När kastar du ut killen?

Annat. Jag tror inte jag skulle hamna i den situationen och om jag gjorde det så skulle nog personen vara värd att betala för. Annars skulle det nog inte gått i närheten så långt för nåt annat skulle oklickat.

Har han den inställningen är snarare frågan om hans ens kommer _in_! Men visst, man kan ju bli blind och kär, och inte se det uppenbara. Efter nåt år borde det väl dock framgå vad det är för en looser man släppt över tröskeln, och då är det tack och hej!

Skulle vilja säga att jag inte skulle stå ut med det men utsätter just nu min egna sambo för värre, och har börjat rannsaka mig själv på alldeles för grundliga nivåer.

levde men en sån kille i 8 månader sen gick de fan inte längre. låg bara på soffan, spelade spel osv. nej tack!

Det beror helt på hur han är i övrigt. Om han vore en lidelsefull konstnärssjäl med ambitioner skulle jag mycket väl kunna tänka mig att försörja honom i all evighet

Jag hade börjat undra hur han mår.

Hur länge som helst, han är din kärlek och det gör inget att han inte kan försörja sig

Men då utgår jag inte ifrån exakt det som står här, utan om min man skulle vara såpass sjuk och att hans tår mellan 2 stolar, försäkringskassan och arbetsförmedlingen.

Är det av lathet ger jag honom max 1 år

han står*

www.familjeliv.se/Forum-4-51/m58840521.html

Annat. Det finns ingen särskild tid innan jag slänger ut honom utan om han stannar eller inte beror på andra saker. Ska jag försörja honom förväntar jag mig ju först och främst att han i princip sköter hushållet själv. Sen är inte pengar så viktiga för mig men däremot blir han ju en jävligt trist person om han bara går hemma och pillar sig i rumpan. Han skulle behöva ha någon hobby eller frivilligt arbete han ägnade sig åt. Han kanske har författardrömmar eller målar tavlor?

Ärligt talat skulle jag inte vara helt emot att ha en hemmaman om jag själv hade en schysst inkomst som du beskriver. Det skulle ju öka mina chanser att verkligen satsa på karriären fullt ut, om jag hade någon annan som körde hela markservicen och kunde lita på att det fanns någon där för barnen om jag jobbade över eller reste i arbetet.

Fast så uppfattade inte jag frågan. I det fall som du säger så är det självklart att man försörjer sin man, tycker jag! Lika väl som att min man försörjer mig nu när jag är just i den situation du beskriver.

Är det pga ren lathet och en allmän brist på ambitioner och engagemang, kommer saken i ett helt annat läge.

Jag kanske även skulle kunna tänka mig försörjningsbördan om han var en konstnär/musiker/författare som kämpade stenhårt för att komma någon vart.

Däremot inte om han (som en pojkvän till en kompis gjorde) gick om kring med en diktbok under armen hela dagarna och satt på krogen och pratade om att hans konstnärssjäl gick sönder om man var tvungen att arbeta, men inte kreerade något mer konstnärligt än rökringar från ciggen.

 

Precis, man ger och tar i ett förhållande.

skulle nog sett till att han använde sina 3000 varje månad till körkort. sen kan jag betala resten. men då ska det ju ta max 4 månader också, mer pengar än så behövs inte till körkort.
sen ska han söka alla jobb som han kan ta som ligger inom en timmes resväg, gör han inte detta så ska han ut direkt!

Hehe fast jag hade nog kunnat tänka mig att försörja den snubben om han i övrigt var en fantastisk och generös partner (och älskare) och skötte hushållet på egen hand. Att han ska "lyckas" i termen att dra in redigt med stålar förr eller senare är inte så viktigt.

Men jag misstänker väl att hans ömtåliga konstnärssjäl behövde vårdas ömt även i relationen och att det inte fanns så mycket utrymme för någon annans problem eller svagheter?

Det känns inte lika frestande.

Haha, han var en sån där ständigt "missförstådd" och "ouppskattad" konstnärssjäl, som tänkte söka in på scenskolan, men "ville fila lite på texterna först". Han skrev även prosa och filade på "den stora generationsromanen", men ingen fick någonsin läsa ett enda ord. Det vara alltid såååå synd om honom, och han krävde omvårdnad som en liten bebis.

Behöver jag säga att min kompis rätt snabbt dumpade snubben?

Jo, jag anser mig vara rätt effektivt immun mot den retoriken eftersom min mor har levt tjugo år med en man med stora planer- och försörjt honom medan planerna gått upp i rök och öl.

Men jag har faktiskt sparkat liv i två urspårade studenter själv och fått dem i arbete, vete sjutton hur det gick till men så blev det.

Hm, ja då vet du.  Verkligen häftigt att du lyckats sparka liv i folk. How come I'm not surprised?

Då jag tycker det är grymt osexigt med människor utan ambitioner och jag har svårt att respektera parasiter har jag svårt att tänka mig att jag ens skulle hamna med en sådan människa, men om jag hade fått ett hjärnsläpp och hamnat där hade jag förhoppningsvis snabbt vaknat och kickat ut honom.