Hur gör ni ensamstående mammor?

Ngn?

Låter som att du behöver ta det lugnt.
Så sätt igpng med tvätten och imellan kan du ta ett varmt bad. Och sedan bara rå om dig själv med ansiktsinpackning mm. Kanske se på nån bra film och bara ta det lugnt och vara. Kroppen och själen mår bra av att ta det lite lugnt ibland, men samtidigt låter det som att du behöver få tvätten undanstökad ocså, så kläm in den, men försök att bara ta det lugnt och koppla av.

Vi lyckas aldrig få barnvakt och jag har smärta så gubben får ta mycket. Ändå känns det som att man aldrig får nån tid för sig själv och då är vi ändå 2.

Jag har också upptäckt att det är väldigt annorlunda att träffa en man när man är ensamstående. Jag har inte tid för en man som förut och min 3-åring går ju alltid först.

Mannen i fråga måste tycka om min son skitmycket och hjälpa oss två, inte bara gå vid sidan av och vänta på uppmärksamhet (gjorde misstaget att skaffa en sådan en gång och höll fan på att avlida, jag var konstant sjuk under den perioden, det sög så mycket energi).

Har nu träffat en annan som bor rätt långt borta och vi ses på helgerna men inte hela helgerna. Det gör det hela ganska luftigt, vilket jag behöver. Så det är ju ett alternativ TS.

Man blir mer kräsen och det ställs högre krav på karlarna man träffar men samtidigt rensar det ju ut skithögarna, vilket ju är bra.

Och den där egentiden får du försöka få när din dotter sover.

Det finns ett slut på småbarnsåren. Tills dess kanske man får acceptera att inte ha så mycket egentid.

Börja med att släppa alla måsten. Gör saker för att du vill göra dom.

Jag städar för att jag vill ha ett städat hem. Men jag städar mej inte galen... Ett rum om dagen o så dammsuger och moppar jag på helgen. Det får räcka.
Maten gör jag storkok av. Då är det bara att ta fram en låda och värma på vardagarna om vi skulle vara så hungriga att vi vill ha middag då. Oftast brukar vi inte käka mer än mackor när vi kommer hem efter jobb och dagis. Varken jag eller tösen är speciellt hungriga på kvällen...

Ta dej tid att gå ut och roa dej! Det finns inget rätt eller fel... Bara du kan känna om du orkar med en kväll/natt ute.
Har du möjlighet att gå ut och känner att du orkar så go for it!

Det där med karlar... Jag konstaterade för länge sen att kvinnor och män är från olika planeter. Jag har gjort några försök men det har slutat med att det spruckit. Antar att jag inte är redo för karlar i mitt liv ännu.
Men det är väl som folk säger... när man minst anar det så står han med resväskan i farstun.

Jag är ensamstående på heltid med min son som är 3 ½ år, vi har varit själva i 3 år nu och med tiden lär man sig små knep Exempelvis ägnar jag mig aldrig åt hushållssysslor om kvällarna när Viggo sover för då är det min tid, då behöver jag ta hand om mig själv för att ladda batterierna och må bra som mamma. Så då pysslar jag om mig lite extra med bra hudvårdsprodukter, målar naglarna och tar det lugnt bara

Sedan gör vi som så att en dag i veckan är det städdag hemma hos oss. Köket städar jag vartefter i veckorna givetvis men resterande hemmet finns det inte tid till om vardagarna. Så lördag eller söndag är det städdag från tidig morgon till eftermiddag och då brukar Viggo hjälpa till
Jag försöker alltid att städa så att vi är i samma rum samtidigt, när han badar tar jag badrummet, när han ritar i köket röjer jag där osv.

När det kommer till att träffa nån ny så håller jag med ovanstående, helt plötsligt dyker han med stort H upp!
Jag har som sagt varit ensam med Viggo i 3 år nu och har träffat den raraste killen man kan tänka sig. Han har tagit Viggo till sig direkt, Viggo avgudar honom och de två kommer väldigt bra överens Jag trodde aldrig någon skulle vilja ge sig in i mitt röriga liv som småbarnsmamma men tydligen hade jag fel... Mannen jag har träffat har klargjort att han vill stå vid min sida i alla väder och att han inte blir avskräckt av varken min mammakropp med bristningar och degmage, eller Viggos knäck i lurarna

Jag har varit själv sen innan min dotter föddes. Hon är 5 år nu.. Jag har lagt hela min ungdom på att göra det bra för henne. Jag både pluggar o jobbar. Jag hinner med mitt barn, dock inte lika mycket som jag vill. Jag går ut ibland. Och jag har henne 7 dagar i veckan.. Men kan klara allt om man bara vill.. och sen måste man planera mkt.. eller det gör jag.

Här är kanske en lite annan vinkel på det hela...
Jag är ensamstående med min dotter som är 4,5 och har varit ensamstående sen hon var ett. Och tycker att det känns jättebra. Njuter av att få kunna fokusera på henne och mig och vår relation, att kunna möta hennes behov och prioritera det. Vi har det jättebra tillsammans och när hon är hos sin pappa varannan helg försöker jag fylla tiden med sånt jag behöver o vill göra, men det är som TS säger - det är förfärligt tomt. Och det bekräftar för mig att jag gör rätt i mina prioriteringar!
Sen märker jag att omgivningen gärna förutsätter att det inte är självvalt, att det är klart att ALLA vill ha en partner. Men det kan dom väl få tro om dom vill *S*.
Tycker att det går bra att få ihop vardagslogistiken och ekonomin och har turen att kunna umgås med många andra barnfamiljer.

Lycka till!