Varför ha mobilen på bordet under middag?!

Har samma problem med en vän.. Vi träffas sällan, och jag får alltid höra att jag är dålig på det. Men, när vi väl träffas är det ett evigt messande och minst två samtal. Jag kan vara mitt uppe i något viktigt och känsligt för mig, ett problem som jag behöver hjälp med, när telefonen piper och hon börjar skratta och messa tillbaka. I början så hon "vänta, måste svara", men nu är det knäpptyst. Ska tilläggas att hon är singel utan barn, så det är aldrig något akut utan bara skvaller från andra. Helt galet

De är ju beroendeframkallande de där små leksakerna...
Håller med om att det är ytters irriterande... Men som sagt... ett beroende, och beroenden är svåra att bli av med

Hon kan nog låta bli, beroende är hon inte. När hon jobbar måste hon ha den i ett skåp, då går det alldeles utmärkt att inte titta på 8 timmar. Är själv smått beroende av min telefon, men skulle aldrig få för mig att tokmessa när en vän är ledsen och behöver stöd, eller när man träffas varannan månad för en 2-timmarsfika.

Det är vanligt hyfs att man inte pillar med mobilen när någon bjuder på middag. Att hålla på och sms:a och greja är i mina ögon detsamma som att säga "tack för att du bjuder på middag. Den är dock inte tillräckligt intressant för att jag ska låta bli min mobil".  Det är en generationsgrej tror jag. Det har plötsligt blivit acceptabelt att ha mobilen i näven när som helst. 

Jag fick spel på min bror och kusin när de satt med sina förbannade i-phoner och fjantade vid julbordet.

Enda gången det är ursäktat är väl om man faktiskt väntar ett viktigt samtal/har barnvakt som behöver nå en osv. Då berättar jag för det första det så att folk inte tror att jag sitter och är oförsämd. Och sedan har jag mobilen på ljudlöst läge i fickan så att jag känner om det ringer. Jag sitter definitivt inte och sms:ar. Är jag på middag så låter folk mig vara ifred om det inte är viktigt. Och är det viktigt ringer den som vill något. Är det ett sms är det inte akut och då kan jag vänta tills efter middagen med att bry mig.  

Hör till allmänt hyfs att inte använda mobilen under en middag eller fika. Respekt löst mot den/dem man är där för att umgås med.

 

Jag skulle kunna ha överseende med mobil användande under en middag om denna person i förväg ber om ursäkt och förklarar att jag måste vara tillgänglig för att...man kanske har en banvakt som måste kunna nå en eller något.

Om detta är ett gäng du ofta umgås med kanske du kan ta upp detta vid passande tillfälle. Ta upp det som en fråga att disskutera, vad tycker ni? Är detta verkigen okej?

Du har rätt i att jag borde ta upp det - jag är bara så jävla feg...

Samma här, är lika feg då jag bara tystnar och låter henne hålla på. Men samtidigt känner jag, vad är meningen med att jag säger till? Hon har ju märkt att jag blir irriterad, men tycker tydligen inte att det är nåt att bry sig om. Kan inte tvinga folk att lyssna på mig. Därför umgås jag mindre med henne istället för att bråka om det

Usch ja jag håller totalt med, har en kollega som jag går och lunchar med ibland och hon håller på sådär, en gång besvarade hon ett totalt oviktigt samtal från sin kille och pratade säkert i 10 minuter, jag var nära på att gå därifrån faktiskt, tycker det är totalt oförskämt och ouppfostrat

Jag tycker också det är jättejobbigt! Har varit med om det själv när jag suttit på restaurang med kompisar, precis när man är på väg att berätta något viktigt - vänta ska bara ringa mamma. Oftast om någon löjlig grej som att dom har opererat en tand eller något- Klipp navelsträngen, säger jag bara. Eller vänta med att ringa tills man är hemma.

Själv brukar jag stänga av mobilen eller ändra till ljudlöst, just för att jag vill ta hänsyn till om kompisen ska berätta något känsligt.

Du behöver ju inte snäsa åt dina vänner, utan bara säga "hörni, kan ni inte lägga ifrån er mobilerna ett tag nu?". Jag har sagt så ett par gånger och det är ingen som har blivit sur på mig

Jag kanske vågar testa det nästa gång...

Jag misstänker att detta mobiltelefonfenomen existerar mest bland yngre människor.
När jag är ute med mina väninnor är det sällan som mobiltelefoner är synliga.Vi har mobiltelefoner men ingen av oss har något större beroende av den.Vi är i 45-årsåldern.
Jag skulle bli skitsur om jag vore TS. 

Den yngsta är 37 och den äldsta 40. Inte sååååå unga, med andra ord!

En annan grej som garanterat fungerar är att man säger:

Ursäkta, är det ok att jag äter medan ni ringer och sms:ar? Det brukar få folk att skämmas, om de har någon uppfostran d vs...

I wish, hade det gällt yngre personer hade jag nog haft större överseende, men jag kom just hem från JULBORD med släkten och min 56-åriga mamma har haft mobilen på bordet PLUS en jävla smart klocka på armen och även min morfar 80+ håller alltid på med mobilen.
 Jag blir så jävla trött. Jag försökte fint påpeka för min mamma att måste hon ha både mobilen och klockan blinkande hela tiden... Så jävla ohyfsat, vi hade aldrig fått ha mobilen på bordet när vi växte upp. Vad är längre heligt?
 Jag hade inte ens med mig mobilen för människor är lite viktigare men jag känner mig så äckligt ensam i det här jävla sjuka samhället.
 Var finns äkta människor? Gud vad skönt det måste vara för er. 
 Vi bytte ciggen mot mobiler... Like äckligt beteende.