Hur ofta kollar era barn av med er i lekar och andra tillfällen

Alla barn är olika och vår dotter har varit väldigt mycket åt andra hållet, alltså krävt väldigt mycket uppmärksamhet men också fysisk närhet och bekräftelse av oss. I allt hon gör. Så jag känner inte alls igen det du beskriver i min dotter

Undviker han ögonkontakt och samspel helt och hållet eller?

Inga fler som vill svara?

Kan bara tala för våran egen son som är 2 år, han kräver att vi ska vara med i lek, nu är han så krävande att han vill att både jag och min man ska vara med och leka med honom samtidigt, så jag har knappt tid att laga mat :)
Han har alltid sökt bekfräftelse, vi har alltid gjort så att vi har apploderat, alltså klappat händerna och sagt "yaay" glatt när han gjort något bra, som när han va mindre och började klara av att stapla klossar osv, det har han tyckt varit jätte kul, så han har alltid sökt det liksom, han klappar själv händerna när han är duktig.

Han har alltid velat att vi ska vara med i leken, den enda stunden man kan få för sig själv nu för tiden det är när han tittar på pippi långstump på teven :)

Men alla barn är olika! Så man ska ju inte hålla på att jämföra, men jag vet att det är svårt.

Men jag tror du borde i så fall kolla mer på ögonkontakten osv med barnet, söker han kontakt. Hur är hans hörsel? Du säger att du ibland får ropa på honom flera ggr. Ta upp det med BVC om du är orolig, dom har ju en otrolig erfarenhet och kompetens så dom kan säkerligen hjälpa dig att antingen stilla din oro eller hjälpa dig till vidare instanser.

Som ovan skrev så tror jag det här med ögonkontakten är det viktiga...

För oss är det olika i olika situationer och också olika i perioder. Elias är 13 månader och kan lätt gå iväg på ÖF och trava runt på egen hand utan att söka efter mig (kanske för att han vet att jag är ganska nära jämt, värsta hönsmamman...), samma sak om vi är ute i en park, men då tittar han mer efter mig. Sitter han i vagnen har han inte förrän nu sista veckan börjat söka ögonkontakt och inkluderat mig i sina pekningar, innan har han bara pekat och mm:at för sig själv. Men hemma är han oerhört sugen på att vi ska vara med honom och leka och leker också gärna interagerande lekar som att springa och gömma sig och jaga och jagas. Och vill ofta bli buren och vara med om vi gör nåt.

Men barn är väl som alla andra människor - olika, och har väl olika behov av interaktion också. Men känner du att det går för långt åt det hållet så prata med BVC.

Bra fråga! Jag har också en son. Han är 13 månader och tycker det är knepigt att svara för det känns som att det varierar från gång till gång.

Först och främst är min son väldigt social och det är något som de allra flesta påpekar - hur social han är och att han charmar alla och vill ha uppmärksamhet. Mycket bra ögonkontakt.

Men om han vill ha sin pipmugg som står på bordet framför honom men inte tillräckligt nära för att nå den så gör han ljud och försöker sträcka sig efter den men han tittar inte ofta på mig för att dela med sig av det. Inte heller tittar han alltid upp när han leker.

Men samtidigt så finns det många stunder då han faktiskt tittar efter min eller andras reaktion, speciellt om vi berömmer. Han kan t.o.m. göra vissa saker just för att få beröm och då klappar händerna och ler direkt efter och vet att vi kommer att göra det också. När det kommer plötslig musik så tittar han på mig, eller om de sjunger på TV och han dansar så kan han titta på mig eller pappan för att se om vi också dansar eller om vi tycker han dansar bra.

Jag kan verkligen inte säga att han alltid tittar på mig och delar med sig för många gånger gör han det inte men lika många gånger gör han det.. förstår du? :)

Det där med namn är samma som för dig, han vet vad han heter och han reagerar oftast men ibland kan han blankt ignorera för att han är envis och jag märker att han tycker jag tjatar.. för om pappan ropar en kort stund senare.. så reagerar han direkt ;) 

Vi har två barn och de var helt olika i den ålder. Vår dotter ville alltid ha mycket uppmärksamhet och även om hon var bra på att hitta på lekar så ville hon få bekräftelse väldigt ofta. Vid 1, 5 år kunde hon komma ifrån mig en liten bit medan hon lekte men alltid hade koll på att jag uppmärksammade henne.
Vår son, däremot, är mycket mer självständig och leker gärna för sig själv. Precis som du säger kan han peka och "prata" för sig själv i vagnen och verkar ibland tom bli lite irriterad när jag kommenterar medan han pysslar med leksakerna. Men vi har bra kontakt i alla fall, fast på ett annat sätt. Han kan springa ifrån mig på öppna förskolan men vill gärna att jag sitter på samma plats så att han kan komma till mig då och då för att kramas.