Känns som att min mamma tar över mitt barn mer och mer, behöver råd!

Var ärlig och säg det du känner.. Absolut det bästa tror jag..

Lycka till!!

Ärlighet varar längst. Känner igen mig på andra sätt med andra personer. Det är ok att säga ifrån även om hon faktiskt hjälper dig i veckorna.

Jag är absolut inte i samma situation som dig men jag umgås mycket med min mamma och min dotter på ett och ett halvt år vill bara vara med henne när vi ses. Hon älskar verkligen sin mormor! Då är det bara mormor som gäller och gråt när hon går. Men försök se det posetiva i att de har en sådan bra relation. Det skulle vara väldigt besvärligt annars.
Om hon ringer innan hon kommer förbi och kanske frågar vad ni ska göra ikväll kan du väl bara säga att ikväll ska jag bara njuta av att vara med min lille pojk själv eller ngt.
Om hon inte ringer så måste du ta disskutionen med henne då och kanske säga rakt ut att du ibland skulle vilja vara ensam med din pojk med verkligen berätta att du uppskattar hennes hjälp och sällskap.
Lycka till :)

Tack till er som svarat och tack Elinb90 för din kommentar. Känns skönt att veta att jag inte är ensam ;) Jag vet att det låter fånigt att tänka så, men det ligger mycket bakom.. Jag har mått jättejättedåligt under hans första år pga en jobbig separation med hans pappa, och jag har så dåligt samvete för att jag inte "funnits" där känslomässigt som jag borde. Hela första året är ett enda töcken för mig, och jag har missat otroligt mycket då jag inte tagit tillvara på alla ögonblick. Det är nog därför jag känner så. Jag är MYCKET tacksam för att han älskar sin mormor o morfar, och vice versa. Men som sagt så känner jag mej starkare nu, vilket också innebär att jag "klarar" mej själv bättre. Det är det som är så svårt att gränsa nu.

Jag förstår det :) det kanske känns som om du inte finns till men din son älskar självklart dig mest :) men även om mormor är med er mycket så kan det ändå vara något annorlunda och spännande.
Jag ser det bara som avlastning haha.
Din mamma kanske fortfarande tror att du behöver henne om hon vet att du har haft det jobbigt. Hon kanske inte vet att du känner dig bättre och inte behöver sällskap varje kväll. Då kan du ju försöka förklara det först. Att du mår bättre och så. Då kanske hon känner själv att ni inte behöver besök jämt :)

Min 1½-åring är också galen i sin mormor - även om vi inte träffar henne varje dag precis så är min lillkille som klistrad vid henne när hon är här eller vi hos henne, o så illtjuter han när hon går! Tycker att det är roligt - det gäller bara att känna sig så pass trygg i rollen som förälder så att man inte tar illa vid sig.

Jag tycker att du ska vara ärlig med din mamma o säga att du uppskattar hennes hjälp, men att det är skönt att få vara ensam hemma med din lilla ibland också.
Förhoppningsvis så har din mamma förståelse för det, o tar inte illa upp.