Ska man alltid få "skaffa" fler barn?
Ponera detta;
Ett par bestämmer sig för att de vill ha barn. Kvinnan blir gravid och under graviditet upptäcks det att kvinnans livmoder är missbildad och att en fullgången graviditet är en omöjlighet. Bebisen förlöses med kejsarsnitt i vecka 32 och tillbringar flera veckor på neonatal-avdelningen, behöver ganska mycket medicinsk hjälp i början, men klarar sig bra sen.
När paret så bestämmer sig för att skaffa ett syskon åt det första barnet upprepas naturligtvis samma sak, med skillnaden att bebisen redan i vecka 31 är på väg ut. Kvinnan är trött på att ha sammandragningar och "kan inte sova" och vill därför att bebisen plockas ut tidigare än planerat, eftersom hon mår dåligt.
Någonstans tycker jag att det får räcka. Att medvetet utsätta ett litet barn för riskerna med att födas för tidigt och dessutom vilja skynda på det hela på grund av att man själv inte "mår bra" det tycker jag är så jäkla fel. Det är en sak om det finns en risk att barnet kommer födas för tidigt, men när man vet att det inte kommer gå hela vägen, varför vill man utsätta sitt barn för det? Och varför i hela friden låter man kvinnan gnälla sig till ett kejsarsnitt mycket tidigare än planerat på grund av att hon inte mår bra? Om det är fara för bestående men och för kvinnans liv är det en helt annan sak, men om det "bara" handlar om att hon sover dåligt eller mår illa? Och om det dessutom är så att kvinnan inte lyssnat på sin barnmorskas uppmaning om att ta det väldigt lugnt för att inte sätta igång något för tidigt och i stället farit omkring och varit väldigt aktiv på alla olika (och icke nödvändiga) sätt man kan tänka sig, då blir jag faktiskt rätt sur.
Vad säger ni? Vad tycker ni? Är det alltid en rättighet att skaffa fler barn, trots att man utsätter barnen för de risker som hänger samman med för tidig födsel?
