Får/fick ditt barn "tatuera" dig med en penna?

Nej, fattar inte vad det ska vara bra för. Finns gnuggistatueringar om han vill ha det.

Jag är en sådan som talar innan jag tänker

Mina barn får ofta tatuera något på mig. Ibland när de åker till sin pappa så tatuerar jag något på den stora och hon på mig, så vi kan titta på tatueringen när vi saknar varandra.   Den lilla förstår inte det där ännu men får också rita om hon vill, dessutom gör storasyster ofta tatueringar på henne.

Det går ju bort så varför inte??

För att man är allergisk mot typ allt och inte vill att ens barn också ska få eksem i tio år och lida oerhört medan läkarna skiter i att utreda och bara skriver ut kortison medan man gråter när man ser sig i spegeln vissa dar hela sin tonårstid?

Jag är besvärsfri idag men det är inte tack vare vården.

Om inte färgen är gjord för att ritas med på huden så skulle jag aldrig uppmuntra barn till att göra det, det finns så mycket skit i vår vardag redan.

Fast de får ju inte eksem för att de ritar på dig..?

Min son får skulle INTE få rita på sig själv, men däremot på mig, om han ville.

Ha, vilken unge ritar inte på sig själv ? Vi ritade ibland ända upp i tonåren. Fult? Ja! Farligt? Knappast. Får de eksem var de troligen överkänsliga från början och hade fått eksem av att vända sig om i rummet. Däremot uppskattar jag inte att bli ritad på när som helst, särskilt som det lika gärna hamnar på kläderna när barnet är litet. Det är mer en estetisk fråga än fråga om det är farligt (farligare att klättra på en stol vid diskbänken). Lek som lek...

Orolig? Nej.

Jag undrar helt enkelt om det är vanligt att barn ritar på sina föräldrar.

Min son får göra det på min arm eller mitt ben. Lätt att tvätta bort. Och jag gillar å se min son ha kul. Och han gillar tatueringar.

Absolut, tycker det är jätteskönt att bli "tatuerad"

Klart, om dom vill får dom de

De verkar ha lite otur när du tänker- jag är redan överkänslig, okej? Och vill inte att mitt barn ska få samma elände.

Sen brukar det rent generellt vara bra att vara konsekvent som förälder, d.v.s. om inte a får göra på b så får heller inte b göra på a.

Varför man lär bebisar riva sönder papper är t.ex. helt obegripligt för mig, i synnerhet när samma föräldrar två år senare gnäller över att deras barn rivit sönder älsklingsboken eller elräkningen i små små bitar.

Japp, det får hon, hon har nämligen sett mig ett antal gånger kludda ner saker jag behövt komma ihåg på min arm och då också velat rita på min arm/att jag ska rita på hennes arm. Så då får hon göra det också.

Jag förstår faktiskt inte ditt inlägg? Vem är det som har "otur när de tänker"? Dina barn? Eller jag? (I så fall är det oerhört otrevligt och onödigt att skriva).

Svaret på frågan antar jag är "nej, min barn får inte rita på mig", eftersom du är överkänslig.

Det förstår jag. Men vad jag inte förstår är varför dina barn skulle få eksem eller allergi för att de ritade på dig? Det är ju DU som får det i så fall.

Min son kan förstå att det är skillnad på att t.ex. rita på papper och att rita i en bok som man skall läsa. Jag är övertygad om att han också skulle förstå skillnaden på att "tatuera" min och på att rita på sig själv eller på sina kläder.

Sedan har jag aldrig varit med om en föräldrer som lärt sina barn riva sönder saker, och jag håller med om att det låter märkligt...?

Jag älskar att rita på folk. Men jag vet inte om jag skulle tillåta det. Kanske ibland. Men kan det hålla sig till ibland?

Läste fel, men det blev rätt svar ändå

Än så länge har ingen ens försökt eller kommit på tanken, men skulle dom vilja rita en liten figur någon gång så skulle dom kunna få göra det, ja. På sig själva ritar dom ju lite titt som tätt... 

Finns ju papper liksom..

Det finns bananer liksom