Min tonåring har blivit ett monster...
Jag har en dotter på 16 år som de sista 1½-2 åren gått från superlugn till helvild...
Hon har i perioder varit helt oresonlig, skolkar, ljuger, stjäl pengar osv... Under en sådan period så är hon, allt från någon timme till några dagar helt omöjlig att diskutera med. Men sedan följer en underbar period då hon är helt klar, man kan få supernyanserade svar och hon visar en förståelse och är logisk som vilken vuxen som helst...
Hon drar sig gärna till människor som sitter på div jourhem, akuthem, har diagnoser och är i stort sett lika extrema som hon. Hon säger nu att hennes högsta önskan är att soc sätter henne hos en fosterfamilj alt jourhem.
Eftersom allt detta har påverkat hennes skolgång så har en skola som hon gick i tills för 1 år sedan gjort en soc-anmälan. Det välkomnade jag då jag tänkte att något måste ju komma fram och då kanske vi kunde få bra hjälp. Det gjordes en grundlig utredning, tog ca 6 månader, av henne, hennes hemmamiljö samt hela vårat/hennes kontaktnät av familj o vänner. Utredningen kom fram till att hon var en typisk tonåring och att hennes hemmamiljö var väldigt harmonisk och att vi tog tillvara på hennes bästa på ett bra och pedagogiskt sätt.
Ändå har eskalerat lavinartat och för ca 6 månader sedan så gick det så långt att hon stal en stor summa pengar och åkte till andra sidan landet. Hon köpte nytt kontantkort och slängde det gamla så att vi inte skulle kunna hitta henne. Efter en hel del detektivarbete så hittade vi vart hon tagit vägen och åkte dit för att hämta henne.
Jag har alltid varit noggrann med att ha kolla på vilka hon har kontakt med på nätet, vilka sidor hon går in på osv. Jag tycker att vi har haft en jättefin och öppen dialog om saker som man kan stöta på som tonåring. Hon säger till o med själv att jag ofta sätter ord på hur hon mår o vad hon gillar. Hon är väldigt öppen mot mig, under de bra episoderna, på eget insiativ och uttrycker att hon känner sig lyckligt lottad som kan prata öppen om så mycke med mig
Nu har vi haft ca 2 veckor då allt bara rasat. Hon försvinner, går ingenting i skolan, ljuger om det mesta och har även ändrat sin klädstil helt radikalt. Hon har gått från att gå i ganska mycke svart, typ emo/lolita goth till vad hon själv tycker är fjortisstil med höga klackar, korta kjolar, uringat mm. I skolan har de också reagerat på hennes beteende de sita veckorna, säger att hon är bara otrevlig, snäsig och ljuger om skolarbeten och om vart hon varit.
Samtidigt som jag klargör för henne att vi inte accepterar hennes beteende så älskar jag henne...
Jag vet bara inte vad jag ska göra nu???
Har någon varit med om liknande? Vad skulle ni göra om era barn agerade så här?
