Tuffa lämningar på förskolan

Har en son på 2 år och 8 månader samt en son på 8 veckor. Storebror säger att han inte vill gå till förskolan. Väl där säger han att han vill gå hem igen. Igår lämnade jag honom i hysterisk gråt. Sen hade det kort efter lugnat ner sig och han hade varit i ateljén och målat men vid lunchen bröt han ihop igen och åt knappt och sov oroligt. Så de ringde mig för att hämta honom med motiveringen "ur form". När jag kom satt han gränsle över frökens knä med tom blick och tårar i ögonen. Idag lämnade jag honom hysteriskt gråtande igen. Jag ringde kort efteråt och då var allt bra igen. Men jag pallar inte se honom så ledsen. Ringer dem idag igen så måste vi ju lägga upp en plan med förskolan för att bryta det här mönstret. Han har alltid gillat förskolan och allt har funkat toppen sen inskolningen över ett år sen. Det har funkat bra sen lillebror kom men har nu helt plötsligt vänt. Han blev biten av sin bästa kompis på förskolan förra veckan och det är lite trotsigt i barngruppen. Jag funderar på om han är mindre trygg där nu eller om det har med lillebror att göra. Han pallar inte ens att åka och storhandla med pappan sin som han normalt älskar (blippa med själv skannern) utan att bryta ihop hysteriskt i hallen för att inte jag ska följa med. What to do? En tanke jag hade var att pappa lämnar på förskolan, men då flyttar vi ju bara den hysteriska gråten till hallen hemma när han måste säga hej då till mig.  En annan tanke var att han får vara hemma mer, antingen färre dagar på förskolan eller kortare dagar. Men med lillebror hemma blir det ju inte så kul som de har det på förskolan. Usch det gör så ont i hjärtat. Får ont i magen på mornarna för att jag vet hur ledsen han blir. Men innan vi går så utropar han "förskolan!!" men det är just uppbrottet och lämningen som är så tufft. Nått tips?