• Mandel

    Ska det vara så här att vara mamma?

    Jag är så innerligt trött på att vara arg och tjatig hela tiden så jag behöver hjälp med hur jag ska få barnen att göra som man ber dem om utan att behöva bli vansinnigt arg på dem först.

    Det handlar om så enkla saker som att klä på sig kläder eller pyjamas. Sitta still när man äter och inte skrika rakt ut hela tiden. Att hålla en liten grundordning på sina leksaker, hålla sig någorlunda lugn när man är hemmifrån m.m.
    Barnen är snart 4 och 7 år gamla så jag tycker inte att det är orimliga "krav" som jag har på dem.

    Jag säger till att  nu är det snart dags för xxx. Sedan säger jag att nu ska ni xxx. Inget händer.
    Jag säger till igen och fortfarande ingen reaktion. Jag frågar varför jag måste bli arg på dem innan de gör som jag ber dem om, men det har de inget svar på. Har jag tur så börjar de göra det jag bett dem om, men efter 20sek är det som bortblåst och de fortsätter tramsa/leka.
    Jag påpekar att om de inte sätter fart ex vid läggdags så blir det ingen godnattsaga. Då vrålar de rakt ut, men sätter fart gör de inte. Och jag har flera gånger hoppat över sagan för att visa att jag menar allvar. Det bryr de sig bara om just den sekunden jag säger varför de inte får någon saga och då tjuter de. 2 min senare är det som bortblåst.
    Jag talar om för dem att jag plockar undan leksakerna om de nu inte kan hålla ordning på dem, håller de ordning på dem? Nop, och tro mig. De har varit utan leksaker många gånger i sitt liv, men det bekommer dem inte ett dugg det heller.
    Jag har även förklarat att det är bättre att plocka undan det man hålle rpå med innan man börjar med något nytt, men det fungerar tydligen bara i skolan/på dagis.
    När jag införde TV-stopp blev det ett hallå just när jag talade om det. Sedan har de kanske någon gång frågat varför, men de bryr sig inte och klarar sig utan tv:n.

    Gör de som jag ber dem om vilket kanske händer max 10% av alla gånger så berömmer jag dem. Ibland blir de även belönade. Varför hjälper inte det? Jag föklarar även när jag belönar dem varför de blir belönade. Nu var ni duktiga och gjorde som mamma sa och då kanske man blir belönad. Jag förklarar även det motsatta ibland när de inte gjort som jag bett dem om. Gör man inte som mamma ber om så får man ingen belöning.
    Jag förklarar vad som gäller och ändå fungerar det inte.

    Jag har även bett dem att sköta sig för min skull om vi är och handlar. Det hjälper inte. Jag har förklarat att alla andra i affären inte har lust att höra på deras skrik och se dem springa omkring och snubbla över dem. Ja, jag är så hemsk att jag skäms över hur de beter sig när vi är ute bland folk att jag undviker att ta med dem. Men ibland måste jag...

    Den äldsta är väldigt ordningsam i skolan säger de och håller ordning på både saker och andra barn så varför fungerar inte det här hemma?

    Jag är så trött på detta så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är trött åp att tjata och trött på att hela tiden gå och plocka upp saker.
    Hur gör ni andra? Snälla hjälp mig med tips och idéer. Vad gör jag för fel? Måste ett hem med barn i bestå av leksaker och smutstvätt och smulor över allt? Jag är inte överpedantisk och ställer för höga krav tycker jag.


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Svar på tråden Ska det vara så här att vara mamma?
  • skånegås

    Känner igen... Men jag har slutat tjata (oftast). Det funkar hyfsat om man har vissa regler som att när leksakerna är upplockade är det tv och då blir det tv när leksakerna är upplockade inte innan eller annars. Då får de välja om de vill se eller inte.
    I affären accepterar jag inte att de skriker och uppför sig illa. Då går vi ut, vilket knappt har hänt..
    Men visst har vi grejer överallt. Mycket hänger ju på hur mycket som man orkar som förälder, plocka upp allt varje dag fixar inte jag iaf... men när vi städar hjälps vi alla åt mer eller mindre, dottern som hatar att dammsuga får vattna blommor istället..
    barnen är 4,5, 7 och 8,5 år har även en 6 v...

  • Minglanu

    Oh, hoppar in här med och hoppas på bra svar från andra. Själv gör jag ungefär som du TS och det hjälper föga, hehe. Har en son på 10 år, med selektiv hörsel, dåligt minne, extrem lathet och ett tjat som kan driva vem som helst till vansinne Älskar honom över allt annat, men slapp man tjata så mycket skulle det göra mycket för husfriden

  • Annica71

    Så är det ju tyvärr i vissa perioder. De testar oss föräldrar.
    Det som funkar på våra 2 tjejer som är 4 och 6 år är att förbereda dom. te.x 10 minuter innan de ska börja göra sig iordning för natten så säger man det: -om 10 minuter är det dags att förbereda natten. Och så upprepar man - 5minuter kvar, 3 minuter kvar osv.
    När dom inte gör det man ber om så försöker vi förklara VARFÖR vi ber dom göra det, vad som händer om dom inte gör det och även hur man känner. Te.x varför de måste ha hjälm när de åker sparkcykel. - om du ramlar och slår i huvudet så kan du skadas så illa så du kanske aldirg mer kan prata eller gå och vi vill ju inte att du ska skada dig, vi skulle bli ledsna då osv.

    Oftast när man tänker efter så skapar man de jobbiga situationerna själv har jag märkt. Man är trött, stressad eller vill egentligen göra något annat och känner att barnen "stör". Det får man försöka undvika. Sova ordentligt, äta bra mat och sänka kraven på alla "måsten" hjälper en hel del.

    Och gudarna ska veta att det är svårt att inte bli arg många gånger men lyckas jag behålla lugnet så blir situationerna oftast mindre jobbiga. Blir jag sur, blir de sura, blir jag arg blir de arga,m skriker jag så skriker de men ibland brister det ju, man är ju inte mer än människa.


    Annica med Tiffany 2005-07-10 och Melanie 2007-04-10
  • Mandel
    skånegås skrev 2011-05-12 09:35:06 följande:
    Man väljer själv om man vill tjata eller inte!!
    Fast om man inte säger till, hur ska man då få dem att göra det som man ber dem om?
    När en gång inte räcker utan man måste upprepa sig flera gånger. Då kallar jag det tjat.
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • altevi

    Jag tror att mycket ligger i just det som du själv skriver precis i början av TS: Du tjatar och är arg hela tiden. Det har blivit en ond cirkel och eftersom de är så vana att du tjatar och är arg, så blir det mer ett normaltillstånd än ett kraftuttryck som kan användas ibland.

    Jag tror inte på belöningar/bestraffningar, men väl på uppmuntran! Det är lite olika saker. Man ska inte behöva prestera för att få en "belöning" i form av t ex tv eller en leksak. Uppmuntran däremot kan vara bra att ge när barnen är just de de är, inte när de presterat. Så resonerar jag iallafall, och det fungerar här. Sen är det klart att det blir galet ibland, både för oss vuxna och för barnet, men i det stora hela har vi det skönt och repsktfullt och harmoniskt.

    Så, mina "tips" är alltså: Inget belöning/bestraffningssystem som har med alltför mycket materiella ting att göra eller som inte är direkt anknytet till situationen. Försök att sluta vara så tjatig och arg och visa dina barn uppskattning och kärlek och ömhet. Visa när du tycker att de handlar fel, men försök som sagt att lägga ner gnatet. Det hjälper ju uppenbarligen inte.

    Jag vet hur det känns att vara en trött mamma, men hur klyschigt det än låter så hjälper det faktiskt att ändra inställning och lägga fokus på dina individer till barn istället för deras ickeprestationer.

    Hoppas du hänger med i mina resonemnang och att du inte tar illa upp för att jag babblade på lite. Alla gör som de vill, men vi har det väldigt skönt tack vare att vi inte tjatar och gnatar. (Däremot markerar vi när något blir dumt och vi blir såklart också arga då och då. Vi är ju människor allihop) När barnen beter sig så som du beskriver är det ofta en indikation på att de inte är helt bekväma i situationen de heller.

  • Mandel
    altevi skrev 2011-05-12 09:47:08 följande:
    Jag tror att mycket ligger i just det som du själv skriver precis i början av TS: Du tjatar och är arg hela tiden. Det har blivit en ond cirkel och eftersom de är så vana att du tjatar och är arg, så blir det mer ett normaltillstånd än ett kraftuttryck som kan användas ibland.

    Jag tror inte på belöningar/bestraffningar, men väl på uppmuntran! Det är lite olika saker. Man ska inte behöva prestera för att få en "belöning" i form av t ex tv eller en leksak. Uppmuntran däremot kan vara bra att ge när barnen är just de de är, inte när de presterat. Så resonerar jag iallafall, och det fungerar här. Sen är det klart att det blir galet ibland, både för oss vuxna och för barnet, men i det stora hela har vi det skönt och repsktfullt och harmoniskt.

    Så, mina "tips" är alltså: Inget belöning/bestraffningssystem som har med alltför mycket materiella ting att göra eller som inte är direkt anknytet till situationen. Försök att sluta vara så tjatig och arg och visa dina barn uppskattning och kärlek och ömhet. Visa när du tycker att de handlar fel, men försök som sagt att lägga ner gnatet. Det hjälper ju uppenbarligen inte.

    Jag vet hur det känns att vara en trött mamma, men hur klyschigt det än låter så hjälper det faktiskt att ändra inställning och lägga fokus på dina individer till barn istället för deras ickeprestationer.

    Hoppas du hänger med i mina resonemnang och att du inte tar illa upp för att jag babblade på lite. Alla gör som de vill, men vi har det väldigt skönt tack vare att vi inte tjatar och gnatar. (Däremot markerar vi när något blir dumt och vi blir såklart också arga då och då. Vi är ju människor allihop) När barnen beter sig så som du beskriver är det ofta en indikation på att de inte är helt bekväma i situationen de heller.
    Tack!
    Tyvärr drabbas även barnen av min ilska gentemot maken. Arbetsnarkoman som inte lyfter många fingrar här hemma vare sig inne eller ute.
    Det blir för mycket med allt hans och barnens tillsammans och tyvärr är barnen de enda som finns på plats som jag kan försöka få att ta hand om sitt eget. Sorgligt, men sant...
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Disco
    skånegås skrev 2011-05-12 09:35:06 följande:
    Man väljer själv om man vill tjata eller inte!!
    Du är inte förälder va???? Eller har du exemplariska barn som lyder minsta vink ALLTID? eller skiter du het enkelti vilket huruvida de vil borsta tänderna, klä sig eller dyl???
  • Busflickan

    Aldrig tjata!!! Det förstör barnets möjlighet att lyssna. Utgå ifrån att dina barn vill samarbeta med dig, när de inte gör det så beror det på nånting? Vad? Hungrig? Trött? Letar efter uppmärksamhet?

    Att dra med barnen på äventyr är toppen. Jag har förlagt min telefon/nyckel när vi ska gå

  • Machapuchare

    Nej, det skall inte vara så att vara mamma! Men det är lätt att hamna i en ond spiral av tjat, arga känslor, belöningar/ straff och annat. Rekommenderar varmt Jesper Juuls böcker för att få hjälp att ändra synsätt!
    Om du ofta använder höjd röst så kommer barnen också göra det. Börja med att föregå med gott exempel! Om du vill att barnen skall hjälpa till, börja med att hjälpa dem. "Jag hjälper dig gärna att plocka undan dina leksaker, det är ju mycket roligare att göra det tillsammans. Så kan du hjälpa mig med att fylla tvättmaskinen sedan".

Svar på tråden Ska det vara så här att vara mamma?