Vad gör du i följande situation?

Jag väljer barnet. Eftersom detta är en helt fiktiv situation kan vi ju säga att jag inte har ett eget barn, och i så fall kan barnet få min plats. Varför? För att barn i mina ögon är viktigare än vuxna människor.

Jadu, det rimligaste är väl att alla vuxna i livbåten turas om om att hoppa i vattnet och ligga och guppa i vattnet? Liksom, de kan ju hålla i båten. Förhoppningsvis kommer någon och räddar oss inom en inte alltför lång tid och förresten så är väl folk ändå blöta om de varit i vattnet och sedan kommit upp i livbåten. Eller ja, det är ju så det brukar vara i alla fall. Så ja, jag hade nog föreslagit det ifall det inte var mitt i vintern och svinkallt. Då vet jag inte hur jag hade gjort. Men som sagt, mitt svar är: föreslå att en vuxen i taget hoppar ur livbåten och flyter med en stund för att sedan byta plats med en annan vuxen. Så får man något att tänka på också.

Ja, en väldigt fiktiv situation som man troligtvis aldrig kommer att behöva befinna sig i. 

Lägger ingen värdering i svaret, bara en fråga. Varför är barn viktigare än vuxna?

Därför att barn har framtiden framför sig och vuxna i regel bakom sig. Jag tycker personligen att ett avbrutet barnliv är mer tragiskt än ett avbrutet vuxenliv, även om jag gråter som en gris när vuxna vänner omkring mig trillar av pinn, vilket sker ledsamt ofta den sista tiden..
Tycker dock att pluvdo hade en mycket bra lösning på problemet. Vi kan turas om att guppa tills vi blir räddade

Jag som vuxen, frisk människa har större överlevnadschans där i vattnet än ett barn. Dessutom skulle jag som förälder skulle inte kunna leva med att ha haft möjligheten att rädda någon annas barn men inte tagit den. Därför skulle jag hoppa i vattnet själv och ge barnet plats. Jag har inte rätt att kasta någon annan i vattnet så att erbjuda barnet min plats är det jag kan göra.

Hade det gått hade jag naturligtvis gjort som pluvdo föreslog. Hade det inte gått så måste jag erkänna att jag inte hade offrat mitt eget liv för barnet. Jag hade varit beredd att gå långt för att rädda barnets liv, frysit så jaghade fått köldskador och kanske fått amputera något t.ex. Men inte offrat mitt liv, jag vill leva för mycket.

Bara för att man är vuxen behöver man inte ha det mesta av sitt liv bakom sig, jag själv är 23 år, jag har förhoppningsvis det mesta av livet framför mig.

Jag svarar nog som jag gör i alla trådar där TS sätter upp ett begränsat och mycket fiktivt scenario: jag knuffar TS i vattnet och får på sätt plats med barnet i livbåten.

(Ja, jag brukar alltid se till att knuffa in TS i de brinnande husen, framför det skenande tåget som inte går att stoppa etc etc. Av REN princip.)

I verkliga livet, utanför de hypotetiska scenariorna, hade vi med största sannolikhet försökt få upp barnet i livbåten om det visat tecken på liv. Tror inte någon hade varit beredd att offra sig och inte heller varit beredd att titta åt andra hållet. I verkliga livet hade antagligen ungen varit drunknad eller ihjälfrusen sedan länge, och livbåten klarat av tio - femton kilo till.

Om någon av de vuxna är skadad och inte kommer att klara sig kräver jag en omröstning bland alla för att bestämma ifall barnet ska få den personens plats. Jag offrar inte mig själv om det inte är mitt barn eller någon jag älskar. 

Jag hänger på det valet.