Abortinställning över tiden

Jag upplever inte att den är radikalt förändrad på få år. Jag upplever att svenskar alltid tagit lättvindigt på abort, i modern tid. Eller rättare sagt, under min medvetna livstid.

Min inställning har förändrats av de anledningar jag tidigare nämnt. För att min omgivning har en viss inställning. Hur mycket jag än växt upp med vissa ideologiska föreställningar och idéer har jag inte kunnat låta bli att ändra åsikt i den här frågan, och det var vad som var relevant för TS.

Jag tror på statistik när människor berättar den för mig, jag försöker fundera och resonera. Men innerst inne är det betydligt lättare och närmare till hands att resonera utifrån erfarenheter.

Jag är "bara" 22 år och det är fullt möjligt att jag kommer att ändra åsikt igen.

Just nu är jag dock fullt övertygad om att abort är för enkelt. Det görs inte till ett stort ingrepp. Det skall vara så smärtfritt för föräldrarna som möjligt, det finns inga speciella förberedelser eller psykologiska obligatoriska efterkontoller och kvinnor som varit med om det anser det inte alltid vara något "stort". Det tycker jag är märkligt och inte riktigt som det ska.

Det kan vara olika bland olika kommuner. Men jag fick det "sålt" till mig som en enkel procedur. Hux flux så skulle det vara över och om jag ville fanns det psykologisk hjälp att få. Inga speciella uppgifter jag behövde ge, ingenting som på något sätt talade om att det var något märkligt.

Gör det till en större mer påfrestande procedur men obligatorisk psukologhjälp och jag tror att inställningen kan komma att ändras.

Jo, svenskar har väl "alltid" haft en ganska liberal syn på just abort om man jämför med andra länder.

Jag anser inte att det är något större problem men jag delar till viss del det du skriver här:Det finns en viss lättvindighet kring aborter och jag är inte säker på att det är vare sig bra eller dåligt men det är ändå något som man bör vara medveten om eftersom det är en del av "abortkulturen".Ja, det skiljer sig mellan landsting.

Jag är inte övertygad om att det är särskilt vettigt att göra det till en mer påfrestande procedur, så det förslaget får jag "rösta nej" till för tillfället. Jag ser helt enkelt inte att det skulle leda till något bra och även om jag förstår hur du menar så tror jag inte att effekten blir den du vill.

Jag har så länge jag haft en åsikt i frågan (vilket måste ha varit från tidigt 80-tal) varit för fri abort.  Om min åsikt ändrats åt något håll så har den möjligtvis blivit ännu lite mer liberal.

Jag är för abort. Jätteför. Det handlar egentligen inte om abort eller ej, utan om rätten till legala kontra illegala aborter. Mycket enkelt.

Jag är för fri abort och har alltid varit

För möjligheten till laglig och säker abort och har haft den åsikten så länge som jag kan minnas.

Fast i tidigt skede är det inte heller ett stort medicinskt ingrepp. Däremot kan det vara ett stort "psykiskt ingrepp" på kvinnan och vi har i Sverige en lagstiftning om att kvinnor som vill genomföra en abort ska erbjudas rådgivning av en kurator eller psykolog. En kvinna har också alltid rätt att söka sig till MVC för att få prata med tex. en kurator. Det kan hon göra efter en abort om hon behöver det.

För mig är det alldeles självklart att man ska underlätta så mycket som möjligt för inblandade parter när ett beslut har tagits. Det vore inhumant att göra något annat.

Om den legala abortproceduren görs krånglig och besvärlig, om den på något sätt skuldbelägger kvinnan kommer kvinnor söka hjälp på andra håll. Idag kan du med lätthet få tag i de läkemedel som behövs för en medicinsk abort över internet. Vi kommer antagligen inte få se galgar uppkörda i kvinnors underliv utan mer läkemedelsbaserade metoder som kan vara precis lika katastrofala.

Jag är för fri abort och har alltid varit det. Jag ser inte fostret som en person och ser inte varför kvinnors kroppsliga självbestämmande skall upphöra under tiden de är gravida.

Jag har också alltid varit för fri abort. Jag hör till dem (många, tror jag) som alltid sagt "Jag är för fri abort, men skulle själv aldrig göra en". Men nu har jag det.

Man hör ofta om det här att det "tas för lätt på", men det är inte min privata upplevelse. Och att jag, som är en person som gärna vill prata om mina egna viktiga händelser med vänner och familj, har i denna abort gått igenom något som jag håller tyst om. Det är skuldkänslor, skam och lite annat. Kan ibland känna mig stark för att jag "tog mitt ansvar", som jag också tyckte att jag gjorde om än inte i den bemärkelse man oftast menar det.
Kan inte säga att jag ångrar mig i betydelsen att jag önskar att jag inte gjort abort. Däremot är det här en sorg jag har, något jag nu ett år efteråt tänker på dagligen och i perioder känner mig ledsen för.

Jag tror inte att ett ytterligare försvårande skulle gagna någon. Jag tror på en fortsatt diskussion i frågan, för den är komplicerad. Jag ser inte att man skulle kunna lägga beslutet på någon annan än kvinnan, och jag tror inte på att människor ska bli föräldrar med allt vad det innebär emot sin vilja. Men det är också ett viktigt ansvar och ett som känts tungt.

Kunde önska att jag kunde skylla på någon annan, vore inte det skönt så säg...  Anyone? ;)

CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE;
Hur kommer det sig att du ändrade dig, om jag får fråga?

Ursäkta, jag kopierar som en kråka...

Jag blev utsatt för bra kritik mot mina argument och goda argument från den andra sidan. Efter att ha diskuterat frågan mycket med några personer under ganska lång tid så insåg jag att min positition inte var särskilt stark och att deras argument var bra mycket bättre. De övertygade mig och jag ändrade mig.

Har alltid varit för rätten till fri abort. Har nog snarare blivit mer liberal med tiden.

Jag har ju på nära håll sett vad konsekvenserna blir om nån tvingas till ett föräldraskap som de inte vill eller är mogna för. Och tro mig det är inte vakert.