Mittemellan!
Jag är mamma till en tonårstjej nyss fyllda 15år. Hon bor hos mig & har gjort det sen hennes pappa & jag flyttade isär våren -97. Hon har aldrig bott där permanent.
Han flyttade från Värmland till Goland vintern -00 & sen dess har han köpt hus & fått 2 nya barn som är 1 & 4år idag. När tösa är där är det alltid roligt, hon är där på lov & hela sommarlovet. De ses ungefär 4-5 ggr/år. Alldeles för lite enligt mig. Men han är nöjd så & det går inte mkt att göra något åt eftersom hon går i skolan.
Jag bor med min tonårsdotter min man & våra gemensamma barn 9 & snart 11år. Han har alltid varit som en far för min tidigare dotter eftersom hon var ganska liten när vi träffades. Han har varit enastående & ställer upp mer på henne än våra gemensamma barn. Han kör henne till stallet & är med henne där vissa dar i veckan. Vi har ingen egen häst utan hon är på närliggande ridskolan! Han finns alltid där för henne & det är hon medveten om fast kan känna ilska över att det är hennes småsyskons pappa & inte hennes! Svårt att förklara begripligt!!
Nu har tösa börjat bli skoltrött vilket jag anser som ganska normalt när man går i 8.an & slutet på terminen närmar sig...hon har inte berättat något för hennes biologiska pappa & eftersom han inte har brytt sig om att fråga henne hur det går i skolan anser inte hon att han har rätt att veta. Han har sviktit henne minst 1 miljon gånger så jag kan förstå hennes resonemang men det här jag hamnar mitti mellan...hur ska jag göra??
Min man vill att jag berättar för flickans far hur läget är & jag vill inte heller svika min dotter!!!! Det känns som jag gör det om jag berättar för hennes pappa.
Läget inte är inte mega akut i skolan utan det är några få ämnen som hon ännu inte uppnått nivå G på.
Jag har alltid funnits för min dotter & ställt på henne, visat henne att jag alltid finns där när hon behöver mig därför blir det här beslutet så svårt att ta. Hennes far har gång på gång svikit henne & jag aldrig, så jag vill inte att hon förlorar förtroendet för mig. Vi har en jätte go relation. Hon är duktig & snäll på många olika sätt, jag är verkligen stolt över henne. Hon är ingen typisk ungdom som drar ute på samhället sent på kvällar & helger utan är för det mesta hemma om hon inte är hos någon kompis!
Snälla råd mig i denna kniviga situation!