Bättre med familjehem

Det handlar om barn som ex sett sina föräfrar supa år efter år efter år utan att nån sett det, handlar om barn som blivit misshandlade gång på gång utan att någon sett det, det handlar om psykiskt terror dom fått uppleva utan att nån sett det , det handlar om sexuella övergrepp utan att nån sett det.....
Det handlar om så många barn i vårat samhälle som verkligen fart illa i sina hem och alltid har varit osynliga i samhället!
Du har helt rätt!
Förstår INTE alls hur någon kan missupfatta din Ts och det du pratar om!!!!!!

Exakt var i ts står det att det handlar om det du skriver?
"Hur många här skulle hellre velat bo i familjehem, än i din riktiga familj?

Jag är definitivt en person. Det är så synd att föräldrar inte fattar, och att de tror att de är bra föräldrar, även om de är bland det sämsta skräpet som finns."

Definiera "skräp" kamn man ju göra som man vill!
Det ska vara mycket till innan ett barn kallar sina föräldrar för skräp!
Ts handlar väl i alla fall inte om tonårs tjafs, gnälliga vuxna och revolterande barn utan om barn som anser sig ah fart illa i sina hem!
Bland annat kan såna exempel som jag angav....
Men visst kan du läsa och tyda allt som du vill detta är ett diskussion forum där skilda åsikter faktiskt är tillåtna :)

Här är en som mycket hellre skulle ha bott i ett familjehem, gärna hos min sommarfamilj som jag var hos varje sommar från det att jag var 2 tills jag var 18. Min pappa var alkoholist och till stora delar frånvarande, min mamma har olika psykiska svårigheter samt sociala fobier. Jag var cirka 5 år när jag tog över ansvaret för min familj med handling, matlagning och städning. När jag var 9 träffade mamma en ny man som sexuellt utnyttjade mig när jag var 11 år. Jag hade två självmordsförsök i högstadiet, jag fick träffa en kurator en gång och fick då skriva ett kontrakt på att jag inte skulle göra fler själmordsförsök, kuratorn sa åt mig att inte vara så dramatisk och sluta söka uppmärksamhet. Ingen såg mig, varken skola, kurator eller soc.Jag känner fortfarande idag att jag kan inte lita på någon till 100%. Den enda som kan "rädda" mig om något händer är jag själv, jag kan aldrig unna mig att vara svag.

 Idag är jag utbildad lärare, har ett stabilt samboförhållande sedan 8 år och väntar mitt första barn, men det har varit en lång och krokig väg hit . Så jag har klarat mig men livet hade varit så mycket lättare om någon hade sett till att jag hade fått ett stabilt hem som barn.

Och jag är vuxen, och inser att jag skulle haft det bättre i ett annat hem.

Nej du, har du varit tonårsförälder än? Skräp är nog bland de lindrigaste orden man kan få höra... Sen har ts inte alls talat om vad hon hade för avsikt med tråden. Det går absolut inte att tyda att hon menar det du påstår. Som du skriver, det är fritt fram att ha skilda åsikter och tolka det som man gör.

Intressant.

Det är ganska tydligt, vad jag är ute efter. Fler VUXNA människor som inser att de skulle haft det bättre i familjehem, än med sin riktiga förälder, eller föräldrar. Jag är en av dem.

Och skräp, ja, föräldern var skräp. Bottenskrapet av människa.

Hur?

Ja du åt 4 egna barn och rätt många placerade!
Så jag vet nog vad jag pratar om när det kommer till tonåringar!

Men iaf. Det handlar inte om tonåringar som vill bo hos någon där de får göra vad de vill. Det handlar om att man skulle velat bo hos någon annan under uppväxten, och inte hos den där föräldern som är rent skräp.

Skärp er!
Ni är ot. Har ni något att bidra med till ts så är ni säkert hjärtligt välkommna. Om ni bara vill förpesta luften, vänligen gör det någon annanstans.

Hoppas du får någon att bolla med ts.

Jag har själv haft en mycket bra barndom men är själv familjehem idag.

P