Ännu en svärmor tråd......

Våran dotter är 2 år och 8 månader, när hon föddes så var svärmor jätteglad och stolt över sitt barnbarn, så vi försökte verkligen involvera henne, ringde henne flera ggr ifall vi skulle hämta henne till osv fast hon endast bor på ca 15 gångavstånd ( Hon har inget körkort) Men varje gång hade hon en ursäkt varför hon inte kunde komma, efter ett tag gav vi upp..Hon har alltid varit hetlevrad och lätt för konstiga utbrott, tex en jul så ringde hon att hon lagat julmat, då hon inte nämt det tidigare så hade vi hunnit göra upp andra planer, och sa till henne att vi kunde komma senare, ja då slängde hon allt i soporna...Hon blev sur på min sambos syster föratt hon hade låtit glad när hon pratat med deras pappa? ( Dom är skilda sen 15 år )En gång ringde hon mig 04.30 på morgonen då hennes nya hundvalp tittade konstigt på henne när hon gick förbi, sa till henne att det är ju bra att han tittar på henne istället föratt inte reagera alls, hade jobb nästa morgon och var jättetrött då hon hållt mig vaken, så jag sa till min sambo att snällt förklara till henne att inte ringa på nattern, jaa, då skällde hon ut mig i telefonen...plötsligt dök hon upp på vår dotters 1 års dag, och det blev bara konstig stämning då hon försökte ge en bild av att hon är världens bästa farmor som bryr sig och vår dotter visste inte ens vem hon var...sen kring ett halvår efter det så kom hon plötsligt och hälsade på, vi hade gäster hemma, hon försökte pussa vår dotter som blev jätteblyg och rädd då hon inte visste vem människan var, då sa jag försiktigt att hon är nog lite blyg, då stormade svärmor ut ur rummet, och skällde ut mig till min sambo hur hemsk jag är osv...i mitt hus framför våra gäster! Efter det fick jag nog, och vi bröt kontakten med henne helt och hållet. Nu, över ett år senare väntar jag vårt andra barn som har bf i slutet av maj, då försöker hon ringa mig föratt reda ut allt, jag vill inte prata med henne då jag inte vill ha en sån instabil människa i mina barn liv, samt att jag mår dåligt av att vara i närheten av  henne då man måste tassa på tå föratt hon inte ska bli sur,. Och jag känner att hon har haft flera år på sig attt be om förlåtelse men inte gjort det pga sin stolhet, inte ens för sitt barnbarn eller barns skull så varför skulle hon få en chans nu? Vet att min sambo inte mår bra av situationen, trots allt så är det ju hans mamma fast hon är som hon är...Hjälp mig...råd tips, vad ska jag göra?