Tänk om jag förlorat känslorna?
Jag funderar massa på hur fan det står till egentligen?! Jag vill inte att karln ska ta i mig, vill inte ha sex och jag är inte kåt när han är i närheten längre! När han inte är här däremot längta efter sex, vara kåt och vilja ha närhet men det försvinner direkt när han kommer hit igen... Vi har varit tillsammans i snart 1,5 år och han är en bra kille, det är inge idiot och han är inte ful, eller jag tyckte inte det när vi träffades iaf, jag var inte speciellt kär i honom när vi började träffas men det kom efter ett tag. Vi har haft relativt bra sex från början och han vill ha mycket sex, gärna hela tiden! Jag har alltid varit överkåt och velat ha sex gärna flera gånger om dagen, det har aldrig varit nåt fel på min lust tills för drygt 6-7 månader sen, det är egentligen ingenting som hänt förutom att jag börjat störa mig på honom. Typ att jag tycker hans huvud är för stort eller att jag kan bli irriterad av att han ser så töntg ut när han ansträger sig att typ se söt eller kär ut, gaaah!! Jag tål det inte!
Lite bakgrund (ifall det kanse spelar roll)
Allt var inte rosenrött från början mellan oss och han har gjort en del grejer (inte varit otrogen) som har sårat mig som t.ex haft kontakt med andra tjejer, haft nätdejtingsajter och en massa saker som han då sa att han tagit bort men jag råkat springa på efter att ha lånat hans dator vid ett par tillfällen, nu är det drygt ett år sen han tog bort allt och han förklarade att han inte var säker på oss och han hade dom för bekräftelsens skull, såklart sårade det mig... Men han vände efter ett halvår drygt och blev mönsterpojkvännen, han gör allt för mig och har verkligen kämpat för att bevisa att det är mig och bara mig han vill leva med.
MEN han har börjat bli otrevlig på fyllan utan anledning... Tjafsar och är otrevlig utan att jag ens behövt öppna käften (han är en tönt så han skulle aldrig göra mig illa eller så) och han säger att han inte själv fattar varför han beter sig så. Jag har sagt att jag inte kommer att dricka med honom nå mer och vill han dricka så håller jag mig hemma för jag hatar folk som inte kan bete sig och ska hitta på tjafs på fyllan "bara för att", kanske han stör sig på något och inte vågar ta det med mig för han är en fegis eller nåt, jag har frågat i nyktert tilstånd och han säger nej. Detta är en väldigt konflikträdd människa och vi tjafsar väldigt sällan, vilket också är dumt för jag behöver lite mothugg, vill gärna bråka ibland för att rensa luften och hålla passionen vid liv.
Vi har pratat om att flytta ihop och han säger att han verkligen vill (jag har barn och därför vill jag verkligen vara säker på vad jag känner innan vi gör något förhastat) men ingenting händer, vi har pratat om förlovning men ingenting händer, jag har känt att det är honom jag vill leva med hela tiden men jag är inte så säker längre... Jag vet helt ärligt inte om jag ens känner något över huvud taget, det jag är orolig över är att det bara är en tråkig period och att känslorna egentligen finns men inte är lika starka just nu. Därför är jag så kluven för jag vill ju inte göra slut för att jag inte egentligen ens vill umgås med han för tillfället, tänk om jag nu skulle kicka honom så finns det juu en risk att jag ångrar mig och man får ju liksom inte leka med en människas känslor... Skulle jag nu prata med honom om all min osäkerhet så kommer jag ju såra honom och göra honom osäker - vilket han redan är eftersom han undrar vad det är för fel på honom nu när jag knappt vill ta i han eller att han sak ta i mig...
Han blir ju bara värre och springer efter mig ännu mer när han märker att jag tar avstånd, jag kan inte ens gå ut i köket utan honom som svans... Jag blir galen!!!!! "Jag älskar dig" känns mer som slentrian och jag menar det inte när jag svarar honom när han säger det, finns ingen känsla bakom... Va fan gör jag??? Ge mig råååd please!!!! Ska jag ge upp och dumpa han eller vänta o se om de går över... Det har varit såhär mer än ett halvår och jag börjar fundera på om det någonsin kan bli bättre...
