Efter vecka 18 bedömer Socialstyrelsen. Ibland är det enkla fall, saknar fostret hjärna eller skallben t.ex. VET man att det kommer att dö. Det finns ett hjärtfel som gör att fostret kan leva hela vägen fram till förlossningen, men är omöjligt att rädda då. Man VET 100 % säkert att det kommer att dö, och då är ju abort det minst hemska.
Sedan finns det fall där det är svårare att avgöra. Det kanske kan överleva med svåra skador, etc., man vet inte till 100% om det kommer att dö, osv. Då är det svårare att veta om det är levnadsdugligt eller ej.
Sådana medicinska fel på fostret är den vanligaste orsaken till sena aborter. Den andra orsaken är psykosociala problem och missbruk, mamman kanske är heroinist eller alkoholist och man tror att fostret fått svåra skador pga det, plus att hon och pappan kanske inte kommer att klara av ett barn, vare sig det är friskt eller sjukt. Men då ska det vara riktigt krisartade lägen, som jag förstått det.
Fram till vecka 18 bestämmer kvinnan själv, men det är väl rätt ovanligt med aborter av icke-medicinska skäl efter vecka 12, tror jag. Fosterutvecklingen går fort, och de flesta som får reda på att de är gravida vill nog bestämma sig så fort de bara kan.