Dela på barnen mellan föräldarna! ?

Jag tycker att det beror helt på hur stora barnen är. Mina valde själva den lösningen i sena tonåren för att de ville ha "semester" från varandra. Det var helt ok med oss med det undantaget att vi tvingade dem att träffas på helgerna

Men är barnen mindre måste man sätta barnens intresse i främsta rummet och inte fundera i banor av ett rättvisetänk mellan föräldrarna. Så länge barnen är små ser jag att det inte alls att det är en lösning för barnens bästa.

Hur menar du att det är den enda lösningen, jag förstår inte, kan du förklara?

Barnen är födda Maj 06, Juli 07 ch Dec 09.

Han som är född Dec 2009 märker man verkligen att han är "mammas pojke".
Och de andra 2 är mer pappas pojkar.

Jo för att jag kan inte bo kvar här nere, jag måste komma bort från den staden vi bor i nu. De har hänt för mycket och för att jag ska kunna leva vidare måste jag flytta!

 

Det är en knepig sits du sitter i.
Jag förstår att du måste flytta men hur menar du att du måste separera på barnen? Kan inte alla antinen följa med dig och träffa pappan på helgerna eller tvärtom, att du flyttar och träffar barnen?

Jag vill verkligen inte trampa dig på tårna men jag tycker inte att du ens ska fundera på att separera på barnen.  Att de är mammiga eller pappiga är naturligt och det varierar enligt min erfarenhet ofta över tiden vem som är favvoföräldern. Ta inte det som en ursäkt för att dela på dem utan fundera på vad som är bäst för dem som syskonkull. Barn behöver sina syskon, särskilt i en separation!

Nej alltså jag håller med om att man egentligen inte ska separera dom, har såå dåligt samvete bara. Men måste följa mitt hjärta för att kunna leva!!
De blir nog att de får bo hos sin pappa på heltid och sen att jag får träffa de varannan helg och loven.

Men allt detta är skit tufft!
 

Jo jag förstår att det är skittufft och jag är inte avundsjuk.
Men om du ska prioritera och om pappan inte är en ondsint karlslusk utan en tämligen vanlig förälder tycker jag att du ska prioritera dig själv och ditt eget mående.

Det finns massor av varienter som gör att du kan träffa barnen en hel del ändå. Tex från fredag em -måndag fm. Sen är inte allt ristas i sten för att ni bestämmer något nu, saker kan ändra sig.

Oavsett hur du gör så hoppas jag att det ordnar sig för dig.

Nej pappan till barnen är en underbar människa och förstår mig till 100% jag har hans stöd i att flytta.
För att jag måste komma på fötter igen med mitt mående.
Kommer säkert vinka detta hit och dit hur många gånger som helst!
Men jag är så rädd att barnen ska känna att de blir övergivna för mig och att jag glider ifrån dom
 

Jättetråkigt att läsa pusselbiten... Det finns ingen lätt lösning på ditt problem, men jag tror inte du behöver vara orolig för att barnen känner sig övergivna av dig.
Vilken lättnad dock att du har pappans stöd och att ni samarbetar. Jag är också av den åsikten att barnen helst ska bo tillsammans, annars blir ni fort två olika familjer och de glider isär. Att mamma bor någon annanstans kommer bli en vardag för dem så småningom.
Kram

Jag tror inte heller att de kommer att känna sig övergivna. Tror mer på att det är du som kommer att känna så. Been there done that...

Jag tror inte heller att du glider ifrån barnen. Det finns så många andra sätt att hålla kontakten på. Via telefon och ofta om så behövs. Snart kan de använda dator och då är mail osv ett annat sätt.

Nu var mitt barn mycket större när den flyttade men båda vi har konstaterat att kontakten faktiskt har blivit oerhört mycket bättre när vi inte har vardagsgnabbet. Så det är inte enbart negativt att inte ha barnen nära.

Ja vi kommer ju prata på Skype med webcam varje dag och gärna fler gånger.
De kommer o komma på helgen o loven är mina :)
Jag kommer åka ner o sova hos någon vän o vara med dom på dagarna när min sambo ändå ska ner och jobba i Skåne.

 

Du ser!
Du kommer varken överge dem och ni kommer inte att glida ifrån varandra.
Det kommer att ordna sig för dig. Tror du gör helt rätt faktiskt som prioriterar dig själv i första hand.

Ta hand om dig och lycka till!

Ja hoppas det är rätt...
Känns skit tufft..
Får hoppas att jag slipper vela för jag ska lämna in uppsägningen på huset i denna veckan o sen finns ingen återvändo..

Det kommer bli bra med tiden! Du gör det enda rätta både för dig själv och dina barn, en mamma som inte mår bra, mår inte barnen bra av heller.

Ser du dem på helgerna, lov och via datorn är du ju inte mer borta än en förälder som jobbar mycket eller reser med jobbet. Du ska inte ha dåligt samvete.

Lycka till med det, skriv när du behöver/ orkar/ vill.

Mina föräldrar delade på mig o min syster när vi var små. Det är inget jag rekommenderar, det stör verkligen relationen mellan syskonen. Så om det inte är absolut nödvändigt hade jag inte gjort det.