Är jag för godtrogen - ljugande/skolkande tonåring

Har sedan en tid tillbaka blivit särbo med en man som har 4 grabbar i ålder 14-23. har själv en dotter på 6 år som är en trotsmonster utav dess like men det är en annan historia)
 
Den äldste är utflyttad till egen lägenhet, har eget jobb och flickvän. Väldigt skötsam. De andra är lite udda men är väl mest som tonåringar är antar jag. Dvs lata, skolar ibland men klarar av skolan när de anstränger sig, älskar datorer, sover länge och allmänt grabbiga. Dock är den yngste snart 15 åringen ute och cyklar.

Han skolkar, ljuger, umgås med äldre killar, är ute på nätterna, tar saker hemma och gör alla mer eller mindre förbannade. Bränner alla sina pengar vilket gör att han har skulder till höger och vänster.

Hans mamma har nu tröttnat och sagt att han inte längre är välkommen till henne utan han får bo hos pappa (på så sätt kan hon också straffa pappa som varit dum nog att bli tillsammans med mig, var inte orsaken till deras skilsmässa den ägde rum 3½ år innan vi träffades) vilket gjort att grabben med en dåres envishet hävdar att han ska bo hos kompisar.

Jag tror killen är osäker och behöver hjälp. Min särbo tycker däremot att han bara är en ljögnare, slacker/glidare som är lat.

Jag har inte känt grabben speciellt länge men jag tycker att det finns så mycket som talar för att han "skriker" efter uppmärksamhet. Men enligt fadern så är han bara sån, han har alltid ljugit och tagit saker utan att fråga.

Killen har även skurit sig, sover dåligt, dricker och röker, har sex (haft flickvän i 10 månader). En dag hittade vi en kniv under hans säng.

Han är jättego och rolig när han är hemma men har en oro i kroppen och verkar vilsen.

Jag vet bara inte om det är så att jag är naiv och godtrogen och han bara är en typisk tonåring som bara behöver kamma till sig och ta sig i kragen. Eller om det faktiskt är varningsklockor som ringer och vi (de vuxna i hans närhet) måste agera.

Någon med tonåring/erfarenhet av tonåringar som kan ge mig lite feed back.

oroad bonusperson