Anonym (Försöker förstå)

Äldre 18 May 17:19

34 svar

Förbjuden dragning till en kollega trots lyckligt gift

Jag försöker förstå mig på mig själv och det är inte alltid helt lätt.

Måste börja med att skriva att jag verkligen är lycklig med min man. Han är en underbar människa som jag älskar över allt annat, han är min klippa i livet och har stöttat mig genom jobbiga stunder. Vi har samma intressen och värderingar i livet och har varit ett par sen vi var 17 och i höstas efter att ha varit ett par i 12 år gifte vi oss. Den lyckligaste dagen i mitt liv! Nu försöker vi bli gravida! Så jag har ALLT jag önskar mig och ingenting att klaga på utan borde bara stanna vid det och vara lycklig.

Men livet funkar ju inte så, man kan inte låsa in sig helt i sin bubbla och inte påverkas av saker och ting utifrån.
Jag har märkt att jag av någon anledning har ett sjukt behov av bekräftelse (kanske för att jag har en väldigt dålig relation till min pappa) från människor runt omkring mig. Jag tycker om människor och de mig.

Jag har aldrig varit otrogen och kommer aldrig att vara det, jag skulle inte kunna leva med mig själv då.

Nu till kollegan. Han är en charmig och väldigt social kille som nyligen börjat. Vi har verkligen hittat varandra och pratar och skojar om allt. han är egentligen inte alls min typ, men ändå kan jag inte låta bli att dras till honom och funderar väldigt mycket på vad han tänker. Han vet att jag är gift och har egentligen aldrig antytt någonting, men jag känner att det finns en enorm dragningskraft mellan oss, som på sistone ger mig pirr i magen.

Egentligen vet jag att jag inte vill att något ska hända, jag vill nog mest veta om han vill "ha" mig...som en egotripp liksom.

Känns helt sjukt att jag känner såhär!
Känner mig hemsk, men samtidigt inte mer än mänsklig...

Är det nån mer som kännt något liknande?

Varför händer sånt här när man bara borde nöja sig och vara glad?

Är jag otrogen genom att bara tänka dessa tankar?

de Robespierre

Äldre 19 May 14:27

#21

allmänt skrev 2011-05-19 14:19:17 följande:

Åh vad bra skrivet! :) Håller med håller med.

Jag tror att vi är rörande överens om att när vi tittar närmare på vad det är som finsn under ytan så inser vi att det är mer komplicerat än vad vi först kanske tror. Och att det inte finns något facit. Bara att det finns saker man INTE bör göra samt saker man kanske borde undvika. Men det mesta hänger på var och en känner för det, baserat på det man har med sig i livet/från vår uppväxt - det som gör oss alla till unika individer.

Anonym (farligt)

Äldre 19 May 14:37

#22

de Robespierre skrev 2011-05-19 14:10:42 följande:

Du berör något intressant här. Att det är "farligt" för förhållandet att flirta med någon annan. Att det kan väcka något som inte borde väckas. Att det kan öppna ögonen på personen. Att det kan skapa ett behov som sedan drar dig och förhållandet (och livet) ned i avgrunden. Att så länge man avhåller sig från frestelser så finns det ingen risk.

Jag hoppas att ni förstår att jag drar detta till sin spets. Men det är dock intressant att fundera över. Hur en person som säger sig leva i ett perfekt förhållande och liv en dag blir helt omtumlad när den där personen kliver in i livet och allt det man tror sig ha haft inte längre stämmer. Vem är det då som har fel - och vem har rätt? Har man lurat sig själv under alla år - eller är det så att det är först nu ödet gör så att man upptäcker att det finns ett annat alternativ? Och eftersom man inte har vetat om det tidigare (eller inte velat vet det) så har man inte heller kunnat sakna det. Men nu finns det ingen väg tillbaka. Suget är skapat, behovet har fått sitt grepp.

Hur långt skall man gå för att inte utsätta sig för risken att upptäcka alternativen till det liv som man lever? Eller skall man helt enkelt konfrontera riskerna istället för att undvika dem och om det nuvarande förhållande är det förhållande som gäller så överlever det - annars var det redan dömt från början och det var snarare bara en tidsfråga?

Jag förstår att du drar det till sin spets. Men jag ser det inte som att avhålla sig från frestelsen att dra sig ur när man känner att det riskerar gå för långt. Jag har flirtat och kännt mig attraherad av andra, men som sagt dragit mig ur innan något hänt.

Men visst, kanske skulle nån av de män som jag flirtade med varit en ännu bättre match än min man. Det vet jag ju inte även om jag tvivlar på det eftersom känslorna svalnat illa kvickt när jag dragit mig undan och sett på det hela med "nyktrare" ögon.

Anonym (man)

Äldre 19 May 14:39

#23

allmänt skrev 2011-05-19 13:58:10 följande:

Nu skrev du inte till mig, men det var jag som hade skrivit det Hama2 höll med om så jag kände mig manad att svara ändå.

Det gäller åt både håll! Jag blir inte överförtjust när det händer. Men det måste få vara okej.

Skulle jag hindra min kille från att attraheras, fascineras och dras till andra kvinnor resten av livet, så skulle ju min kille bara ha valt mig en enda gång, när vi blev ihop. Min sambo har valt mig om och om igen. Han har tittat på utbudet med nyfikna ögon, och ändå alltid kommit fram till att "Mh, jättefint, men det är Calipso jag vill vakna vid varje morgon, dela mina fram- och motgångar med, hon som skall bära mina barn."

Jag vinner alltid i slutändan, mot alla tjejer, även dom han tycker är riktigt spännande. Och skulle jag en dag inte göra det, ja hur skall jag kunna undvika det? Genom att begränsa min pojkväns omvärld och privatliv? Att förbjuda honom att upptäcka andra människor än mig? Nej det låter som en manisk och väldigt osäker inställning.

Jag vill att min kille skall vara med mig för att han vill vara med mig, inte för att det är det enda han känner till.

Mitt svar till Hanna2 var mer fokuserat kring hennes rätt egotrippade inställning , sköt dig skälv skit i andra , man lever bara en gång inställning.....dvs man ska inte behöva ta hänsyn till andra människors känslor och behov , bara sina egna.

Ditt synsätt och hennes synsätt skiljer sig väsäntligt i den mån att du har en djupare och humanistiskt syn på tillvaron , i hennes fall ingen syn alls utom smöjligen sig själv....

Jag håller med dig i det mesta du skriver , jag tror oxå på att man måste kunna ge varandra frihet att känna , ingen kan äga eller kontrollera en annan människas känslor och tankar , då har man nog inte riktigt insett vad ett förhållande går ut på. Det jag menar är att det finns vissa risker som man ska vara medveten om , du verkar kunna hantera sådana känslor bra , men väldigt många klarar inte av det , och om man känner sig osäker på om man klarar av att hålla den balansen så bör man kanske inte heller ta den risken.

de Robespierre

Äldre 19 May 14:54

#24

Anonym (farligt) skrev 2011-05-19 14:37:16 följande:

Jag förstår att du drar det till sin spets. Men jag ser det inte som att avhålla sig från frestelsen att dra sig ur när man känner att det riskerar gå för långt. Jag har flirtat och kännt mig attraherad av andra, men som sagt dragit mig ur innan något hänt.

Men visst, kanske skulle nån av de män som jag flirtade med varit en ännu bättre match än min man. Det vet jag ju inte även om jag tvivlar på det eftersom känslorna svalnat illa kvickt när jag dragit mig undan och sett på det hela med "nyktrare" ögon.

Jag tror att du missförstod mig här. Det var inget som var riktat till dig utan snarare en allmän fråga som jag ställde eftersom jag menar att man kan se det på flera sätt. Sorry om du kände dig utpekad för det var inte mitt uppsåt

LjubaviMoja

Äldre 19 May 14:57

#25

Man ska aldrig säga aldrig.

anessssa.blogg.se/

Anonym (farligt)

Äldre 19 May 15:45

#26

de Robespierre skrev 2011-05-19 14:54:41 följande:

Jag tror att du missförstod mig här. Det var inget som var riktat till dig utan snarare en allmän fråga som jag ställde eftersom jag menar att man kan se det på flera sätt. Sorry om du kände dig utpekad för det var inte mitt uppsåt

Jag känner mig inte utpekad alls

Bara skrev om mig själv kontra det du skrev.

Tycker det du skrev var intressant!

Hama2

Äldre 19 May 16:34

#27

Anonym (man) skrev 2011-05-19 13:24:03 följande:

Gäller detta synsätt även om det appliceras mot dig oxå ?
Eller gäller det bara när man gör det mot andra ?

Självklart! Man kan inte äga någon, det är bara att inse. Skulle inte gå omkring och må dåligt om frugan gjorde detta. Sex är ju sex och måste inte nödvändigtvis ha med kärlek att göra, åtminstone inte i min värld. Smaken är ju som baken.

Goodgirlgonebad

Äldre 19 May 16:36

#28

Anonym (Försöker förstå) skrev 2011-05-18 17:19:45 följande:

Jag försöker förstå mig på mig själv och det är inte alltid helt lätt.

Måste börja med att skriva att jag verkligen är lycklig med min man. Han är en underbar människa som jag älskar över allt annat, han är min klippa i livet och har stöttat mig genom jobbiga stunder. Vi har samma intressen och värderingar i livet och har varit ett par sen vi var 17 och i höstas efter att ha varit ett par i 12 år gifte vi oss. Den lyckligaste dagen i mitt liv! Nu försöker vi bli gravida! Så jag har ALLT jag önskar mig och ingenting att klaga på utan borde bara stanna vid det och vara lycklig.

Men livet funkar ju inte så, man kan inte låsa in sig helt i sin bubbla och inte påverkas av saker och ting utifrån.
Jag har märkt att jag av någon anledning har ett sjukt behov av bekräftelse (kanske för att jag har en väldigt dålig relation till min pappa) från människor runt omkring mig. Jag tycker om människor och de mig.

Jag har aldrig varit otrogen och kommer aldrig att vara det, jag skulle inte kunna leva med mig själv då.

Nu till kollegan. Han är en charmig och väldigt social kille som nyligen börjat. Vi har verkligen hittat varandra och pratar och skojar om allt. han är egentligen inte alls min typ, men ändå kan jag inte låta bli att dras till honom och funderar väldigt mycket på vad han tänker. Han vet att jag är gift och har egentligen aldrig antytt någonting, men jag känner att det finns en enorm dragningskraft mellan oss, som på sistone ger mig pirr i magen.

Egentligen vet jag att jag inte vill att något ska hända, jag vill nog mest veta om han vill "ha" mig...som en egotripp liksom.

Känns helt sjukt att jag känner såhär!
Känner mig hemsk, men samtidigt inte mer än mänsklig...

Är det nån mer som kännt något liknande?

Varför händer sånt här när man bara borde nöja sig och vara glad?

Är jag otrogen genom att bara tänka dessa tankar?

Då är vi två! Jag är också lyckligt gift och skulle aldrig vara otrogen, MEN det är något med min chef som får livet att bli extra spännande just nu! Han är dessutom också gift så det är ingen bra kombo... Känner också en viss spänning mellan oss men det kan ju vara önsketänkande.

Jag har funderat på det där och jag har alltid tyckt att man är otrogen till viss del när man börjar tänka på andra fysiskt närstående människor (inte skådisar typ) och nästan känner sig lite småkär. Såklart är det ett svek i sig om partnern skulle få veta det. Det man inte vet mår man inte dåligt av och gör man inget av tankarna så tycker jag att man kan fantisera fritt. Dock kommer man nog till en gräns när fantasier inte räcker längre...

Kan man gå genom livet och aldrig mer känna attraktion till en annan människa om man stadgat sig? Nej, jag tror inte det. Sen är det förstås handlingarna som bevisar vad för typ av person man är. Känslorna däremot styr man inte över.

För min del skulle det räcka långt om min chef visade lite dominans-tendenser mot mig, den karamellen skulle jag suga på länge

Anonym (Här med)

Äldre 30 Apr 14:43

#29

Det som TS har skrivit skulle lika gärna kommit från mig! Jag är helt såld på min kollega och är likt förbannat lyckligt gift. Det är skittufft!!

Tyvärr tror jag att folk har börjat märka att det formligen sprakar mellan honom och mig när vi är i samma rum. Vi är båda upptagna och ingen av oss kommer att sabotera det liv vi har, men attraktionen är total och jag får verkligen se till att skärpa till mig.

Anonym (man)

Äldre 2 May 11:35

#30

Hama2 skrev 2011-05-19 16:34:46 följande:

Självklart! Man kan inte äga någon, det är bara att inse. Skulle inte gå omkring och må dåligt om frugan gjorde detta. Sex är ju sex och måste inte nödvändigtvis ha med kärlek att göra, åtminstone inte i min värld. Smaken är ju som baken.

Var kommer ägandeskap med i bilden ?
Jag tror knappas någon går in i ett förhållande med syfte att äga sin partner... vad det däremot handlar om är ett ömsesidigt förtroende om att bägge parter håller sig till vad de en gång kommit överens om. Hur man än vrider och vänder på det så kommer man inte ifrån att otrohet ÄR ett svek... dvs man bryter en överenskommelse.

Problematiken med otrohet är inte sexet utan det faktum att ens partner medvetet har valt att svika och ljuga.. DET är vad som gör den verkliga skadan.

Sasha06

Äldre 3 May 13:41

#31

Nej, man ska inte äga varandra men respektera sin partner fullt ut. Men sen tror jag att om hade flera kopplat ihop sex och kärlek så hade det varit mindre otrohet! För man kan ju verkligen inte älska sin partner om man går vid sidan om. Sen finns det givetvis dom som har en personlighets störning oxå som är otrogna.

Anonym (Nej)

Äldre 19 Jan 17:49

#32

Nej du är inte otrogen. Alla människor fantiserar.

Anonym (man)

Äldre 21 Jan 13:16

#33

Anonym (Nej) skrev 2019-01-19 17:49:17 följande:

Nej du är inte otrogen. Alla människor fantiserar.

Sant, men samtidigt är det ju inte helt ovanligt att man gärna vill besanna sina fantasier och att det som började som en fantasi övergår snart i handlingar. Framför allt om man får medhåll för det av andra utan frbehåll. Folk ser och hör ofta vad de vill se och höra. Tolkar efter det som känns bäst.

En platonisk förälskelse kan absolut ta död på ett förhållande, för när man är förälskad så idealiserar man den man är förälskad i och det medför nästan alltid att man ser ner på sitt befintliga förhållande eftersom den kommer verka ganska trist i jämförelse med idealet och fantasin. Det leder i sin tur till missnöje över sitt förhållande och att man börjar leta fel för att rättfärdiga sin förälskelse för sig själv, snart börjar man lägga skulden för det man känner på sin partner, för om personen hade gjort si eller så så hade man aldrig fått upp ögonen för någon annan och bla bla bla....och så har man ännu mer vatten på sin kavr för att göra slag i saken.

Så visst, fantasier är till viss del ofarliga så länge de förblir fantasier och inte omsätts i handlingar. Jag skriver till viss del för även fantasier kan påverka känslor och det kommer i sin tur påverka vad man känner för sin partner och förhållandet.

Anonym (Emma)

Äldre 21 Jan 13:19

#34

Anonym (man) skrev 2019-01-21 13:16:26 följande:

Sant, men samtidigt är det ju inte helt ovanligt att man gärna vill besanna sina fantasier och att det som började som en fantasi övergår snart i handlingar. Framför allt om man får medhåll för det av andra utan frbehåll. Folk ser och hör ofta vad de vill se och höra. Tolkar efter det som känns bäst.

En platonisk förälskelse kan absolut ta död på ett förhållande, för när man är förälskad så idealiserar man den man är förälskad i och det medför nästan alltid att man ser ner på sitt befintliga förhållande eftersom den kommer verka ganska trist i jämförelse med idealet och fantasin. Det leder i sin tur till missnöje över sitt förhållande och att man börjar leta fel för att rättfärdiga sin förälskelse för sig själv, snart börjar man lägga skulden för det man känner på sin partner, för om personen hade gjort si eller så så hade man aldrig fått upp ögonen för någon annan och bla bla bla....och så har man ännu mer vatten på sin kavr för att göra slag i saken.

Så visst, fantasier är till viss del ofarliga så länge de förblir fantasier och inte omsätts i handlingar. Jag skriver till viss del för även fantasier kan påverka känslor och det kommer i sin tur påverka vad man känner för sin partner och förhållandet.

Så klokt!

Förbjuden dragning till en kollega trots lyckligt gift

INNEHÅLL