• FinastE2010

    "Sen på att gå, ja men kanske tidig i talet" Men om man är sen i båda fallen då?

    Gah blir ju galen på dessa kommentarer och det omvända, eftersom min son inte kan gå än och inte heller säger några ord.

    Man blir ju orolig av dessa kommentarer då de känns som han "måste" vara bra antingen på det ena eller andra för att inte oroa sig för alla diagnoser hit o dit. Om man är senare än genomsnittet i båda fallen då?

    Fler än jag som har barn som är sena i både tal och motorik?

  • Svar på tråden "Sen på att gå, ja men kanske tidig i talet" Men om man är sen i båda fallen då?
  • Pumpkin

    Det var väl inte så länge son blev 1, eller? Då är det ju många barn som varken går eller pratar, och det är helt normalt.

    Hur kommer det sig att du oroar dig så mycket (inget påhopp, bara uppriktigt nyfiken)? Det måste vara jättejobbigt.

  • Flickan och kråkan

    Tror faktiskt det är rätt vanligt . Min äldsta har alltid varit lite små"sen" motoriskt och är sen med talet. Var hos logoped häromveckan och de konstaterade det vi alla mer eller mindre visste - mycket god språkförståelse, svårt med framför allt uttalet. För mig känns det rätt logiskt, dvs att han svårt med själva motoriken för att skapa ljud.....motorik som motorik liksom. Känns lite festligt bara att nästan ingen förstår vad han säger, men däremot har han börjat läsa på riktigt = ljudar och avkodar. Han fyllde 3 år i julas . Han sa mer eller mindre ingenting förrän han var 2 år.

    Lillebror har inte fyllt 2 år ännu och har kommit lika långt talmässigt som storebror (inte samma förståelse alls så klart) och är motoriskt lagd generellt.

  • Mamma till tre kottar
    FinastE2010 skrev 2011-04-15 00:10:30 följande:
    Fler än jag som har barn som är sena i både tal och motorik?
    Inte denna gång, men båda äldre tjejerna särskilt med talet (gick när de var 13-14 månader). Med äldsta var jag orolig - jag hade ju inga referenser för vad som skulle vara "normal" för oss. Det som hjälper mig när jag är orolig (har en son med funktionshinder också och där har jag ju varit ordentligt orolig bitvis) är att jag helt enkelt läser på. Inte vad andra mammor säger/tycker, utan läser på vad jag KAN göra. Även om det kanske inte visar sig vara något bestående "problem" känns det bättre att göra nått som stimulerar utvecklingen istället för att jag oroar mig.

    Stimulering av språkutvecklingen:
    Att använda tecken (låna t.ex. Lilla boken om tecken på biblioteket)
    Kommunicerande Samspel (låna På väg mot talet på bibloteket)
    Läsning (låna t.ex. Lär din baby läsa på biblioteket) Låter kanske lite väl, men forskning har visat att vissa barn har stöd av skrivna ord när de lär sig prata.

    Stimulering av motorikutvecklingen:
    Här hade jag nytta av det jag fick via sonen som har Downs syndrom. Att tänka i små steg, för mig var boken "Gross motor skills in children with Down syndrom" guld värd även för hans helt vanliga syster.
    Tillgång till en mjuk matta, en pilatesboll (sitta och ligga på och stärka bålmuskler), hoppgunga och gå bada i en bassäng där hon bottnade (så hon kunde nå botten och "gå")
  • Flickan och kråkan

    Hur gammalt är ditt barn förresten? Min yngsta som är rätt tidig med talet exempelvis sa bara mamma och pappa tills han var runt 15 månader, då dök det upp lite fler ord av typen titta och där. Sedan kom explosionen runt 17-18 månader och två månader senare så pratade han i 3- och 4-ordsmeningar. Är han bara lite över året ?

  • FinastE2010
    Pumpkin skrev 2011-04-15 06:25:08 följande:
    Det var väl inte så länge son blev 1, eller? Då är det ju många barn som varken går eller pratar, och det är helt normalt.

    Hur kommer det sig att du oroar dig så mycket (inget påhopp, bara uppriktigt nyfiken)? Det måste vara jättejobbigt.
    Det är mkt sammantaget som gör att jag går runt med oro och "trakasserar" er här med. ;).. Det skulle ta mig en hel a4 att beskriva. Han hör iaf defintivt till  "high need baby" vilket konstaterats av flera, sen om det är det enda han är eller inte vet jag inte än men vi går o pratar om det hos en som ska följa han ett tag. Men eftersom han också då hör till de lite senare barnen och andra beteenden som jag inte sett hos andra så undrar man ju. Han är nu 14 månader för övrigt.

    Däremot har jag ju märkt att han förstår rätt mkt även om han inte pratar något.
  • FinastE2010
    Flickan och kråkan skrev 2011-04-15 08:09:41 följande:
    Tror faktiskt det är rätt vanligt . Min äldsta har alltid varit lite små"sen" motoriskt och är sen med talet. Var hos logoped häromveckan och de konstaterade det vi alla mer eller mindre visste - mycket god språkförståelse, svårt med framför allt uttalet. För mig känns det rätt logiskt, dvs att han svårt med själva motoriken för att skapa ljud.....motorik som motorik liksom. Känns lite festligt bara att nästan ingen förstår vad han säger, men däremot har han börjat läsa på riktigt = ljudar och avkodar. Han fyllde 3 år i julas . Han sa mer eller mindre ingenting förrän han var 2 år.

    Lillebror har inte fyllt 2 år ännu och har kommit lika långt talmässigt som storebror (inte samma förståelse alls så klart) och är motoriskt lagd generellt.
    Okej där ser man! Han var även senare än genomsnittet på att gå då? Han är väl mer sen (egentligen inte men ja..) på grovmotoriken, däremot har han ett jätte bra pincettgrepp.
    Mamma till tre kottar skrev 2011-04-15 08:44:09 följande:
    Inte denna gång, men båda äldre tjejerna särskilt med talet (gick när de var 13-14 månader). Med äldsta var jag orolig - jag hade ju inga referenser för vad som skulle vara "normal" för oss. Det som hjälper mig när jag är orolig (har en son med funktionshinder också och där har jag ju varit ordentligt orolig bitvis) är att jag helt enkelt läser på. Inte vad andra mammor säger/tycker, utan läser på vad jag KAN göra. Även om det kanske inte visar sig vara något bestående "problem" känns det bättre att göra nått som stimulerar utvecklingen istället för att jag oroar mig.

    Stimulering av språkutvecklingen:
    Att använda tecken (låna t.ex. Lilla boken om tecken på biblioteket)
    Kommunicerande Samspel (låna På väg mot talet på bibloteket)
    Läsning (låna t.ex. Lär din baby läsa på biblioteket) Låter kanske lite väl, men forskning har visat att vissa barn har stöd av skrivna ord när de lär sig prata.

    Stimulering av motorikutvecklingen:
    Här hade jag nytta av det jag fick via sonen som har Downs syndrom. Att tänka i små steg, för mig var boken "Gross motor skills in children with Down syndrom" guld värd även för hans helt vanliga syster.
    Tillgång till en mjuk matta, en pilatesboll (sitta och ligga på och stärka bålmuskler), hoppgunga och gå bada i en bassäng där hon bottnade (så hon kunde nå botten och "gå")
    Okej tack för tipsen! :) Jag har lite svårt o veta ibland enkla grejer som när han är mätt eller inte, då han inte visar det på någt tydligt sett, så tecken kan ju vara bra för att lättare förstå honom innan han kan prata.
  • FinastE2010
    Flickan och kråkan skrev 2011-04-15 08:44:45 följande:
    Hur gammalt är ditt barn förresten? Min yngsta som är rätt tidig med talet exempelvis sa bara mamma och pappa tills han var runt 15 månader, då dök det upp lite fler ord av typen titta och där. Sedan kom explosionen runt 17-18 månader och två månader senare så pratade han i 3- och 4-ordsmeningar. Är han bara lite över året ?
    Okej. :) Ja min son är nu 14 månader men säger mest "ahhh" och lite joller emellanåt "dada baba mama" men han jollrar inte särskilt mkt heller egentligen.
  • Flickan och kråkan
    FinastE2010 skrev 2011-04-15 16:01:11 följande:
    Okej där ser man! Han var även senare än genomsnittet på att gå då? Han är väl mer sen (egentligen inte men ja..) på grovmotoriken, däremot har han ett jätte bra pincettgrepp.
    Mamma till tre kottar skrev 2011-04-15 08:44:09 följande:
    Inte denna gång, men båda äldre tjejerna särskilt med talet (gick när de var 13-14 månader). Med äldsta var jag orolig - jag hade ju inga referenser för vad som skulle vara "normal" för oss. Det som hjälper mig när jag är orolig (har en son med funktionshinder också och där har jag ju varit ordentligt orolig bitvis) är att jag helt enkelt läser på. Inte vad andra mammor säger/tycker, utan läser på vad jag KAN göra. Även om det kanske inte visar sig vara något bestående "problem" känns det bättre att göra nått som stimulerar utvecklingen istället för att jag oroar mig.

    Stimulering av språkutvecklingen:
    Att använda tecken (låna t.ex. Lilla boken om tecken på biblioteket)
    Kommunicerande Samspel (låna På väg mot talet på bibloteket)
    Läsning (låna t.ex. Lär din baby läsa på biblioteket) Låter kanske lite väl, men forskning har visat att vissa barn har stöd av skrivna ord när de lär sig prata.

    Stimulering av motorikutvecklingen:
    Här hade jag nytta av det jag fick via sonen som har Downs syndrom. Att tänka i små steg, för mig var boken "Gross motor skills in children with Down syndrom" guld värd även för hans helt vanliga syster.
    Tillgång till en mjuk matta, en pilatesboll (sitta och ligga på och stärka bålmuskler), hoppgunga och gå bada i en bassäng där hon bottnade (så hon kunde nå botten och "gå")
    Han har legat inom vad som räknas som "normalt" men senare än genomsnittet. Rullade första gången strax före 7 månader, kröp vid 9 månader, gick vid 15½ månad.
    FinastE2010 skrev 2011-04-15 16:02:26 följande:
    Okej. :) Ja min son är nu 14 månader men säger mest "ahhh" och lite joller emellanåt "dada baba mama" men han jollrar inte särskilt mkt heller egentligen.
    Min äldsta sa mamma och babba, vid 14 månader. Han var också tyst....lääänge. Väldigt lite joller. Han pekade samtidigt som han stirrade en stint i ögonen....antingen helt tyst eller med något "ljud" (mmmmm, ehhhh eller liknande). Det var först när han närmade sig 2 år som han började härma och det plötsligt ramlade ut ord . Har alltid förstått väldigt bra.

    Försök att inte oroa dig och jämföra. Barn är så olika och världsbäst på sitt sätt.
  • bananflugan82

    Går han ingenting, inte några steg?
    Våra killar har precis börjat gå och dom är 15 månader. Ena killen klarar många steg nu, andra ligger lite efter, men dom är på god väg. Pratar gör dom inte. Säger baba, gaga, såna saker, babblar mycket men inga ord alls.


    Mamma till trollen Oliver & Ludvig f. 2010-01-13 minaunderbaraskitungar.blogspot.com/
  • FinastE2010
    bananflugan82 skrev 2011-04-15 19:44:41 följande:
    Går han ingenting, inte några steg?
    Våra killar har precis börjat gå och dom är 15 månader. Ena killen klarar många steg nu, andra ligger lite efter, men dom är på god väg. Pratar gör dom inte. Säger baba, gaga, såna saker, babblar mycket men inga ord alls.
    Okej. Nej alltså han går med sin gåvagn och lite lite med hjälp av mina händer, men det är inget han föredrar o tycker är kul. Skönt med fler som inte pratar!
  • FinastE2010
    Flickan och kråkan skrev 2011-04-15 16:20:22 följande:
    Han har legat inom vad som räknas som "normalt" men senare än genomsnittet. Rullade första gången strax före 7 månader, kröp vid 9 månader, gick vid 15½ månad.
    FinastE2010 skrev 2011-04-15 16:02:26 följande:
    Okej. :) Ja min son är nu 14 månader men säger mest "ahhh" och lite joller emellanåt "dada baba mama" men han jollrar inte särskilt mkt heller egentligen.
    Min äldsta sa mamma och babba, vid 14 månader. Han var också tyst....lääänge. Väldigt lite joller. Han pekade samtidigt som han stirrade en stint i ögonen....antingen helt tyst eller med något "ljud" (mmmmm, ehhhh eller liknande). Det var först när han närmade sig 2 år som han började härma och det plötsligt ramlade ut ord . Har alltid förstått väldigt bra.

    Försök att inte oroa dig och jämföra. Barn är så olika och världsbäst på sitt sätt.
    Ja de är samma med min son han tar ut handen i olika riktningar, men pekar inte, förstår dock inte vad han menar och han kollar ju liksom inte av med mig el tittar på mig när han gör det, utan kommer en hand i luften helt plötdligt åt ngn riktning. Frågar man han däremot vart några saker är eller t.ex. "vart byter man blöjan" så sträcker han ut armen mot toaletten.
  • Loveeeliiie

    Min lillebror var sen (kommer inte ihåg hur sen, men ganska mycket sen) med talet, och det tog ett tag tills han hittade balansen också.

    Men sen när han fick till det! oj oj oj, vilka stora, långa ord han kunde säga perfekt på en gång! och vad han kunde springa!
    Han hade helt enkelt väntat tills han kunde göra det perfekt innan han gav det en riktig chans.

    Och alla utvecklas ju olika!
    vissa kommer i puberteten i 10års åldern och andra i 17års åldern, men inget är fel eller rätt.
    "normal" är egentligen bara genomstnitt (dvs. det behövs ingen som gör det precis vid det tiden, utan bara innan och efter. tex. en kommer i puberteten vid 12års ålder och en vid 17års ålder, då blir genomsnittsåldern 14,5år, trots att ingen av dom var i den åldern när dom kom i puberteten.)


    Och sen att han fattar och visar att han förstår är ju jätte bra! och visar ju att han helt klart är med även om han inte säger något. och jag tror inte alls att han har någon diagnos.

    Många är kvicka med diagnoser hit och dit, innan dom ens gett det en chans att utvecklas!
    det är bara att ge honom tid och vänta :) varför ha bråttom?

  • Takhiza

    Min son på nu 3år var sen.

    Han kröp en vecka innan han gick. Han gick när han var 15månader!
    Han kunde säga "mamma, pappa" och "titta" men inte mer än så.

    Han började på dagis dagen efter att han börjat krypa. När det var dags för vissa barn att byta grupp fick inte min son göra detta för han pratade inte lika bra som de andra i gruppen och personalen tyckte han behövde mer tid på sig och lugnet som småbarnsavdelningen gav (detta var ganska långt senare) Bara 1mån efter de beslutet gick det inte att få tyst på honom!

    Idag kan han hela alfabetet, memorerar böckerna vi läser på kvällen på 2gångers läsning och räknar utan problem till 30. Han är musikalisk, kan snacka omkull vilken vuxen människa som helst och snappar upp ALLT.

    Jag valde att tänka såhär "Han kanske hade vett nog att vara tyst innan han fick något vettigt att säga" och "Varför ska man gå när man kan fladdra med ögonfransarna så andra hämtar saker till en"? Flört

  • bm2007

    Min tös började inte gå förrän hon var 17 månader, hon lärde sig inte heller krypa utan hasade runt på rumpan.

     

  • Oreos

    Sonen är 18 månader, han gick när han var ca 15 månader och säger typ t'acktack', 'hejhe'j och 'där' dagligen vissa dagar kan det komma andra ord som han säger en gång, och sen dröjer länge till nästa gång. Han säger inte ens mamma än.


  • tjoohalia

    min yngsta son är också sen. han är 1år och han går inte, han står inte utan stöd heller.
    han säger "mamma/pappa/titta" typ men jollrar rätt mkt.
    han går iofs hos sjukgymnast och hos neurologen (dom har inte hittat något fel)
    men det är främst för att han inte kunde hålla nacken när han var 5månader.
    han lärde sig sitta utan stöd när han var ca 8½månad och tar sig bara fram
    rullandes och på rygg

  • jennifer88

    Jag har inga barn själv men tänkte bara säga att bror min var väldigt sen både med att gå och att tala. Han var sen med det mesta som liten men hann så småningom ikapp de andra barnen och gick till och med om de flesta. Han fick lite stöttning av en talpedagog men thats it. Idag är han vuxen och ingen som skulle kunna ana det heller. Han är som alla andra, pluggat, jobbar och lyckas med allt han tar sig för.

    Oroa dig, låt barnet utvecklas i sin egen takt och titta inte för mycket på vad "alla andra" kan.

Svar på tråden "Sen på att gå, ja men kanske tidig i talet" Men om man är sen i båda fallen då?