Pedagogiska principer vs mammans hälsa
Hej,
Jag har tre barn. En son i förskoleklass, en dotter som är snart 4 år som går 15 h/vecka på dagis och så lillebror på 8 månader. Vi har rätt nyligen flyttat till en ny stad och hade tur att få en dagisplats åt dottern. Men nu är det så att rektorn på just den enheten har bestämt att alla barn till föräldralediga ska gå 3h/dag 5 dagar i veckan- Detta för att de "ser det ur ett barnperspektiv och vill värna om pedagogiken". Problemet för oss är att jag då måste hämta henne 11.30 och sedan ska vi äta lunch (jag hon och lillebror) för att hinna tillbaka och hämta storebror som slutar 13.15. Detta blir stressigt. hur jag än försöker planera så blir det stressigt. 3 dagar i veckan tar jag med matlåda och så äter vi på öppna förskolan som ligger mellan dagis och skolan. 1 dag i veckan när öf är stängt hämtar vi storebror tidigare så att vi kan äta lunch tillsammans alla tre. Trots detta så hjåller jag på att bryta ihop.
Jag har fått en inflammation i handleden pga stressen och för att jag måste cykla en mil varje dag med cykelkärra. Nu håller även ett knä på att ge upp. Jag gråter för ingenting och får utbrott på mina barn. imorse nöp jag min dotter i benet då hon sparkade mot lillebror när vi höll på att klä på oss för att åka på morgonen.
Lillebror har en konstig knöl i magen som vi ska in och undersöka idag och detta har också påverkat mig mycket. Jag är jättorolig. En flytt på 65 mil med tre barn med allt vad det innebär är också en stor stress för hela familjen. Har inget jobb i nuläget utan håller på och söker. Jag har klämt in arbetsintervjuerna mellan 9 och 11 då dottern är på dagis.
För att komma till dagis måste jag cykla förbi skolan, just samma tid som sonen är ute på rast. Han får ofta syn på mig och blir då helt hysterisk och vill följa med mig. Han gråter och klamrar sig fast i mig och vill absolut följa med. Han har haft det lite jobbigt tidigare på dagis/skolan och haft depressiva symptom och gått i barnterapi på BUP under en längre tid. Då kom vi fram tuill att det var bättre för honom att få lite längre dagar på fritids för att han skulle komma in i kompisgruppen bättre. Så tidigare gick han på fritids till 15.30, men här är reglerna annorlunda så jag måste hämta honom 13.15.
Frågan är vad jag ska göra? Jag har pratat med rektorn för förskoleenheten, men hon är stenhård på att det är 3h/dag som gäller för min dotter. Vi bryr oss om barnen, inte föräldrarna, verkar vara hennes argument. Och det jag får höra är att det är mitt ansvar att barnen mår bra och att mitt humör smittar av sig på barnen (så jag borde rycka upp mig kanske??). Jag har även pratat med förskolestrategen på kommunen, men hon verkade inte heller nå fram till rektorn angående vår situation.
Det är tre månader kvar till sommarlovet. Vi har hittills tagit oss igenom en månad. Jag vet inte hur många dagar/veckor jag klarar innan jag måste sjukskriva mig.
Vad är egentligen bäst för barnen? Är det jag som är vek och fånig och inte tar mitt ansvar som förälder? Borde jag sätta mig på en parkbänk utanför dagis hela dagarna för att vila, som läkaren säger att jag måste göra? Eller ska jag forsätta strida för att min dotter ska få gå 5h/dag 3 dagar i veckan? Finns det möjlighet för oss att få utökad tid för henne på dagis? Vilka skäl skulle man isåfall ange? I dagsläget känns ju det som det bästa alternativet för jag behöver vkrligen vila för att kunna bli en bra mamma igen. Än så länge är vår dotter samma glada, spralliga tjej som alltid. Hon är den som är minst påverkad av hela situationen och jag gör verkligen mitt bästa för att orka hålla humöret uppe när jag är med henne. Men nu klarar jag ju uppenbarligen inte stressen mer utan tappar humöret ibland. Och det känns som att det är jättedåligt för hela familjen i längden att ha det så här. då är det väl bättre att hon får vara på förskolan, även om hon "bara" får äta mat och vila.
Långt brev. Jag hoppas kunna få en vettig synpunkt till svar.
hälsningar
//Tilda
