Tankar på ytterligare ett barn

Vet inte vem jag ska prata med så jag vänder mig till dig.

Jag och min man har en tvååring tillsammans han har också två äldre barn som bor hos oss vv. Jag vill gärna ha ett till barn, vill vara gravid (en härlig tid), och få ett mer jämnårigt syskon till vårt gemensamma barn.

Men min man är så tveksam, vilket också gör mig tveksam!

Främst är det nattvaken och bristen på sömn som känns jobbig. MEN så dyker det även upp tankar om att jag inte kommer kunna ge lika mycket tid till det andra barnet och inte heller mitt första barn kommer ju få all min uppmärksamhet. Så känner jag att det kanske blir svårt att älska ett till barn. Är det normala tankar? När vet man egentligen att man är redo? Jag har tänkt på ett syskon i ungefär fyra månader. Oftast är det tankar som är fyllda av glädje över att försöka bli gravid, få vara gravid, en bebis att snusa på och sen såsmåningom att få se sina två barn leka tillsammans.

Men allt detta kanske bara är egoistiska tankar? Mitt barn har ju inte bett om att få ett syskon, de kanske aldrig kommer bli några lekkamrater? Jag kanske bara tänker på mig själv?

Jag försöker att se min mans åsikter också, men det är då det blir så svårt. Jag blir lite nedstämd då, när han främst målar upp det negativa (som ändå är reella saker såsom sömnbrist och brist på tid även för de större barnen).

Jag vågar inte heller prata med någon anhörig, då jag tror att de tycker de räcker med barn. Jag skulle bli så ledsen om de sa det. Det känns ensamt och tungt!

Jag och min man försöker prata, men oftast stannar vi vid det jag beskrivit ovan. Jag är också rädd för att "övertala" min man och så kanske man hamnar i en jättejobbig situation precis som han beskriver.

Hur går vi vidare?

Vi har inte så mycket tid på oss heller då vi är lite äldre.

hej! Vliken jobbig sits ni befinner er i du och din man. Jag förstår erat dilemma. För att börja med dina tankar till att inte kunna räcka till kärleksmässigt för fler än ett barn. det gör man, man kan älska tio barn lika mycket som ett. Det är inget du behöver oroa dig för,. det brukar inte heller bli sämre för barn att få ett syskon. Snarare tvärtom så kan de få mycket glädje av varandra.
Din man har ju tre barn och har säkert inte samma längtan som du efter ett till barn.
Men din längtan efter ett till barn är ju inte heller konstig.
Så det är just detta ni måste prata om. Hur mycket din längtan är värd och hur din man ser på den. eller om du kan förlika dig med att inte försöka igen, för att din man är nöjd.
Det handlar nog mer om en sån diskussion än om ni skall orka med vaknätter i ett år. När man inte längtar efter barn så ser man ofta problemen före fördelarna och glädjen.
Ingen av er har ju mandat att betämma åt den andra, så enda möjligheten att komma fram till något ni kan leva med är att prata och prata tills det känns ok vad ni än väljer.
Lycka till
Mvh Helen

Tankar på ytterligare ett barn

INNEHÅLL