Är det bara vi som inte har några rutiner alls i princip?

Nu har vi även en 2 månader gammal bebis hemma, så nu är dagarna verkligen ostrukturerade. Men vi mår gott och gör vad som faller oss in istället. Dock har både jag och dottern rejäla humörsvängningar när vi blir hungriga, så regelbundna matintag är ett måste för familjefriden. :)

Vad tänker du på för slags rutiner?  Nu med rätt stora barn är vi hyfsat slappa och flexibla, när de var små hade vi väldigt tydliga rutiner eftersom det var nödvändigt för att barnen skulle trivas och sova gott etc. För mig är rutiner också ett sätt att slippa konflikter och göra saker smidiga. Men det finns ju inget självändamål, trivs man utan är det väl inte mer med det.

Jag tänkte först att vi inte har några rutiner, men när jag funderat lite så har vi ju en del som kommit till för att det är mest praktiskt för oss så: Vi äter frukost när vi vaknar, och middag oftast vid 18-tiden (på vardagar) eftersom alla brukar ha kommit hem då. Dottern brukar oftast duscha var 3:e dag (om hon inte är extra smutsig, då blir det oftare) och hon brukar gå och lägga sig vid 20-tiden (på vardagar) eftersom hon är trött då.

Vi har massa rutiner och för oss funkar det jättebra. Att vi väldigt fort kom in i rutiner tror jag mest på att första barnet verkligen behövde det (fast då trodde jag nog att alla barn behövde det). Tredje är mycket lättare att rucka på rutinerna. Eller så tvingas hon bara göra det för att hon blir meddragen överallt men jag tror att det går ganska bra pga hennes personlighet.
Vi äter vid matbordet tillsammans nästan alltid.  Det känns bäst av flera skäl som tex kladd och gemenskap. För mig är det lika mycket självklarhet som att borsta tänderna efter frukost och innan man går och lägger sig men eftersom det sker likadant varje dag så kan man kalla det en rutin. Dessutom äter vi nästan alltid på samma tider.
En annan rutin är ju att gå till och från skolan samma tid varje dag, göra läxor med skoltjejen varje dag.
Läggdags är helt klart en fast rutin med fast släcktid, annars blir det kaos på morgonen. Vi försökte länge få 7åringen att kunna vara vaken lite längre på kvällen (hon har haft samma läggdags sen hon var 10 månader!) men det blev bara gnäll varje morgon tills vi gick tillbaka till gamla tiden. Nu äntligen kan hon vara uppe lite längre vilket gör att vi hinner läsa för 5 åringen och 2 åringen innan det är dags för 7 åringen att få sin saga.

Vi är nog ganska rutinbundna tror jag. Känns bara skönast så. Barnen vet också vad som förväntas av dom så att säga. Däremot är vi ju dock flexibla, rutiner ska man ha som hjälp i vardagen, inte en regelbok man måste följa alltid.

T ex bara för att lillen (9 mån) ska sova ca 20.00 varje kväll betyder det ju inte att vi måste vara hemma till dess om vi är bortbjudna. Då har vi med t ex pyjamas och tandborste där vi är och lägger honom där med samma rutiner som hemma. Sedan när det är dags för hemgång sätter vi han i bilbarnsstolen, åker hem och lägger honom där. Utan att han ens vaknar hehe

Varje familj får hitta sina egna sätt som fungerar för dom :)

Vi är nog ganska rutinlösa tror jag, självklart beror det väl på vilken typ av barn man har men min stora son tex  kunde sova lite när som helst varsomhelst och det tyckte jag var jätteskönt och tyckte då att vissa av mina kompisar som var otroligt rutinbundna var lite knepiga. De var tex alltid tvugna att gå hem vid en viss tid för att barnet behövde sova dagsvilan i sin egen säng...

Sen kommer ju vissa rutiner autormatiskt och vissa ändras och vissa tas bort med tiden. Nu tex har storebror börjat bli lite avis på att lillebror orkar vara uppe längre på kvällarna och då kör vi tandborstning och sagoläsning i soffan med honom istället för att han ska behöva gå och lägga sig 'tidigast' Han orkar verkligen inte vara uppe länge lilla plutten

Vi har rutiner, men det är för det mesta sonen som har satt dem. Vi har låtit honom styra, och därefter har vi helt enkelt hjälp honom att hålla "rutinerna" för att han ska må så bra som möjligt. Dvs vi anpassar oss efter hur han verkar funka bäst.

Tex så lägger vi honom vid 20:30 de flesta dagar, eftersom det är då han brukar vara lagom trött men inte övertrött. Vissa dagar är han piggare och då ger vi det en halvtimme till eller så. Han styr.

Han bestämmer när han vill gå upp, men vi vet att om han går upp innan 7:00 så är han eg inte utsövd,. så vaknar han innan dess försöker vi få honom att somna om.

Middagsvilan får han sova så länge han vill men vi har försökt att anpassa den till en tid som stämmer med dagis för att inte det ska bli en jobbig skillnad, samt att han inte ska sova för sent på eftermiddagen och förstöra nattsömnen. Här har vi alltså prioriterat att han ska få sova tills han vaknar av egen maskin.

Ett liknande tänk har vi på matsidan.

----

Sen kommer det ju sådana rutiner som vi själva lagt in. Tex att man tar på kläder på morgonen, borstar tänderna 2ggr/dag, byter till pyjamas på kvällen, att vi sjunger vid nattningen för att signalera att det är dags för nattsovning osv. Det är ju inte sånt han har valt, men det är ju antingen sådant som behövs i ett normalt liv, eller som vi tycker är bra/underlättar för honom. Tex skulle han gärna gå i pyjamas hela dagen, men åtminstone i början så var just pyjamas ett bra sätt att visa på övergång från dag till natt och hjälpa honom att få en dygnsrytm.

Nä, vi har inte heller så mycket fasta rutiner mer än självklarheter förstås. Vi äter, sover, skiter, ute och leker när det passar oss. om man har för mkt rutiner, fasta tider mm mm fattar jag inte hur man kan leva ett normalt liv, göra spontana saker...Våra barn mår inte sämre av att inte vara omgädade av fasta rutiner utan vi ger spelrum åt den egna fantasin.

Här kör vi med flexibla rutiner. Vi har helt enkelt ett gäng med saker vi brukar roa oss med men ordningen på dessa varierar starkt beroende på vad vi känner för att göra.

Vi har inte heller haft så mycket rutiner, jag tycker det räcker med de rutin som blev i och med att sonen började förskolan. Tycker också att det blivit mer "måsten" ju äldre han blivit. När han var bebis hade vi nästan inga rutiner alls, flöt på bra ändå.

På vardagar har vi numera ganska strikta rutiner då min 3 1/2 åring mår bäst av det. Hon behöver lägga sig i tid för att orka upp på morgonen (morgontrött!) och det är lättast för henne att komma till ro i sängen med en förälder som läser sagor.

På lov är vi mer flexibla. Mattider är dock ganska viktigt då hon oftast bryter ihop typ 15 min efter mattiden annars... Blir hon för hungrig kan hon inte äta och hon är redan en spinkis!

Problemet är att varken jag eller pappan är några fan av rutiner direkt, men vi försöker anpassa oss efter vårt barns behov.

Vi har inga hårt inrutade rutiner och inga som vi inte kan rucka på. Förutom att gå till jobbet, äta middag och såna där självklara saker.

Vi har rutiner eftersom vi upplever att en förutsägbar tillvaro ger våra barn trygghet. Vi är dock inte militanta på något vis och exempelvis läggdags sker när barnen är trötta, inte vid ett särskilt klockslag oavsett. Våra rutiner anpassas dessutom till barnen, inte tvärtom.

Jag tror att rutiner är nyttiga mer än viktiga. Jag tror att barnet känner en trygghet eller har lättare senare i livet att bygga upp trygghet.