Är min 4-veckors bebis normal?

Jag börjar bli orolig för min lille kille som snart är 4 veckor gammal. Jag upplever honom nästan aldrig som helt nöjd?

Alla verkar ha barn som bara sover och är nöjda hela dagarna??

Han vill ständigt äta. (Jag helammar.) Ibland verkar han aldrig mätt, utan vill bara fortsätta amma. En del gånger verkar han inte få riktigt tag i bröstet. Han blir ivrig och verkar arg och bara skriker. Går knappt att hjälpa honom! Så blir han ledsen..

Han är väldigt närhetstörstig. (Och visst, det har jag läst om, och att det är vanligt..)
Han kan bara somna i famnen på mig eller pappa. Försöker man lägga ner honom vaknar han oftast och kan skrika hur länge som helst för det. Till slut blir han hysterisk. Han har aldrig somnat själv, utan bara i våra famnar. Helst ska jag amma honom till sömns.

Han sover mellan oss om nätterna. Väldigt oroligt ifall han inte ligger extremt nära. Helst somna han på mitt bröst då jag ligger på rygg. Försöker jag då lägga ner honom bredvid mig sover han några minuter, sen vaknar han och gråter..

Han är väldigt svårtröstad när han gråter! Ibland får man amma om honom igen bara för att han ska få ro och somna.. Hungrig??

På dagarna KAN han sova ett par timmar i insatsen till barnvagnen. Ibland funkar det bättre, ibland är han mer "orolig" av sig.

Har tänkt försöka vänja honom vid sig egen säng snart.. Men det är nästan så jag fasar för det då jag vet vilket humör han har.. När är det lagom att göra det -hur gamla kan de vara?

Han har skrikperioder en del kvällar, men lite tror jag det släppt efter att ha börjat med Minifom. Finns nåt bättre att ge honom?? På BVC pratade sköterskan idag om Sempers droppar -är de bra/bättre än Minifom?
Han kan skrika i max en timme. Nån av oss går runt med honom och till slut somnar han.

I övrigt upplever jag honom som väldigt otålig.
Ibland kan han sitta länge i babysittern, men det är inte långa stunder han "klarar sig själv" utan att skrika..

Är detta som det ska, eller är det nåt "fel" nånstans??
Är han bara en väldigt närhetskrävande barn eller är det nåt som inte stämmer??

Älskade lilla unge, jag vill bara att han ska må bra.. Skulle göra ALLT för honom..

Tacksam för svar!!

Hej!

Min erfarenhet är att de familjer där allt flyter på och fungerar utmärkt oftast hörs och syns mest. Det är dock många som upplever precis vad ni gör. Ni är med andra ord långt ifrån ensamma. Dessutom glömmer man som förälder lätt bort om en period var jobbig (som tur var).

Precis som er BVC-sköterska, skulle jag rekommendera Sempers magdroppar som innehåller aktiv bakteriekultur vilket hjälper magen i balans. Min erfarenhet är nämligen att under de tre fösta månaderna är alla spädbarn, mer eller mindre, besvärade av sina omogna tarmar. Det brukar visa sig runt två veckors ålder och sedan eskalerar det tlll runt sex veckor, då det brukar avta och bli lugnare.
Dessa besvär kan påverka barn enormt mycket och göra dem allmänt missnöjda och oroliga. Det är dessutom klassiskt att de blir lugna av att äta och av att vara nära sina föräldrar, precis som du beskriver.

Som förälder blir man naturligtvis både orolig och känner sig maktlös. Det finns dock några små insatser man kan göra. Bland annat erbjuda Sempers magdroppar och/eller minifom, hjälpa sitt barn att rapa både under och efter måltiden och skapa lugn och ro kring matningarna.
Det är även bra att tänka på att det lätt blir en ond cirkel om barnet äter väldigt tätt. Dels äter de små mängder och dels får magen inte chans att vila. Så att amma ofta lindrar bara magknipen tillfälligt. Napp kan däremot vara ett bra alternativ, då det är själva sugandet som egentligen gör barnet lugn.
För övrigt har magmassage och närkontakt, gärna hud-mot-hud bra påverkan mot dessa besvär. Kroppskontakt ger generellt en lugnande effekt och påverkar även anknytningen postivt. Vilket talar för att ni fortsatt skall låta honom vara nära er. Bärsjal och så småningom babybjörn kan underlätta under dagtid, så att man inte känner sig så låst.

Vid tre månader brukar som sagt de flesta vara besvärsfria och då har de även utvecklat förmågan att anpassa sig efter rutiner. Därför skulle jag rekommendera att ni avvaktar lite till innan ni kör igång med läggningsrutiner osv. Naturligtvis skall ni sätta igång tidigare om ni känner att det är ett problem att samsova.

Hur som helst är jag övertygad om att er lilla pojke utvecklas fint och att detta kommer bli en period som ni "glömmer bort".

Under tiden tycker jag att du pratar med er BVC-sköterska om hur detta påverkar er, så att hon kan hjälpa och stötta er på vägen så mycket det behövs.

MVH Christine

Är min 4-veckors bebis normal?

INNEHÅLL