Försvunnen rädsla?
Jag har en konstig fråga kanske men något jag funderat på:
Borde inte ALLA omföderskor vara rädd för att föda igen? Eftersom det gör så fruktansvärt ont. Finns det någon mekanism som gör att de flesta inte är rädda utan vågar skaffa fler barn?
Jag har fött två barn. Medan jag födde barn nr 1 och precis efteråt tyckte jag det var det värsta jag gjort. Smärtan var ju olidlig! Jag ville aldrig mer föda barn.
Sedan hände något konstigt ytterligare några veckor senare, jag tyckte i efterhand att "så farligt var det inte" utan faktiskt ganska mysigt, något jag gärna skulle göra om.
Jag födde barn nr 2. Samma sak då. I födande stund förstod jag inte hur jag var så dum som skaffade ett till barn. I några veckor efter gick jag och tyckte synd om alla med gravidmage eftersom de hade det hemska framför sig.
Men nu är andra barnet 5 veckor och jag tycker ändå det var ganska underbart att föda och nästan sogligt att jag inte ska göra om det (vi ska inte ha fler barn).
Mina förlossningar gick bra förutom att jag inte hann få någon smärtlindring vilket ju inte spelar någon roll i efterhand. Men det gör ju så fruktansvärt ont att föda barn!
Min fråga är alltså om det finns någon slags mänsklig mekanism som gör att många människor i efterhand förvandlar en hemsk upplevelse till en underbar? (Eventuellt så att folk ska fortsätta reproducera sig) För när jag pratat med andra om min upplevelse är det många som känt igen sig. Jag menar alltså själva barnafödandet och inet lyckan när man väl har sitt barn.
Hoppas du förstod vad jag menade!