon ha.
Jag tycker ni ska söka hjälp om han verkar må dåligt av det eller om det tar för mycket energi av er i vardagen att hjälpa honom och lirka. Det finns säkert saker man kan träna på för att bryta ett såndant mönster.
Lycka till!

Min son har i omgångar varit väldigt fixerad vid sina föreställningar hur det SKA vara, men inte jämt. Och han klarar sig ur situationerna även om det är med viss missnöjsamhet och irritation. Men jag kan vara likadan, om jag förväntar mig en lasagne när jag kommer hem men istället får fiskgratäng så kan jag kanske bli ovuxet irriterad :P
Men finns det något annat som sätter stopp i vardagen för honom?

Prata med peronalen på förskolan! De ser honom ju i den miljön och kan säga om han verkar orolig. Be dem att de kollar lite extra hur han beter sig när det inte blir som han tänkt.

Börjar han inte komma in i den fasen då regler och ordning är väldigt viktigt? Att man börjar förstå att världen är uppbyggd på ett visst sätt och när den förändras så kan det kännas jobbigt. Det vet ni ju själva, när busshållplatse flyttas pga vägarbete så blir man lite irriterad... lägg då till ett barns humör och korta tålamod.

Han har alltid varit lite fixerad vid ordning, fixar olika saker i färgordning, måste klä på sig i rätt ordning osv. Jag tycker inte det är ett problem, är själv likadan. Skulle oxå se att stolarna och barnen var varannan, men skulle såklart inte vägra sätta mig för att det skulle störa ordningen
Men nu om det fortsätter så att han inte accepterar eller vad man säger, att saker inte blir som han tänkt sig börjar man ju bli lite orolig...

Han är inte "som alla andra" överlag, adhd-symptom men inte utredd, har resurs på förskolan.

Men just det beteendet som jag skrivit om i trådstarten tycker jag inte känns så onormalt för en 5-åring, men sambon är väldigt orolig och tycker det är väldigt onormalt... Men jag vet inte, det är kanske onormalt

Det är helt normalt att utveckla vissa tvångsföreställningar och annat i den åldern (typ att alla pennor måste ligga på ett visst sätt, att man inte får trampa på strecken mellan gatplattorna, att man måste tända och släcka lampan när man kommer in i ett rum etc.) Det är tom normalt att utveckla ticks ett tag (ex att snörvla hela tiden, att dra i klädesplagg konstant, eller dylikt). Det brukar växa bort.  

Ta det lugnt och håll koll på om det blir mycket värre eller om sonen tycker det är extremt jobbigt och lider av det själv. Försök prata med honom och se om det kan hjälpa att göra avslappningsövningar i så fall, så att han blir av med känslan som gör att han tycker det är jobbigt.

Eftersom han alltid haft dessa fixa idéer så skulle jag lyssna på din sambo om jag var du och ringa till BUP för att göra en utredning inom autismspektrat.

Den där typen av fixa idéer hör till en diagnos och är inte vanlig om man inte har någon diagnos.

Låter som aspergerdrag här tycker jag.
Är definitivt bättre att ta tag i problemen nu än senare. Att få en diagnos i 20-årsåldern är inte till fördel kan jag meddela...

Vi har pratat med BUP nu och de sa att vi skulle gå genom skolan i höst och först få ihop en EVK för
ställningstagande till vidare åtgärd...

Sån är och har min 5-åring alltid varit, fast med andra saker också. Han fick sin ADHD-diagnos i höstas, några månader innan han blev 5 år. Men nu har han ganska så stora problem i sin vardag. Nästa vecka ska vi till överläkaren på BUP och diskutera medicinering. Så där finns chans till medicin innan skolåldern.

Att vänta med en utredning förstår jag inte varför, den är tung att gå igenom och med många träffar. Jag ser fler fördelar att göra den innan skolstarten. För redan då har de så mycket annat att tänka på. Och man får inte "bara" en diagnos utan också en del åtgärder och tips utifrån vad de sett under utredningen som förskola/skola har mycket nytta av. Och det är helt klart en stor fördel att ha en fungerande medicinering innan skolstarten så man inte behöver kämpa med att få dosen rätt när det sker stora förändringar för barnet redan.