Vilket land är rätt för oss?

Nej minst 25 år måste man va. Det är indien som man måste vara 30.
Väntetid i landet 18-24 mån. Jag tror det adopteras det mest spädbarn därifrån.Vad konstigt! Dumt att det står fel på hemsidan, det är ju där man tittar för att få information!
Det står ju att barnen från slovakien i regel är minst 2 år gamla, men det kanske inte heller stämmer...

Hej!
Om ni bara står som sökande hos BFA är det inte realistiskt att planera för en adoption från Colombia nu eftersom det är åtminstone två års kö hos AC innan man får skicka sin ansökan dit. Colombia är annars ett land som jag antar skulle passa er bra eftersom de vill ha förhållandevis unga föräldrar till barnen, men då måste din man komma till rätta med sina funderingar om hudfärg. Om ni adopterar därifrån får ni räkna med att barnet kan vara av afrikanskt ursprung. Många av barnen från Colombia är mycket små. Detsamma gäller barnen från Korea, Etiopien och Sydafrika, men de är ju AC-länder med långa köer.

Kina kan ni inte adoptera från förrän du har fyllt 30. Det enda realistiska alternativet därifrån är 72-timmars, dvs SN-adoption.

Taiwan genom BV är troligen inte något bra alternativ för er eftersom ni inte uppfyller deras krav.

BFA har aldrig förmedlat adoptioner från Colombia. Däremot har de en mängd andra länder. Av deras länder kommer det ibland små barn (under två år) från Indien, Taiwan, Bolivia, Tjeckien, Slovakien, Polen och Kenya. BFA  har desstom ett antal nya länder på gång som det kanske kan komma riktigt små barn från. Dessa nya länder är av naturliga skäl lite mer osäkra adoptionskontakter. Indien och Taiwan är du för ung för. Till Bolivia skickas det inga ansökningar just nu, men det kan ju komma att ändras. Det är ingen snabb kontakt. Räkna med flera års väntan på ett barnbesked. Om ni uppfyller Tjeckiens krav på blivande föräldrar skulle det kunna vara ett land som passar er. Detsamma gäller Slovakien och Polen, men chansen att få ett litet barn från dessa två länder tror jag är mindre. Kenya är ett land som det finns möjlighet att adoptera små barn ifrån, men som har en så speciell adoptionsprocedur att jag har full förståelse om man inte klarar den.

Precis som någon här ovan skrev tror jag att ni kan komma att få bekymmer med att få medgivande om din man har betänkligheter att ta emot ett barn av afrikanskt ursprung. När man adopterar måste man vara beredd att ta emot det barn man blir anförtrodd.

Håller med! Förhoppningsvis är det, precis som Leia83 skrev någonstans, något han är på väg att komma över, en del av en process där han vänjer sig vid tanken på adoption. Om inte kommer det att bli problem. Jag vet att det kommit barn med mer eller mindre afrikanskt utseende åtminstone från Ryssland, Ukraina och Korea. Säkert från de flesta andra länder också. Människor flyttar ju på sig, vi reser hit och dit här i världen. Det sätter spår i form av barn som föds med ett utseende som avviker från majoriteten i landet. Titta bara på Sverige! Svenska barn föds väl numera i alla kulörer, alla förekommande ansikts- och ögonformer samt alla upptänkliga färger och kvaliteter på hår. Länderna i Sydamerika är vanligen ännu mer blandade än Sverige. I Östeuropa och delar av Asien är det något mindre blandat, men något land där 100% av barnen är vita/ljusa finns helt enkelt inte. Och i den mån svarta/mörka är en liten minoritet i landet så är de ofta också diskriminerade och därmed fattigare än majoritetsbefolkningen. Alltså är det relativt fler i dessa grupper som inte kan ta hand om sina barn utan måste lämna dem för adoption. I vissa länder är det dessutom så att även om en ensamstående kvinna kan ha barn utan större skam eller andra problem så kan hon inte ha ett svart/mörkt barn om hon själv är vit. Alltså hamnar sådana barn på barnhem även om mamman skulle ha haft ekonomiska möjligheter att ta hand om barnet.

Som jag tidigare har skrivit så är det en process han går igenom. Från att ha trott att han kan få ett biologiskt barn till att nu inse att det blir adoption, vilket han har förlikat sig med. Nu är nästa steg barnets ursprung. Han säger själv i detta nu att han är helt övertygad om att han kommer älska barnet oavsett vad och att det kommer kännas helt naturligt då men just nu är det något han måste tänka på och kring. Det handlar inte så mycket om hans egna föreställningar som stora rädslor för att barnet skall känna sig väldigt utanför och annorlunda alla andra. Att det skall finnas ett hinder och känsla av utanförskap även om vi jobbar för att det inte skall finnas där. Den rädslan har han på ett annat sätt än vad jag har. 

Indras dotter: ang 72 timmars listan, gäller inte de krav Kina har då eller?? Som att man måste vara 30 år fyllda??

Kina har 30 årsgräns. TS får alltså vänta några år om hon vill adoptera därifrån. Det skrev jag redan i mitt förra inlägg.

Ok, läste nog lite fort o missade det, sorry.

Polen eller Ryssland kan vara ett alternativ. Jag vet dock inte hur gamla barnen från Ryssland brukar vara.

vi har pratat om det också. Men det vi oroar oss lite för är risken för alkohol skador på barnen. Någon som vet hur det ser ut med det?

Under föräldrautbildningen fick vi veta att det numera är mer ovanligt med barn som har FAS (alkoholskada) från Polen och Ryssland. Men det är förstår ingen garanti för att ett barn är friskt, men den garantin kan man ju aldrig få...

Lycka till!

Jag har inga siffror - det har nog ingen. Dock vet jag att det kommer barn med alkoholskador från dessa länder. Ofta vet man det innan adoptionen och barnen räknas då som SN (Special Needs), men vissa skador, såsom exempelvis inlärningsproblem, visar sig först när barnet är lite äldre. De svåraste skadorna syns redan på ganska små barn och alltså kan man säga ifrån att man inte vill ha ett barn med grava alkoholskador. Jag känner minst ett 20-tal barn som är adopterade från Ukraina, Ryssland, Litauen, Polen m fl länder i Östeuropa. Av dessa tror jag att två har alkoholskador och jag har för mig att föräldrarna visste om skadan innan adoptionen i det ena fallet. Den andra familjen känner jag inte så väl och där vet jag inte vilken information de hade. Inget av dem har någon riktigt svår skada. De övriga tycks än så länge vara som barn är mest.

Man ska kanske också tänka på att alkoholskador kan förekomma även från andra länder. I stort sett från alla länder som har en mer "modern" livsstil så kan det komma barn med alkoholskador. Både Korea och Colombia är exempel på sådana länder och jag tror att det förekommit enstaka fall från exempelvis Indien också. En fördel med Östeuropa är samtidigt att människor inte svälter där. Visst förekommer rätt svår fattigdom, men det kommer sällan eller aldrig barn som har hjärnskador eller andra problem pga undernäring, vilket händer från de allra fattigaste länderna.

Man ska nog över huvud taget var beredd på att det barn man får genom adoption kan ha någon form av särskilda behov som hänger ihop med dess bakgrund. Min dotter har separationsångest och har haft en del känslomässiga problem som vi till slut kände att vi inte klarade av på egen hand. Efter något år med handledning av barnpsykolog så blev det mycket bättre, men fullt ut "som alla andra" är hon ändå inte (fast vem är egentligen det?). Andra barn kan få problem med språket eller ha svårt att knyta an. Något barn visar sig ha ett fysiskt funktionshinder som inte var känt vid adoptionen. Vi som adopterar kan välja bort vissa saker. Vi kan aktivt avstå från att få ett barn med Downs syndrom, svårare hjärtfel, grava hörsel- eller synskador eller som saknar en arm eller ett barn. Däremot bör vi vara medvetna om att vi löper större risk än biologiska föräldrar att få barn med mindre synliga skavanker. Oavsett om dessa beror på bio-mammans alkoholvanor,brist på omsorg eller mat under barnhemstiden, arv eller något helt annat.

Och för den som är intresserad av att förkovra sig i de särskila behov som adoptionen i sig ger, rekommenderas "Nurturing Adoptions. Creating Resilience after Neglect and Trauma" av Deborah D. Gray samt "Parenting your Internationally Adopted Cild. From your first hours together through the Teen Years" av Patty Cogen.
Finns på Bokus och tar bland annat upp de hjärnskador som barn får i samband med plötslig chock (tex. separation) och långvarig försummelse (på tex institutioner).

Bra hjälpmedel för att förstå och hjälpa ditt barn att läka.

Tack för tips!

Hanya, tänkte skriva privat till dig men är oinbjuden. Får jag månne tillstånd?

Nu kommer du in