Finns det fler som hamnat i renoveringsfällan!

Jag har suttigt fast i renoveringsträsket i 16 år nu. Ja köpte också värdens renoverings objekt å satt igång, först jobbar man heltid sen fortsätter man på kåken till 10- 11 varje kväll värst e att fixa tomten de e så tungt arbete mycke me att blanda cement,köra skottkärra,gräva. Men nu anser ja mej vara färdig, allt e i toppskick allt e nytt, finns ingen ting att klaga på å Inge att göra på kvällarna. Va ska man göra nu då, de e mycke värre att inte ha nott att göra än att ha häcken full.

Vi har renoverat i 10 år nu och har haft ett provisoriskt kök i källaren i drygt ett år. Själva renoveringen ser jag inte som ett problem, vi visste att det skulle vara ett "livsprojekt" men vi har ju fått 3 barn under tiden och då gäller det att ta pauser, det går inte att köra på på samma vis som innan barnen kom. Och det ställer ju till det när det exempelvis gäller kök eller badrum som man faktiskt inte kan stänga av.

I era skor hade jag satt mig ner och bestämt ungefärlig tid som ni kan tänka er att lägga per vecka utan att tiden med barnen blir lidande. Ni får kanske gå omlott eller bygga när barnen lagt sig Det är helt enkelt inte värt att missa barnens uppväxt för att man var upptagen med att bygga!
Eller så kanske ni har möjlighet att leja bort något jobb som ni vet att ni behöver få iordninggjort snabbt.

Att ha en vettig planering så att ingen "byggtid" försvinner bara för att materialet inte finns tillgängligt och att ha ett hum om hur lång tid något verkligen tar att genomföra är också rätt skönt. 
Ibland när det känns jobbigt och det bara är underarbete som inte syns men som tar en väldig tid brukar jag skumma vår hemsida bara för att se hur mycket vi faktiskt har hunnit med!
Lycka till! 

Vi har visserligen bara renoverat i sex år, men det börjar ta på oss. Vi har ett litet hus, så det är inte bara att flytta runt renoveringen, utan vi bor på en byggarbetsplats. Vi har bytt ut allt förutom stommen, och byggt ut lite. Nu börjar vi se slutet, men har insett att när huset är klart måste vi ha ett garage och ett förråd, och sen är trädgården kvar. Det är inte värt det. Vi har haft en veckas semester per sommar i tre år, inget de andra åren. Vi har försökt att ta ledigt en helg då och då, men det blir inte ofta. All vår tid och alla våra pengar går rakt ner i huset, och även om vi är stolta över vad vi faktiskt har åstadkommit så är vi så trötta på att se det att vi bara vill spy. Vi har nästan tappat bort våra vänner på vägen, vi håller på att missa barnets uppväxt och vi har inte haft en chans att odla några intressen. Så med största sannolikhet kommer vi att flytta så fort vi bara kan.

Det värsta är att vi inte kommer att göra någon större vinst på huset. Om vi får ungefär samma som likvärdiga hus i området har gått för så kommer det att täcka lånen, vinstskatten och förhoppningsvis en del av handpenningen på nästa hus. Materialkostnaden kommer vi att få tillbaka, men det blir ingen hög timpenning på arbetet. *Det* känns surt.

Frågan är ju då: vilka renoveringar MÅSTE göras nu och vad skulle kunna vänta? Renoverar ni för att det rent estetiskt ser för j*igt ut eller är det hälsofarligt att bo i huset utan att renovera? Jag upplever att många känner att det måste vara tipptopp om man köper ett hus. Att man måste renovera så alla rum matchar snyggt o.s.v.

Vi har köpt ett gammalt hus med visst renoveringsbehov. Både köket och båda badrummen är från 70-talet och det är inte vackert men ändå fullt fungerande. Det finns en duschkabin i ett av badrummen så att man kan duscha utan att riskera vattenskada på de gamla ytskikten. Därför tänker vi helt enkelt låta det vara några år och ha det som det är. Men har man mögel i badrummen så är det klart att man måste göra något mer akut. Vad är det för renoveringar ni gör?

Ja renoverar för att de kliar i mina byggårenoveringsfingrar. Nu har ja renoverat färdigt så ja vet inte va ja ska göra???

Vi köpte drömmen. Ett rött 20- talshus med kakelugnar och stor trädgård med gamla vackra fruktträd i. Vi renoverade och byggde ut i 6 år. Till slut frågade jag maken om det var meningen att vi skulle skiljas pga huset. Nej, det tyckte vi inte. Vi renoverade så det var oerhört vackert, men ändå snabbrenovering, sålde med god vinst och flyttade till lägenhet. Väl där blev jag (äntligen) gravid. Många tyckte det var så hemskt att vi sålde vårt vackra hus och flyttade till lägenhet. Jag var ju gravid, gud förbjude. Flytta in i husfanskapet själv då kände jag. Vi trivdes gott med vårt nya enkla liv och nu har vi köpt nybyggt parradhus och trivs så gott. Liten behändig trädgård, inget ont i magen och mycket tid för kel med varandra och mycket tid för min älskade dotter. Jag ångrar inte en sekund att vi sålde huset. =)

Finns en till här...
Köpte ett riktigt renoveringsobjekt för 8 år sen på 68 kvadrat... Rustade det mesta. Blev gravid, blev för trångt (snopet va´?? =) )
Sambon startade eget, hade aldrig pengar kvar, jag hade ju bara fp. Separerade ett halvår, jag flyttade. Pojken hade vi varannan v som då var 2. Det var fruktansvärt att vara utan honom. Minns än hur ont i magen jag hade när han inte var hos mig. Hua...
Jag flyttade tillbaka, sambon gjorde sig av med firman,fast blev skuldsatt. Bygggde ut med hjälp av hantverkare, det mesta. Men det är ännu inte klart...
Nu har vi 2 barn till. Sambon som alltid. alltid har snickrat känner att han har missat barnen uppväxt och vill nu inte göra det m nr 3.
Vi står i valet o kvalet. Sälja och jag kan faktiskt tänka mig att flytta till lgh o satsa på nån resa istället. El köpa tomt o bygga nytt hus.
Vi umgås aldrig med varann. Tar vi mer lån till att leja hantverkare o göra klart allt är vi uppe i samma pengar som o köpa helt nytt!
Men är det värt att bo så dyrt?
Jag har helt ändrat uppfattning under dessa år. Vi köpte hus när vi bäda var 20. Väldigt unga utan någon som hellst erarenhet vad allt kostar o vilken tid det tar.
Jag vill bo billigt, behöver inte vara onödigt stort (som nästan vårt hus blev...), vill ha utnyttjade ytor, o trivsamt.
Sambon vägrar lägenhet. Vill ha stort, nytt hus.
Jag kommer ALDRIG köpa ett hus med renoveringsbehov. Det har tärt otroligt på förhållandet, ekonomin o våra älskade barn tid o uppmärksamhet! Alrif igen. Men hur ska vi göra? hmmm....