Känns läskigt att börja med antidepressiva

Hej ! Jag kände likadant som du, oro inför biverkningar som man hör och läser om, men bli inte skrämd av det, säger jag bara. Du anar inte hur bra du kommer att må efter ett par dagar bara, eller kanske till och med direkt, för alla får inte biverkningar. De flesta känner väll i afall av huvudvärk de första dagarna eller lite illamående. Men jag hade inte ökad ångest, eller något av de andra man blev så skrämd av.
Mina biverkningar när jag började med sertralin mot ångest och depression ( som jag också levt med i ungefär 6 år) det var illamående, huvudvärk, och yrsel. Vilket inte var alls farligt med tanke på hur bra psykiskt jag mådde frn dag ett jag tog pillerna. Min depression försvann, men inte min ångest, så jag har fått byta nu till en annan medicin. Den mådde jag sämre av de första dagarna, känslig och deppig blev jag, lite ökad ångest, men herregud det håller i sig i några dagar, sedanmår man så mycket bättre så det är SÅÅ VÄRT ALLA biverkningar om man nu får några !

Tack för ditt positiva svar! Det skulle vara helt underbart om jag plötsligt började känna mig glad igen.. kan inte ens föreställa mig ett liv utan ångest och nedstämdhet! Självklart får jag ju stå ut med biverkningarna om det innebär att jag mår bättre, det känns bara läskigt att stoppa i sig kemikalier för att må bättre. Är rädd för att läkaren inte kommer ta mig på allvar också, han är en såndär skojfrisk yngre man... Känns inte så kul att sitta där och blotta sin ångest liksom. Men jag måste ju ta tag i det nån gång. Är även lite rädd för att gå upp massor i vikt eftersom jag lyckats kämpa bort en hel del extrakilon sista åren, men det är väl också en biverkning man får stå ut med för att må bra antar jag..

Du som har mått dåligt så länge vad har du att förlora? Ja det är jobbigt att börja med antidep.medicin men det är ofta övergående annars får man pröva ett annat preparat. Om du starta medicinering så kom ihåg att antidep. tar egentligen upp till tre månader före den har stady state i din kropp och det är först DÅ man fullt ut kan utvärdera medininens positiva effekter.
Biverkningarna som kan komma i början, första tre, fyra veckornn. Stå ut, byt inte preparat . Muntorrhet är en fördjälvig biverkan men det går över. Ja man kan gå upp i vikt, det är för att biverkan ger ett ökat sug, samt muntorrheten gör att man vill dricka och tyvärr är det oftast inte vatten vi dricker. Ha det i tankarna så slipper du viktuppgång. Det är inte tabletten som göra att du ökar i vikt utan det du stoppar i dig.

Det kommer en jobbig period när man börjar och man kan må sämre, sen brukar en uppåt period komma och beroende på hur deprimerad man varit kan den också bli jobbig om man ser vad man "missat". Sen när du faktiskt mår bra som kommer du inte känna något av tabletterna längre, tycka att dom inte hjälper men dom håller dig då på en normal nivå där du kan känna vanlig glädje och sorg precis som det är i livet.

Ät medicin i minst 6 månader efter det du själv känt att "nu mår jag bra" .

Läs på vanliga värktabletter, dom har massor av biverkningar, men det är inget som hindra oss alla från att ta dom. Lycka till och tänk, du har mått dåligt i flera år. Att ge medicinen och dig själv ett halvår för att få må bra igen är inte så lång tid!

Absolut, du har helt rätt. Och jag vet ju allt detta egentligen men det känns bara läskigt att ta något preparat som jag inte har någon erfarenhet av. Sen vet jag ju att man antagligen slutar med dom förr eller senare och då måste man ju trappa ner långsamt så att man inte mår så dåligt.. och då borde det ju vara svårt o veta om depressionen kommer tillbaka efter man slutar ta medicinen.. fast då kan man ju börja igen iochförsig.

Angående viktuppgång så är det ju sant att jag blir tjock av det jag stoppar i mig, anledningen till att jag har pendlat i vikt är ju för att jag har tröstätit. Så mår jag bättre kanske jag slipper från det beteendet.

Kan inte påstå att jag har panikångest utan det är nog mer en depression kombinerat med vissa perioder av ångest + stort kontrollbehov vilket gör att jag mår dåligt när det dyker upp saker jag inte kan ha kontroll över. Har en mamma som är bipolär och har hört att man då ska undvika vissa typer av ssri. Hoppas läkaren jag ska träffa har kunskap om detta (har han säkert, ska försöka o inte vara så pessimistisk).

Usch jag ska nog bara sluta grubbla och gå på läkarbesöket och ta medicinen och inte tänka mer på saken..

Klart det är läskigt att börja medicinera!! Det är faktiskt också läskigt att börja må bra, det är något man ibland glömmer bort. Vissa ssri preparat kan göra att just bipolära blir uppvarvade och det vill man försöka undvika.

Men att komma påläst och ha egna tankar och ideer till läkaren tycker jag är väldigt bra. Nu vet jag inte om du ska till vårdcentralen eller en psykiatrisk mottagning? För även om vårdcentralen absolut har kunskap så är deras kunskap på ett brett sätt och ibland är dom inte uppdaterade på psykiatri medicin.

Regen är egentligen att du ska ha mått bra i ett halvår före du börjar trappa ner men det är väldigt lätt att när man har mått bra en kortare tid vill sluta medicinera då det känns onödigt. För att ha en starkare grund att stå på så tjänar du på att fortsätta medicnera. Speciellt när du mått dåligt i många år.

Tänkte bara att jag skulle uppdatera hur det har gått... Fick träffa läkaren igår som tog mig på allvar, tack o lov. Han frågade ut mig om en massa saker och tog blodtryck o vikt mm och skrev ut Paroxetin åt mig. Ska ta 10 mg i 2 veckor och sen börja ta 20 mg fram till nästa läkarträff om en månad.

Har nu tagit medicinen för andra gången, känns fortfarande lite läskigt. Har dessutom ångest just nu fast det beror på att jag fick veta en massa saker idag som gör mig uppstressad. Vet ju att jag kanske kommer få mer ångest nu i början men det känns ju inte som att jag borde få det redan nu utan mer om två veckor kanske när jag tagit medicinen ett tag..

Tack för alla uppmuntrande ord.. ska skriva igen om något spännande inträffar.

Har tagit Citalopram sedan 2003. Det var det bästa beslutet jag har gjort!!

Det var som att vakna upp efter en lång sömn. Som att träda in i en annan värld. Som att få veta hur verkliugheten ser ut *egentligen*, att till slut få se det alla andra ser. Jag uppmanar alla jag träffar med samma problem att inte tveka!

Ja det finns risk för biverkningar men jag ska säga att fördelarna är värda dem allesammans. Dessutom är faktiskt depression en potentiellt dödlig sjukdom - självmordsrisk, tröstätande, supande, drogmissbruk, blodtryck osv. Så biverkningarna väger lätt i jämförelse!

Ska  berätta om K, en kompis till mig. Hon berättade en gång om saker i sitt liv som gjorde att jag direkt fattade att hon också lider av depression precis som jag. Jag stöttade henne och uppmuntrade hene och uppmanade henne att gå till läkaren och be att få antidepressiova + terapi. Hela den våren sen var som att se en blomsterbädd explodera i full blom. Hon blommade upp på ett sätt som jag nästan aldrig sett en människa göra tidigare, hon blev glad, positiv, smittande lycklig, hon började klä sig snyggt och sminka sig smakfullt och göra sig fin i håret ach allt det där som bara inte existerade innan. Hennes kille kom sedan till mig efter några månader och tackade mig för att han fått en "ny tjej". Idag är de gifta och såvitt jag vet har det det bättre än de hade kunnat haft det annars.

Var inte rädd. Forskningen går framåt med stormsteg och dagens mediciner är totalt annorlunda mot dem vi tänker på när vi hör talas om medicin i alla sammanhang som börjar på "psyk". Snart kommer du att vakna till ett nytt liv. 

Ville bara önska dig Lycka till, hoppas det går bra för dig!

Antidepp är en fantastisk medicin! Den räddade livet på mig och livskvaliten för mina barn (genom att jag åt den blev jag ju en trevligare mamma)! Men ett varnngens ord: läkare säger att man kan sluta tvärt men de tär inte alls min erfarenhet. Se till att trappa av väldigt långsamt är mitt råd. Lycka till och njut av att må bra!

Nån här som kan berätta mer om cipralex, när effekten kom hur länge ni tagit dem m.m

Alla mår inte sämre i början, jag var också jätterädd för det men så blev det inte för mig.

Jag har testat fler mediciner och började med SSRI, jag blev extremt uppåt från första tabletten, städade, fixade hemma, uträttade massor av ärenden och babblade på som sjutton. Det varade två veckor innan jag störtdök och tabletterna slutade fungera.

Nu har jag hittat mediciner som fungerar och de enda biverkningarna jag har är sömnsvårigheter så jag måste ta sömntabletter.

Ett stort misstag jag gjorde i början var att tänka att medicinen kanske, eventuellt, möjligen hjälpte lite grann. Hjälper den så känner man det. Jag skulle ha bett om att få byta mycket tidigare. Många får testa flera olika innan de hittar något som passar dem.

Jag tycker du ska he det en chans, skriv ner alla frågor på ett papper så du inte glömmer och ta gärna med ett anteckningsblock för det kan vara svårt att komma ihåg allt läkaren säger.

Vilka preparat äter du nu och hur hjälper dem dig från dag till dag? Samt hur länge har du medicinerat

Om du gör en egen tråd med bra rubrik så lär du få svar.

Jag har ätit två olika antidepressiva (inte samtidigt givetvis), och fick inga biverkningar alls. Varken när jag började, bytte sort eller slutade.

Hur mådde du av dem.. Blev de stor skillnad?

Jag mådde dåligt 5-6 dagar när jag började äta antidepressiva.Jag fick ångest,illamående och yrsel.Men efter detta så mår jag bättre psykiskt när jag tar medicinen.Jag är lugnare och har inte så mycket ångest.