Ni som har små barn som växelbor - hur mår era barn?

"pyre"???? ;(

Guldklimp då?????!!!

Ja, vem vet vad det betyder för dem. Det är väl också individuellt hur dom hanterar situationen.
Min son började vara med sin pappa vv vid samma ålder, då 2-3 nätter i veckan. Jag tyckte alltid det var svårt vid hämtningen, att han liksom inte var kontaktbar de första timmarna, att han ignorerade mig. Det gick över, men så där var det första halvåret. Nu är han äldre och det är bättre.
Men som sagt, vi vet ju inte vad detta kommer att betyda för dem. Delad vårdnad i så låg ålder har inte varit vanligt förr, vi har inte sett hur de blir som vuxna.

Men din lilla verkar må bra?

jag har för mig att jag läst någonstans att de kan reagera med att ignorera några timmar - just för att visa att det inte är ok att mamma försvinner (eller pappa för den delen). Det är väl inte förrän i 3-4-årsåldern som de blir medvetna om att man kommer tillbaka och det är väl först då egentligen som växelboende är OK enligt barnpsykologer?
Har bokar tid hos Louise Hallin i höst för att konsultera henne i fallet.

Ja, mest är det väl som sagt gissningar, om än kanske välgrundade, vad som är bra för dom och inte.
Ja, han mår bra nu. Det är lite svårt att veta om en lite osäker natur är medfödd eller orsakad av situationen. Numera är han hur som helst tryggare (han är 3), och det är sällan problem vid bytena.
Louise Hallin vet jag inte vem det är, men det är förstås bra att ha någon att konsultera med. Jag fick mycket hjälp av en psykolog på sonens BVC. Kolla med dem!

Det känns inte så kul att utsätta sitt lilla barn för något så våghalsigt som vv.
Man måste hålla i minnet att alternativet skulle vara sämre.

Min 3 åring har reagerat så i bytena mellan mig och sin pappa. Hon har varit klängig och skrikig, arg och ledsen. Det har tagit några timmar, sen har hon blivit gosig och kramig. Men det är ovant för henne också, så jag försöker bara bekräfta hennes känsla och visa att jag finns kvar oavsett...

Mitt barn var 2,5 då kontakten med pappan utökades och sov över, de var för tidigt. Det vart oroligt och otryggt. Tycker de kan vänta ett tag till ca 4-6 års åldern då man kan förklara för ett barn och de förstår då bättre. Och speciellt då mor och far har dålig kontakt med varandra och pappan inte vill ha fungerande kommunikation med mamman ( som i vårt fall).